Andligt våld kan
förekomma överallt

Då jag träffar Maria Björkmark för att diskutera andligt våld, vill hon gärna börja med att betona de positiva aspekterna som religion och religiösa sammanhang kan medföra. 

– Det finns många positiva sidor med religiösa sammanhang och att ha en tro. De kan ge livsmening och hopp samt utgöra ett socialt stöd, men vi måste också våga prata om de negativa aspekterna. 

Personlig upplevelse

Björkmark har tagit sig an temat trånga och kontrollerande församlingsmiljöer ur forskarens perspektiv, men intresset för ämnet bottnar i hennes personliga upplevelse av hur det är att lämna ett religiöst sammanhang som upplevs som osunt. Hon påpekar att andligt våld inte är det egentliga temat för hennes doktorsavhandling, men att ämnet har kommit upp i arbetet med doktorsavhandlingen och i forskning hon utfört efter disputationen. 

Vad är då andligt våld?

– Aini Linjakumpu är professor vid Lapplands universitet och den person i Finland som forskat längst, över 30 år, i ämnet. Enligt henne kan andligt våld omfatta både fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld. Våldet riktar sig mot medlemmar i ett religiöst sammanhang och har ett andligt eller religiöst motiv. Det skadar människans rättigheter och förminskar förmågan att bestämma över handlingar, andlighet och framtid.

Psykisk misshandel

Andra definitioner tar uttryckligen fasta på det psykiska våldet. Enligt den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är andligt våld psykisk misshandel med en religiös dimension. Våldet har som syfte att kuva en människas livssyn, livsstil eller åsikt och kommer till uttryck bland annat i skrämsel, omvändelse, skuldbeläggning, isolering och kontroll. Den psykiska misshandeln kan enligt Maija-Leena Rova riktas antingen mot medlemmar i ett religiöst sammanhang eller mot dem som lämnat sammanhanget.

Maktmissbruk

Enligt Maria Björkmark handlar andligt våld om ett maktmissbruk, där offret är en person som på något sätt befinner sig i en beroendeställning till den som utövar våldet. Hon säger att det finns vissa kännetecken man kan vara uppmärksam på och nämner speciellt rörelser med en stark läromässig dogmatism. 

– Inställningen att just vi i vårt sammanhang har rätt och alla andra har fel är en stark varningssignal.

Andligt våld är däremot inte mer tillfälliga företeelser, exempelvis övergående irritation eller förargelse. En oenighet mellan jämbördiga parter räknas inte som andligt våld och inte heller psykiskt våld eller diskriminering som saknar den religiösa dimensionen. Vanligtvis är det inte en kultur som berör alla inom det religiösa sammanhanget.

De som drabbas av andligt våld upplever ofta rädsla samt skam och skuld. Ångest, depression och olika psykosomatiska symptom eller psykisk sjukdom kan uppstå. De som lämnar sitt religiösa sammanhang eller vågar ifrågasätta det som sker där kan förlora sina vänner och släktingar och bli utfryst av de andra medlemmarna i rörelsen. Med det här följer också en känsla av ambivalens, utanförskap och ensamhet.

– Vem som helst kan drabbas av andligt våld då man utsätts för stark manipulation. Ingen människa gör ett medvetet val att gå med i en sekt, utan det här är fenomen som utvecklas med tiden. Ofta föds man in i ett sammanhang, och om du varit med någonstans sedan barndomen blir osunda inslag ofta normaliserade med tiden.

Ingen går fri

Det är viktigt att skapa trygga utrymmen för människor som varit utsatta för andligt våld. De ska bemötas med respekt och deras berättelser bör tas på allvar. Björkmark påpekar att det är betydelsefullt att våga fråga och prata om religiösa erfarenheter för att försöka förstå vad det är offren berättar. Det kan också vara bra att skaffa sig kunskap om den aktuella rörelsen.

– Alla har sin egen berättelse och behöver bemötas som individer. Vi ska vara försiktiga med att ge råd och vägleda, utan i stället försöka förstå och bekräfta samt tillåta offret att finna sina egna svar.

Enligt Björkmark kan ingen religiös rörelse vara säker på att den går fri från andligt våld. Hon säger att det finns över tusen olika religiösa rörelser i Finland och att hon inte vill eller kan peka ut något specifikt sammanhang. 

– Det är en fråga om strukturer och ledarskap och förekommer i sammanhang där makt kombineras med religion. Det som skrämmer mig är de rörelser där man säger att man inte har några problem utan allt är bra.

Kamratstödet är viktigt

Till Maria Björkmarks glädje blir det allt vanligare att församlingar och samfund tar tag i frågan om andligt våld. Enligt henne är det viktigt att skriva ned riktlinjer. Om någonting då inträffar, har man något att falla tillbaka på då man tar itu med situationer och fenomen. I det här sammanhanget lyfter hon upp till exempel den evangelisk-lutherska kyrkans riktlinjer Trygg församling och den finlandssvenska pingströrelsens krishanteringsplan Trygga tillsammans. Hon nämner också Pingstkyrkan i Finland (Suomen Helluntaikirkko) som ett exempel på ett samfund där man jobbat mycket med frågan.

– Där har man medgett missförhållanden som förekommit och haft en rensande process. Även gammallaestadianerna har bearbetat en del osunda inslag som funnits i rörelsen.

Kamratstöd är vanligtvis mycket betydelsefullt för att hjälpa dem som drabbats av andligt våld, säger Björkmark. Hon tycker dock att den finska benämningen vertaistuki beskriver bättre vad det handlar om, nämligen att man får stöd av männi-skor som är eller har varit i en liknande situation. Stödföreningen för religioners offer (Uskontojen uhrien tuki, UUT) är en förening som arbetar mycket med det här.

– Tyvärr har föreningen fått onödigt dåligt rykte och beskyllts för att vara religionsfientlig, vilket inte är fallet. Den förespråkar dock ingen särskild livsåskådning, och vissa av medlemmarna är med i något trossamfund medan andra är icketroende.

Medvetenheten har ökat

UUT har stödgrupper både med fysiska träffar och via nätet. De flesta av grupperna fungerar på finska, men i vissa grupper kan man samtala även på svenska eller engelska. Grupper finns numera också på andra håll, berättar Björkmark och nämner att bland annat evangelisk-lutherska församlingen i Karleby har en stödgrupp och en grupp har också ganska nyligen startats i Jakobstad av FRIDA – fri från våld (före detta kvinnojouren). Mielenterveystalo har ett självhjälpsprogram på nätet och dessutom finns det olika grupper på sociala medier.

Överlag har medvetenheten om andligt våld ökat, säger Maria Björkmark.

– Det diskuteras mera nuförtiden och man tar itu med problematiken. Jag tycker att vi är på väg i rätt riktning.