Musikalisk mångfald offras för ensidig lovsång

Filadelfia Stockholm har under årtionden präglats av ett levande sång- och musikliv. Jag tänker på namn som Lennart Jernestrand, Svante Widén, Karl-Erik Svedlund, Göran Stenlund, Jan Sparring, Einar Ekberg, Birger Burman, IBRA-kören, Strängmusiken, Blåsorkestern, Barnkörer och inte att förglömma Gun-Britt och Lars-Erik Holgersson som formade Offensivkören, barnmusikalerna och den Levande Sjungande Julgranen.

Utbudet var stort. Många medlemmar bidrog till levande gudstjänster och ungas kontakt med den kristna sången och musiken. Församlingen har fostrat och utbildat åtskilliga sångare och musiker som idag är verksamma i större musikaliska sammanhang.

Det mesta av detta utbud är nedmonterat och medvetet ersatts av en enda lovsångskör som inleder och avslutar varje gudstjänst. Segertoner har kastats på skräphögen, den unisona sången och orgeln har tystnat. Likaså läsarsångerna som älskas av både syndare och fromma.

Det sannolika är att historiens dom över denna nedmontering kommer att bli hård när forskare börjar att intressera sig för vad som hänt i Pingströrelsens flaggskepp på Rörstrandsgatan. Men det ska sägas att nedmonteringen även har ägt rum i många andra församlingar.

Ensidigheten i utbudet är försiktigt uttryckt besvärande. Protesterna mot ensidigheten har framförts av många under mycket lång tid. Inget händer. Församlingsledningen, som uppvaktats gång på gång under åren, gör absolut ingenting för förändring och bredd.

Det har idag gått så långt att äldre medlemmar avstår från gudstjänster eller kommer till kyrkan cirka 11.30 när lovsången upphört. Andra knäpper på TV:n därhemma vid ungefär samma tid för att via YouTube enbart lyssna till predikan.

Lovsångskörens repertoar består i huvudsak av lovsång med texter som förmedlar intrycket att lovsångens uppgift är att uppbygga lovsångsteamet på scenen och de redan omvända i lokalen. Men i gudstjänsterna sitter människor med olika behov och förväntningar. Unga och äldre. Sång och musik är ett fantastiskt medel för att nå människor. Men då bör det väljas sånger med ett tydligt budskap om omvändelse och vad kristendom är och vad Jesus erbjuder människan. Och gärna med melodier som fastnar. Ett sång- och musikval som berör hjärtat och stämmer till eftertanke.

Min fru och jag hade för ett år sen med oss en vän till en gudstjänst i en stad nära Stockholm. Vi vet att han är musikalisk och en sökare. På vägen hem i bilen samtalade vi om gudstjänsten. Då sa vår vän:

”Vet inte Gud att han är helig, måste man upprepa detta tiotals gånger och med samma toner i en enda sång?”

Vi tror att sången och musiken i huvudsak bör riktas utåt i gudstjänsten. Den ska inte enbart vara till för oss redan troende utan riktas till moderna människor med bred sång- och musiksmak.

Självfallet ska det finnas utrymme även för lovsång men den ska användas i rätt sammanhang och vid rätt tillfälle. Ingen av oss som vill förnyelse och bredd kräver att lovsången ska tystna.

Viktigt är att lovsångsteamet och de som leder gudstjänsten rätt förvaltar mötets karaktär. Det vill säga att så mycket som det är möjligt förena predikan och sångval och kanske ännu mer ge utrymme för vad den helige Ande vill säga i gudstjänsten. Numera är gudstjänster förberedda i detalj och sammansatta punkt för punkt och styrs av klocka och teknik. 

Finns det sånger som berättar om vad kristendom är? Kanske svaret bäst sammanfattas i denna enkla sång skriven av Fanny Crosby, översatt från engelskan av Karl Larsson år 1904:

Låt mig få höra om Jesus, 
skriv på mitt hjärta vart ord.
Sjung för mig sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord. 
Sången som änglar i natten
sjöngo för herdar en gång: 
Ära till Gud i det höga,
frihet från bojornas tvång. 

Säg mig det åter och åter, 
hur på vår jord han gick kring.
Frestad, föraktad och ringa,
ägande själv ingenting. 
Synderna mina dem bar han,
smärtorna tog han på sig, 
redo att hela och hjälpa, 
redo att uppoffra sig.

Låt mig få höra om korset, 
kvalen och smärtan han led! 
Visa mig graven i berget, 
där man hans kropp lade ned.
Kärlek, o viska det åter, 
det var för mig som han dog, 
det var för mig som han uppstod.
Herre min Gud det är nog!

Låt mig få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord.
Sjung för mig sången så dyrbar,
skönaste hörd på vår jord.

Jag kan bara rikta en vädjan: Bryt ensidigheten och gör gudstjänsterna mer levande och utåtriktade.