Just eftersom våra djup är oändliga kan vi bara mättas av den som själv är oändlig, skriver Sören Carlsvärd utifrån Johannesevangeliets berättelse om Jesu brödunder och reaktionerna från folket efteråt.Foto: Franzi Meyer, Unsplash
Vägledning. Är inte Jesus onödigt brysk när han säger till de svältande människorna: ”Ni söker bara efter mig för att bli mätta”? Pastor Sören Carlsvärd reflekterar över Bibelns budskap om ”livets bröd” och vad det betyder för oss idag.
När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus.
De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: »Rabbi, när kom du hit?«
Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill.«
De frågade då: »Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?«
Jesus svarade: »Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.«
De sade: »Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.«
Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.«
De bad honom då: »Herre, ge oss alltid det brödet.«
Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”
Jag läste om en pensionerad präst som hade en dröm. Han önskade sig ett kyrkorum där altaret var en bakugn. När församlingen kom för att fira nattvard skulle det dofta inbjudande av nattvardsbrödet som höll på att gräddas.
Nybakat bröd, det är en doft som framkallar minnen av hemkänsla och omsorg. Men vad väckte brödet för associationer hos folket kring Jesus? Förmodligen hunger.
Brödet blir en påminnelse om vår delaktighet i varandras liv, vårt beroende av varandra.
Sören Carlsvärd
Equmeniapastor, Örebro
För den som lever på svältgränsen kan doften av bröd bli smärtsam. Så var det för många på Jesu tid, liksom det är idag. Inte att undra på att folk följde honom och ville ha mer efter brödundret på berget.
En profet som kan trolla fram bröd, vad mer kan man önska sig när magen skriker? En och annan drog sig också till minnes att de hört om hur Gud lät manna regna över Israels barn i öknen.
Är Jesus inte onödigt brysk när han säger åt de svältande människorna: ”Ni söker bara efter mig för att bli mätta”? Folket verkar hoppas att de ska finna något knep de kan lära sig så att de själva kan utföra brödundret.
Man kan nästan ta på tystnaden i detta ögonblick. Det är nu Jesus byter tonläge och säger: ”Jag är livets bröd.” Alltså: ”Det är jag som är tecknet, följ mig.”
Det är ett hårdsmält budskap, realistiskt och befriande. Jesus erbjuder inget quick fix som trollar bort vår egen smärta eller världens nöd. Men han erbjuder sig att befria oss till ett liv där vi slipper jaga efter ”jag och mitt”. Jesus vill ge oss ett liv där brödet räcker till alla om Guds rike får bli vårt främsta mål och inte den egna bekvämligheten.
Brödet är en symbol för människans arbete och möda. När vi tar emot ett stycke bröd tar vi också emot en annan människas arbete, tid och engagemang. Brödet blir en påminnelse om vår delaktighet i varandras liv, vårt beroende av varandra. Att brödet är ett – en hel brödkaka – talar om ett ännu större beroende.
Brödet talar också om Kristi närvaro. Jesus säger: ”Jag är livets bröd.” Orden återkommer när Jesus instiftar nattvarden, när han tar ett stycke bröd och säger: ”Detta är jag.”
Jesus låter oss ana att när vi delar nattvardens bröd med varandra, då tar vi emot honom själv. Brödet tas upp av vår kropp och fyller oss precis som Kristus gör i nattvarden.
Måltiden är själva urbilden för trevnad och glädje. Himmelriket liknas vid en stor fest där mat och dryck, sång, musik och gemenskap står i centrum.
När Jesus talar om bröd som kommer från himlen för att ge världen liv så talar han om en annan näring än den fysiska. Guds ord är den himmelska födan för vår inre människa.
Vad innebär det att läsa och umgås med Guds ord? Ja, det är inte som att läsa en roman eller deckare. Grunden är att Gud verkar genom det man läser och hör. När man tar till sig orden blir man tillfredsställd och andligt mätt.
Ignatius av Loyola, 1491–1556, jesuiternas grundare, lärde ut andliga övningar som går ut på att man lever sig in i de berättelser där Jesus finns. Man går in i dem med sin tanke och fantasi.
Man kan öva sig att vara den förlorade sonen, den barmhärtige samariern eller när Petrus förnekar Jesus vid borggården, det är då man märker den blick Jesus gav Petrus, men som nu riktas mot mig när också jag sviker.
Genom att gång på gång återvända till sådana scener och leva mig in i dem får jag färdkost som ger mig styrka när krafterna tryter och som hjälper mig att orka.
Vi måste värna om våra inre liv och söka näringen till den inre växten och mognaden.
Efter brödundret drar sig Jesus undan folkmassorna. Hur är det med oss? Söker vi Jesus för det bröd han är eller söker vi honom för det bröd han ger?
Ju mer vi ser och erfar vår egen tomhet och hunger, desto större blir det bröd vi behöver ta emot. Det är därför Jesus kallar de hungrande för de saliga.
Fastan kan hjälpa oss att få syn på detta, inte för att klanka ner på oss utan för att visa vår storhet som människor. Just eftersom våra djup är oändliga kan vi bara mättas av den som själv är oändlig.
När vi delar nattvardens bröd och vin påminns vi om vårt beroende av och ansvar för varandra. Där delar vi lika, rika som fattiga, arbetande och arbetslösa, sjuka och friska. Vi får en försmak av gudsriket, där alla får plats på samma villkor och där ingen ställs utanför.
