Möllås och Carlsson utforskar Sauls mörka sidor i ny bok

Både Leif Carlsson och Hanna Möllås var med som talare på Hönökonferensen där Hemmets Vän får tag i dem på telefon. Deras nya bok Saul i terapi (Marcus förlag) har just landat på bokdiskarna och väcker helt naturligt intresse. Boken är uppdelad i två delar – först gör Leif en utläggning kring Bibelns Saul och vem han var, sedan tar Hanna vid och berättar en fiktiv historia om sina terapisamtal med pastorn Saul som avundsjukt ser den populäre ungdomspastorn David få allt större inflytande i församlingen. 

Hur kom ni på idén från början?

– Ärligt talat jobbar jag väldigt sakta och Leif är väldigt snabb, han skriver böcker på löpande band, säger Hanna Möllås.

– Flera av de böcker som han har skrivit under senare år har handlat om just olika bibelpersonligheter. Vi brukar ofta samtala om hur det hade varit om den personen levt idag. Jag brukar reflektera över den personens personlighetsdrag, och jag tror att det var där det började, fortsätter hon.

– Som bibelläsare glömmer man lätt att de var vanliga människor som du och jag. Åtminstone i vissa avseenden, säger Leif Carlsson och skojar om att han själv aldrig har varit kung. 

– Jag menar att de brottades till viss del med liknande frågor. De här frågorna som folk har idag, vi vill bli bekräftade, vi vill betyda något för andra och vi misslyckas och allt det där. Det är tidlöst på något sätt, förklarar han.

– Vi behöver försöka få människor att upptäcka att Bibeln i allra högsta grad handlar om oss, inte bara om Gud, utan om människor också.

 Vad var det med just Saul som fascinerade?

– Vi tyckte nog att Israels tre första kungar som skildras i Gamla testamentet, Saul, David och Salomo, på sätt och vis är väldigt olika. De är också väldigt intressanta som personligheter, fortsätter Leif Carlsson.

Saul fascinerar

– Från början tänkte vi oss att det skulle vara en bok där alla tre ingick. Men dels såg vi att det blev ett väldigt stort projekt, dels är jag själv väldigt fascinerad av Saul, förklarar Hanna Möllås.

– Många andra som man skulle kunna välja har porträtterats som lyckade och framgångsrika ledare, som David, den store hjältekonungen. Men själv är jag så fascinerad av de sidor både inom mig själv men också i mänskligheten där vi brister, där det känns misslyckat och där vi skäms, fortsätter hon.

– Där vi kanske försöker trycka in oss i roller, där vi försöker rätta in oss i normer eller andras åsikter om vad vi ska jobba med eller göra. Då blev det så att vi fastnade för Saul, och jag tycker att det är en spännande figur. 

Hanna Möllås talar om att hon lyssnat på många predikningar där Saul kritiserats och där exempelvis hans avgudadyrkan lyfts fram. 

– Det är klart att han gjorde många felsteg. Men jag tycker inte att man lyfter hur han faktiskt försökte göra så att det skulle bli rätt, men där han inte kände att han fick gehör från Samuel, från Gud eller från folket. Han kände nog ständigt att han var otillräcklig, säger hon.

Intvingad i uppgiften

Leif Carlsson fortsätter tala om människor som blivit intvingade i olika uppgifter, en annan sida han ser hos Saul.

– Man ger efter för trycket från andras förväntningar, det kan vara föräldrar eller omgivningen. Så gör man till sist något som man innerst inne inte är bekväm med eller vill. Vad händer med dessa människor? 

– Jag kan till och med ibland tänka att det är många ledare i många församlingar som mer eller mindre har tvingats in i uppgifter som de egentligen inte vill ha men känner att de måste ställa upp på. Och i längden blir det inte bra, fortsätter han.

Har vi svårt att lära av det här?

– Jag tror att vi ibland upprepar ett mönster av det här, att man tvingar in människor i olika uppgifter. Man tar en väldig risk när man gör det, både som förälder och som ledare, svarar Leif Carlsson.

– Om man sedan följer den tanken ett steg längre så handlar det faktiskt om att våga lyssna inåt och tänka att Gud har en möjlighet att tala in i ens liv, säger Hanna Möllås.

– Det där lät väldigt fromt, men just det här att i stället för att lyssna på vad andra kanske tycker har jag alltid tänkt att Guds röst för mig är när jag känner att jag brinner för något. Då tänker jag att jag är nog på rätt plats. Då är det nog Guds ledning att jag ska vara just här och jobba med just det här.

– Om jag någon gång känt över en tid: nej, jag tycker inte att det här är kul, då har jag alltid i mitt liv tolkat det som att då går jag vidare.

– För mig handlar det inte bara om att lyssna på vad jag själv vill, utan att min passion och min glädje att göra vissa saker kanske finns där för att det är något som Gud har lagt ner i mig, det är något jag ska kunna utveckla och utforska, säger hon.

– Då är det inte omgivningens förväntningar som styr, utan i så fall det man upplever är Guds vilja, kommenterar Leif Carlsson.

De talar om att Saul kanske hade mått bättre som vicekung eller vid sidan av David. 

– Nu får man hela tiden en känsla av att han var avundsjuk på David. Men det var ju utifrån att han var utsedd till kung. Hade han varit vicekung hade han kanske känt att ”det är David som kör racet men jag är här och backar upp och gör min grej”, säger Hanna Möllås.

– Det finns ett annat problem om man jämför Saul med kung David, fortsätter Leif Carlsson. 

– David var en man efter Guds hjärta och när han syndade så förlät Gud honom. Det har man hört många predikningar om. Men du vet historien om Batseba och hur han låter döda maken Uria. Ser man till vad David gjorde för fel så menar jag att David på sätt och vis var en större syndare än Saul.

– Jag tycker att när man ser på Saul och hans liv så är han mer sympatisk. Ändå fick han ingen förlåtelse, det kan störa mig. Han bad också om förlåtelse, men det fanns ingen sådan för honom. Men David fick förlåtelse för vad han än gjorde, fortsätter han.

– Som terapeut sätter det också på kartan mycket av den orättvisa som människor kan uppleva: ”Men jag försöker här och det blir liksom inte bra. Ser inte Gud det?” Det är ett allmänmänskligt problem och dilemma, säger Hanna Möllås.

Hur bra är vi på att hantera misslyckanden?

– Det är ju det vi inte är, och det är kanske det som driver oss att göra saker bättre. Vi frustreras av våra misslyckanden och vill göra det bra, svarar hon. 

– Det är väl bra att vi inte alltid bara har en nonchalant inställning till när vi misslyckas och säger: ”Jaja, det blir nog så.” Då kanske vi inte skulle bry oss om att vilja förändras och göra saker bra?

– Alltså, i ordet finns mycket som kan verka väldigt enkelspårigt, men det finns också situationer som kan anses vara misslyckanden men som är en välsignelse, som kan lösa dilemman. Gud kan vända på saker. 

– Vi behöver bli bättre på att prata om: Vad är ett misslyckande? Vad finns det för potential i det? Egentligen är det så att dumdristighet kommer utifrån att göra misslyckanden och inte försöka lära sig något av dem, fortsätter hon, och Leif håller med.

– Om inte jag hade gjort några misstag i mitt liv eller så, då hade jag inte varit där jag är. Men det kräver att jag vågar möta dem, tar itu med dem och låter dem på något sätt förändra mig, säger Hanna.

En mörk tanke

Leif Carlsson fortsätter med vad han beskriver som en mörk tanke.

– Vad gläds vi mest över när vi ser andra? När de lyckas eller misslyckas? Ofta kan vi känna oss mer bekväma med att folk misslyckas, Medan vi ibland har större problem med folk som lyckas, säger han, och Hanna nämner avundsjuka. 

– Ja, det ligger nära till hands att man kan bli obekväm med det på det sättet, säger Leif.

– Jag tänker exempelvis på när David besegrar Goliat och hur Saul reagerar då. Det står att när folket hyllade David tog Saul ”mycket illa vid sig”. Han kände det nog väldigt jobbigt att en annan lyckades så medan han själv misslyckades. 

Hanna talar om hur svårt det var att avsluta berättelsen om den moderne Saul, pastorn, därför att han tar livet av sig på slutet.

– Det är på ett sätt ett misslyckat uppdrag både för Saul och terapeuten. Det var tungt och svårt att närma sig beskrivningen av en terapi som inte blev bra. Det hade varit mycket lättare och roligare att skriva om David som lyckades.

– Nu får jag i stället verkligen möta mig själv i mitt eget misslyckande. Men det var samtidigt ganska nyttigt. Och läkande, faktiskt också, fortsätter hon. 

Uppföljare

Vi talar om behovet att samtala om suciditet och om smärtan både innan dess och att det är en börda som människor sedan får leva med länge. Vi talar även om hur svårt det är att tolka personligheter som levde för flera tusen år sedan i en annan kultur, men också hur nyttigt det är att reflektera över detta. 

Nu har ni skrivit om Saul – kommer det uppföljare om David och Salomo också?

– Jag är nog övertygad om att det kommer, men när vet jag inte. Vi vill nog gärna möta fler i den här typen av konstellationer, det var väldigt spännande, säger Hanna Möllås.

– Det skulle vara väldigt roligt att se. Som det här med David och Goliat, fortsätter Leif Carlsson, medan Hanna nämner personer i Bibeln som Paulus och Eva.

– Det finns jättemånga personer som jag skulle tycka vore spännande att möta, det är en uppsjö av möjligheter, säger hon till sist.