Tystnad kring Sveriges stöd
till slaveri

I slutet av februari mötte Sveriges stats­minister Ulf Kristersson premiärministern för Italien, Giorgia Meloni, och anslöt Sverige till den så kallade Romprocessen, som ska förhindra flyktingar från att ta sig till Europa. Få höjde nog på ögonbrynen åt detta, då Kristerssons regering redan har profilerat sig som extremt negativ till flyktinginvandring, och nyheten fick inte mycket uppmärksamhet. Det borde den ha fått. Romprocessen är nämligen ett fascistiskt initiativ för att finansiera krigsherrars ambitioner att sälja flyktingar som slavar.

Giorgia Melonis parti Fratelli d’Italia har samma partisymbol som det nyfascistiska MSI-partiet, som Meloni var medlem i som tonåring, och flera av partiets företrädare har öppet gjort Hitlerhälsningar och hyllat både Mussolini och Nazityskland.

Sedan Meloni kom till makten 2022 har hon förhindrat humanitära organisationer från att rädda liv på flyktingar som drunk­nar i Medelhavet. Hon har upprättat tio koncentrationsläger för flyktingar med usla levnadsförhållanden som bryter mot de mänskliga rättigheterna, och hon har rest till nordafrikanska länder som Libyen och Tunisien elva gånger för att sluta avtal med deras auktoritära ledare.

Dessa avtal går ut på att de får ekonomiskt stöd i utbyte mot att deras polisstyrkor fångar in flyktingar som försöker ta sig över Medelhavet, och Romprocessen ska fördjupa dem ännu mer i samarbete med andra europeiska länder – där Sverige nu ingår.

Vid första anblick kan det verka vara ett rimligt initiativ – 30 000 migranter har drunknat i Medelhavet på bara tio år. Men om Meloni verkligen ville rädda dem hade hon förstås öppnat lagliga vägar för flyktingar att ta sig över Medelhavet, så att de inte behövde sätta sig i smugglares ostadiga gummibåtar.

I stället syftar Romprocessen till att skicka miljarder euro till länder som dödar, torterar och förslavar de flyktingar som de fångar in. Tunisien har misshandlat och dumpat flyktingar i öknen utan mat och vatten, Libyen har sålt dem som sexslavar på moderna slavmarknader. FN har uppmärksammat hur europeiska skattepengar har finansierat libyska krigsherrars förslavning och tortyr av flyktingar.

Tack vare Ulf Kristersson kommer nu ännu mer av våra skattepengar att gå till detta. Han har redan gått till historien som den förste europeiske statsministern som kommit till makten genom att samarbeta med ett parti som kommer från den nynazistiska myllan: Sverigedemokraterna. Nu är han dessutom den förste svenske statsministern som har inlett ett samarbete med en fascistisk regering.

Inget av detta har mötts av särskilt mycket protester från svenskt håll. Kyrkor och kristna organisationer som har engagerat sig i arbete mot trafficking är plötsligt tysta. Kanske översköljs vi helt enkelt av så många galna politiska utspel med främlingsfientlig karaktär i dagens media­landskap att till och med stöd för slaveri kan hamna under radarn?

De chockerande händelserna i USA, med en amerikansk president som tar ställning för Putin och låter mat värd fem miljarder kronor, som skulle gå till hungrande männi­skor, ruttna i containrar, gör att vi lätt missar andra viktiga händelser. I så fall bör kyrkorna rannsaka sig själva och fundera över hur de kan bli en skarpare profetisk röst i samhället.