Adefjord: Därför känns fastan viktigare än någonsin
Om världen blir mer och mer galen behöver kyrkan framför allt be mer och mer. Det finns mycket annat vi kan göra, men om vi inte ber är det meningslöst, påpekar Pontus Adefjord.
Foto: Unsplash och pressbild
Debatt. Fastan och litanians ord känns mer relevanta än någonsin i vår värld präglad av krig, splittring och oro, skriver Pontus Adefjord, EFS, som finner hopp i bönen och den unga generationen.
Detta är en opinionstext i Hemmets Vän. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Fakta: Litanian
Litanian är en slags växelsång som förekommer i både katolska och protestantiska kyrkor, en bön om nåd och barmhärtighet. Det är en tradition inom den kristna kyrkan som funnits sedan 400-talet och Svenska Psalmboken återger tre sådana. Litanian i Sv Ps 700:1 används framförallt under påskfastan.
Evige, allsmäktige Gud.
Förbarma dig över oss.
Herre, hör vår bön.
Herre, hör vår bön.
Herre Gud Fader i himmelen, Herre Guds Son, världens Frälsare, Herre Gud, du heliga Ande.
Förbarma dig över oss.
Var oss nådig.
Hjälp oss, milde Herre Gud.
För alla synder, för lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list, för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, för ondskans makter i himlarymderna, för uppror och splittring, för eld och våda, för ond bråd död, för den eviga döden.
Bevara oss, milde Herre Gud.
Genom din heliga födelse, genom ditt kors och din död, genom din heliga uppståndelse och himmelsfärd, i frestelse och fall, i välgång och lycka, i dödens stund, på yttersta domen:
Hjälp oss, milde Herre Gud.
Vi arma syndare beder dig att du leder och bevarar din heliga kristna kyrka, att du sänder trogna arbetare i din skörd, att du med ordet ger din Ande och kraft, att du gör ditt namn känt i hela världen, att du enar alla trogna så att det blir en hjord och en herde.
Hör oss, milde Herre Gud.
Att du förunnar alla folk fred och endräkt, att du skyddar och bevarar vårt land, att du välsignar våra hem, att du för de unga på dina vägar.
Hör oss, milde Herre Gud.
Att du tröstar alla bedrövade och svårmodiga, att du undsätter alla dem som är i nöd och fara, att du vederkvicker och hjälper alla sjuka, att du välsignar allt gott verk, att du förbarmar dig över alla människor, att du nådigt hör vår bön.
Hör oss, milde Herre Gud.
Herre, allsmäktige Gud, du som hör de botfärdigas suckar och tröstar bedrövade hjärtan. Hör den bön som vi i vår nöd bär fram, och hjälp oss så att allt det onda, som djävulen, världen och vi själva tillfogar oss, genom din Andes kraft blir tillintetgjort. Så vill vi, frälsta från allt ont, i din församling alltid tacka och lova dig. Genom Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.
Sv Ps 700:1
Evige, allsmäktige Gud
Förbarma dig över oss
Så är vi inne i fastan. En tid som åtminstone för mig har blivit viktigare och viktigare för varje år som går. Kanske beror det på att jag blir lite äldre, eller kanske beror det på att världen verkar bli lite mer galen för varje varv vi åker runt solen. Det är ett mönster som vi människor har svårt att bryta. Vi kan se det i historien och vi kan läsa om det i Guds ord. Hur ondskan växer och kärleken kallnar, som Jesus uttrycker det när han talar om tidens slut.
Är det kanske därför jag tycker att litanian känns mer och mer relevant? För att vi närmar oss tidens slut? Varje år känner jag en slags trygghet, lättnad, ja man kan nästan säga glädje över att få gå in i fastan och be med litanians ord. En del av orden berör mer, delvis varierar det, men det finns några ord som verkligen fångar mig i min bön.
…för pest och hungersnöd…
På askonsdagen 2020 bekräftades det andra fallet av covid-19 i Sverige. En bit in i fastan var pandemin ett faktum och restriktioner började införas, en del frivilliga, andra påtvingade. Tiden som följde satte djupa spår i vårt samhälle och vi har nog bara börjat förstå vad de kommer att innebära. Det lilla ordet pest som tidigare känts historiskt avlägset blev plötsligt väldigt träffande.
…för krig och världsbrand…
Krig är också ett sådant ord som, åtminstone för mig, har beskrivit något långt borta. Både i tid och rum. Men så anföll Ryssland Ukraina, en vecka innan fastan skulle börja 2022. Alla som visste pratade om hur snabbt det troligtvis skulle gå över, men i skrivande stund pågår kriget fortfarande. Ungefär ett och ett halvt år senare kom terrordåden den 7 oktober, som fick ännu ett krig att blossa upp, mellan Israel och Hamas. Det kriget har blivit ganska synligt i Sverige, inte minst genom alla demonstrationer på gator och institutioner. Det där som tidigare bara hänt långt borta kom plötsligt väldigt nära.
…för uppror och splittring…
Ett av orden som används för att beskriva samhällsutvecklingen den senaste tiden är polarisering. Det syns på flera områden. Den politiska skalan tänjs åt alla håll, det är i många frågor de extrema uppfattningarna som frodas. I stället för att mötas i samtal beskriver vi våra motståndare med bilder som de själva knappt skulle känna igen sig i. Vi kommer längre ifrån varandra.
Detta sker inte bara på samhällsplan utan också människor emellan. Efter pandemin har vi vant oss att inte träffa andra så ofta. Genom våra telefoner kommunicerar vi indirekt: allt oftare genom att skicka korta texter, bilder eller videoklipp och alltmer sällan genom faktiska samtal. Det kan vara frestande att skylla på de unga, men faktiskt är det just de unga som verkar vara på väg att bryta detta. De är trötta på det konstgjorda och vill ha riktiga möten med riktiga människor.
…att du leder och bevarar din heliga kristna kyrka…
Kyrkan har ett otroligt viktigt uppdrag i denna sargade tid. Att förkunna evangeliet om Guds nåd och att gestalta Guds rike. Ett rike som inte bygger på polarisering eller splittring utan försoning. En nåd som gör försoningen möjlig, både med Gud och mellan människor. Om världen blir mer och mer galen så behöver kyrkan framför allt be mer och mer. Det finns mycket annat vi kan göra, men om vi inte ber är det meningslöst.
…hjälp oss så att allt det onda … genom din Andes kraft blir tillintetgjort…
Den enda som slutligen kan sätta stopp för ondskan är Gud själv. Han kallar oss visserligen att kämpa mot ondskan, men inte i vår egen kraft. Det som kan förvandla vårt samhälle, vårt land och vår värld är Guds Andes kraft. En kraft som Han har lovat att ge oss, precis som Han har lovat att ge helig Ande åt den som ber.
Också här blir jag uppmuntrad av den unga generationen. Ungdomar idag ber mer än min egen generation. De tror mer och är mer intresserade av att se Guds rike utbredas. De söker sig till ljuset som lyser i mörkret. Ljuset som mörkret inte kan övervinna. Det gör mig hoppfull.
Med hopp ber jag litanian genom hela fastan. En del av orden berör mer.
…att du för de unga på dina vägar…
