Begreppet ”kristen nationalism” svartmålar evangelikala 

Efter stormningen av kongressen 6 januari 2021, då plakat med kors och bibelverser syntes bland Trumpanhängarna, har kristen nationalism blivit det främsta begreppet rörande religion och politik i USA. Och efter att Donald Trump vann presidentvalet i höstas, mycket tack vare de kristna väljarna, är det ingen vild gissning att begreppet lever kvar under lång tid.

Men vad utgör kristen nationalism och hur många är dess anhängare? Och hur ska man förstå de förändringar som sker i religiositet i USA? Enligt opinionsinstitutet PRRI, som mäter religiositet i USA och som uppmärksammats i bland annat Karin Henrikssons bok USA och Gud: religionen och politiken som kom ut förra året, uppger 40 procent av befolkningen att de instämmer helt eller delvis i påståendet att USA:s lagar ska grundas i kristna värderingar.

Ett liknande grepp att ringa in vilka som är kristna nationalister görs i Taking America Back for God: Christian Nationalism in the United States (2020). Där menar forskarna Andrew Whitehead och Samuel Perry att de som svarar ja på påståenden som att USA:s regering ”bör tillåta religiösa symboler i offentligheten”, ”bön i offentliga skolor”, och ”utropa USA till en kristen nation” sympatiserar med kristen nationalism. Även tron att mänskliga rättigheter kommer från Gud, inte staten, har beskrivits som synonymt med kristen nationalism.

Det som många därför menar är att USA inom en snar framtid kommer förvandlas till en kristen teokrati. Inte sällan görs jämförelser med Gilead i Margaret Atwoods The Handmaid’s tale.

Nationalism är givetvis problematisk och i grunden något främmande för kristen tro, men att någon vill stifta lagar utifrån kristna värderingar kan även handla om att man håller med Martin Luther King om att rättfärdiga lagar är i enlighet med Guds lag. Ska han då räknas som kristen nationalist? Och i ett öppet och fritt samhälle bör en regering givetvis kunna tillåta religiösa symboler i offentligheten och bön på skolan – problemen uppstår när detta påtvingas eller förbjuds. Det samma när en regering försöker utropa en specifik tro till statsreligion.

Och att våra rättigheter är givna av Skaparen återfinns redan i USA:s självständighetsdeklarationen. Är det dokumentet då ett uttryck för kristen nationalism? På motsvarande sätt går det att i så fall hävda att svenska biskopar som vill att Sveriges migrationspolitik ska återspegla Tredje Mosebok 19 om att välkomna främlingen gör något liknande – samma text innehåller för övrigt förbud av avgudadyrkan, och kapitlen före och efter innehåller ett förbud mot samkönat sex.

Faktum är att i en färsk undersökning från Pew Research Center kan bara sex procent av amerikanerna beskrivas som kristna nationalister, enligt organisationens definition. I Sverige är motsvarande siffra färre än 1 procent av de tillfrågade. Hotet om en kristen teokrati är alltså försvinnande litet.

Inte sällan används begreppet kristen nationalism för att svartmåla kristnas politiska engagemang – och då i synnerhet bland evangelikala. Att Donald Trump vann stort bland amerikanska väckelsekristna (omkring 80 procent), är ingen hemlighet – de flesta röstar republikanskt sedan länge. Och ibland antar stödet groteska messianska proportioner. På annat håll förekommer det dock allt annat än hejarop, inte minst på grund av presidentens personliga karaktär. Men också efter nedtoningen av abortfrågan och Trumps hantering av Ukraina, dit man sänt ut missionärer under lång tid. 

Det är dock inte bland evangelikala kristna som man ser den starkaste politiska aktivismen, utan bland progressiva och liberalteologiska samfund, där den episkopala kyrkan toppar statistiken. Det råkar även vara det samfund där Mariann Edgar Budde, som blev känd för sin predikan efter Trumps installation, är biskop. Och medan USA:s evangelikala samfund i Sverige beskrivs vara på nedgång, talas det inte lika mycket om att det är kyrkor som den episkopala som lider av kollapsande medlemssiffror. Om trenden fortsätter beräknas inte enda person fira gudstjänst hos dem år 2050. 

Medlemstappet förklaras ofta som ett resultat av att den episkopala kyrkan blivit en spegelbild av den sekulära majoritetskulturen med en urvattnad och politiserad tro. Intersektionalitet, könsneutralt språk om Gud och kritisk rasteori är gängse teman. 

Givetvis bör vi i Sverige kritisera den politiserande kristna tron som präglar många av Trumps anhängare. Däremot bör vi inte överskatta den. Särskilt inte när motsvarande politiserande tro finns bland USA:s progressiva och liberala kyrkor som tenderar att ses som föredömen i Sverige.