Ekonomiska klyftor kräver mer än arga protester

Den senaste tidens debatt, att de stora livsmedelsföretagen tar ut oskäliga priser för maten, har satt fokus på ojämlikheten i Sverige. Det gör en oerhört stor skillnad i en familj om man är ensamstående med barn eller om det är två vuxna som har inkomst. Flera av de kända hjälporganisationerna Röda Korset, Rädda Barnen, Frälsningsarmén och ett antal kyrkor och frikyrkor som erbjuder hjälp med det mest grundläggande, rapporterar om ett växande antal inte minst ensamstående med barn, papperslösa och vissa invandrargrupper, som behöver hjälp att klara vardagen. Dessa grupper, som inte har tillräckligt med pengar för att sätta mat på bordet till sina barn, växer. Det märker också skolornas lunchserveringar, där skolmaten kan bli den stora skillnaden mellan vardag och helg för många barn. 

Vi pratar om att Sverige är ett välmående land, men det gäller definitivt inte alla. Inkomstklyftorna mellan familjer kan vara mycket stora. Utmaningen riktas mot regering och riksdag med krav på höjda barnbidrag, som skulle kunna bli en viss hjälp.

Problematiken kan inte enbart angripas med protester mot livsmedelsbutikerna för att basmaten blivit dyrare. Även om vi kan hitta förklaringar som högre produktionskostnader för maten, i vissa fall sämre skördar i andra länder, löser vi inte de stora skillnaderna mellan rika och fattiga genom att protestera mot matpriserna. Det finns säkert undantag, men i det stora hela är det ganska små marginaler mellan inköpspris och försäljningspris för livsmedelshandlarna.

Det behövs ett samlat grepp om läget. Livsmedelsproducenterna kanske skulle kunna pressa sina priser, fast det troligen blir marginellt. Vissa tror att lantbrukare tjänar hyfsat. Men när producenten räknar på överskottet, då allt har betalats för grödor, drivmedel, banklån, underhåll av gården med mera, vet de som har lite insyn att det varken finns något som heter 40-timmarsvecka eller välfyllda plånböcker. Antalet yngre lantbrukare som vill ta över föräldragård eller försöka köpa sin egen gård är en alltför liten skara. Det är faktorer som i slutändan också påverkar våra matpriser. Om för få lantbrukare producerar den mat vi vill sätta på bordet, märks det på sikt mycket påtagligt i de flesta familjers plånböcker.

Ganska länge har vi utarmat den svenska självförsörjningsgraden när det gäller livsmedel. Skulle våra gränser stängas på grund av konflikter eller krig på nära håll, visar det sig mycket snabbt hur sårbara vi är. Den utarmning av inhemsk matproduktion som pågått länge kommer ta lång tid att korrigera.