Modernt språk verktyget
för att förstå Guds ord
Vi bibelläsare är inte dumma. Vi vet att ingen bibelöversättning är fullkomlig, påpekar Jonas Dagson och rekommenderar de moderna översättningarna.
Foto: Simon Ray och Hannes Almerang
Debatt|Replik. Det är en myt att så kallade klassiska översättningar skulle vara bättre än moderna, skriver författaren Jonas Dagson.
Detta är en opinionstext i Hemmets Vän. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
I en debattartikel (Hemmets Vän 19 februari 2025) varnar Kenneth Mäki för att biblar med kommentarer kan föra vilse. Han presenterar ett antal förslag på hur man ska freda sig. Hans slutsats är att vi för att hitta den ”rätta texten” ska förkasta moderna översättningar och istället läsa ”klassiska” versioner även om de känns ”tunglästa”. Vidare ska vi bara välja ordagranna översättningar och fly från alla biblar som innehåller tolkande noter.
Jag delar inte hans uppfattning.
För det första, det är en myt att så kallade klassiska översättningar skulle vara bättre än moderna. Mäki pekar inte ut någon speciell svensk ”klassisk” version, men föreslår engelskans King James från 1611.
Inte ens en person med engelska som modersmål förstår i dag den elisabetanska engelskan som används i King James. En nyligen gjord undersökning i USA visar att pastorer, som hävdar att King James Version är den sanna texten, själva inte förstår att många ord som översättarna använde för 500 år sedan inte betyder samma sak idag. De predikar, utan att inse det själva, felaktiga slutsatser från texter de missförstått.
Samma sak gäller äldre svenska översättningar. Till exempel skriver 1917 års översättning om manna i öknen att ”det smakade såsom semla med honung” (2 Mos 16:31). Dagens läsare har en klar uppfattning om vad ordet semla betyder. Men det har väldigt lite att göra med vad översättarna för över hundra år sedan menade. Det här fenomenet brukar kallas för ”falska vänner”. Det vill säga, när texten innehåller ord man tror att man förstår och därför inte ser några skäl att kolla i en ordbok.
Varför vill Mäki att bibeltexten ska vara svårläst när de ursprungliga författarna valde att skriva en lättläst text?
Jonas Dagson
För det andra, det är ett rent missförstånd att det är bra att Bibeln är ”tungläst”. Nya testamentet var skrivet på koine, en grekiska som Nationalencyklopedin beskriver som ”det gemensamma samtalsspråket”. På samma sätt kallas den latinska översättningen för Vulgata som betyder ”den folkliga utgåvan”. Den tidiga syriska/arameiska utgåvan kallas för Peshitta som betyder enkel eller tydlig. Ingen av de tidiga versionerna såg det som ett egenvärde att göra texterna tunglästa. Tvärtom.
Flera av Nya testamentets böcker är skrivna på ett för samtiden vardagligt och enkelt språk, till exempel Markusevangeliet och Jakobs brev. Varför vill Mäki att bibeltexten ska vara svårläst när de ursprungliga författarna valde att skriva en lättläst text? Borde det inte vara så att en bra översättning till svenska som vill komma så nära grundtexten som möjligt borde sträva efter att vara lika lättläst som originalet?
Språk är ständigt i förändring. Svenska idag låter inte som svenska för 50 eller 100 år sedan. De översättningar som kan kallas klassiska var normalt vardagsspråk när de gavs ut. Att de uppfattas som tunglästa idag har inte att göra med att de är bättre, utan att vi inte längre använder de ord och uttryck som man gjorde då. De är versioner som fastnat i sin tid.
Jag menar därför att det är en myt att påstå att ett moderniserat svenskt språk förvanskar den ursprungliga texten och därigenom vantolkar Guds ord. Istället är ett modernt språk verktyget för att göra det möjligt för dagens människor att förstå Guds ord. Eller menar Mäki att när till exempel Folk och Språk ska översätta Bibeln till en nytt språk borde de översätta texten till det språk som folket talade för 300 år sedan, för att bara en klassisk version av språket ska göra rättvisa åt texten?
För det tredje, att endast förespråka en ord-för-ord-översättning känns märkligt. Tänk er följande. Vi ska översätta en text från engelska där det talas om ett kraftigt regn. I den engelska texten står det ”it is raining cats and dogs”. Om vi i den svenska översättningen skriver ”det regnar katter och hundar” blir det obegripligt. På svenska säger vi att ”regnet står som spön i backen”.
Vi kommer närmare den ursprungliga textens innebörd genom att inte översätta ord för ord. Att tro att ord-för-ord-översättningen för oss närmare grundspråkets innebörd är ett missförstånd vad gäller hur olika språk förhåller sig till varandra. En svensk bibelöversättare skriver vist: ”En översättning ska om möjligt förmedla detsamma till sina mottagare som originalet gjorde till sina” (Birger Olsson).
Den närmaste ord-för-ord-översättningen till svenska som gjorts är troligen PP Waldenströms första NT-översättning från 1894. Den blev så svårläst att Waldenström själv reviderade den och gav ut en ny version 1904 med förklaringen att han ville ”taga mer hänsyn till läsarens behof af lättfattlighet i språkligt hänseende”. Man översätter inte ord-för-ord därför att texten tenderar att bli svårbegriplig. Jag tror den senaste ord-för-ord-översättningen på svenska kom 1911 (om man undantar Jehovas Vittnens översättning från 1992).
Till sist, varje översättning innehåller tolkningar. Jag tror Mäki missförstår om han tror att den översatta texten är ”neutral”. Varje översättare vet att man måste välja när man översätter, det vill säga tolka. Ta ett exempel. I Herdepsalmens sista vers skriver Folkbibeln ”jag ska bo i Herrens hus för alltid”, Bibel 2000 ”... så länge jag lever” och 1917 ”...evinnerligen”. Handlar det här om i livet eller i evigheten? Alla versioner utgår från samma grundtext men tolkar orden olika.
Är jag intresserad av att läsa Guds ord gör jag väl i att välja en modern översättning. Dessa bygger på en bättre grundtext, de uttrycker sig på ett begripligt språk och de innehåller ofta noter och tillägg som hjälper oss att förstå textens innebörd. Kan det bli bättre?
Jonas Dagson
Dessa äldre översättningar utgår dessutom ofta från en grekisk text byggd på ett fåtal senmedeltida grekiska handskrifter. Idag har vi så många fler och äldre handskrifter att tillgå och vet därför betydligt bättre hur den ursprungliga texten kan ha sett ut. ”Vi har idag mer än tusen gånger fler grekiska handskrifter än vad översättarna av King James hade tillgång till”, säger till exempel Daniel Wallace, executive Director of The Center for the Study of New Testament Manuscripts.
Är jag intresserad av att läsa Guds ord gör jag väl i att välja en modern översättning. Dessa bygger på en bättre grundtext, de uttrycker sig på ett begripligt språk och de innehåller ofta noter och tillägg som hjälper oss att förstå textens innebörd. Kan det bli bättre?
Vi bibelläsare är inte dumma. Vi vet att ingen bibelöversättning är fullkomlig. Vi läser flera olika översättningar för att jämföra. Vi förstår mycket väl att noter, kommentarer och tillägg inte är detsamma som Guds ord, utan ett försök att hjälpa oss på traven. De tolkande noterna brukar dessutom peka ut de ställen där översättarna tolkat texten redan i översättningen. Skillnaden mellan att läsa dessa synpunkter i noter eller i en separat kommentarbok är försumbar.
Den bästa Bibeln är till slut alltid den Bibel som vi läser och kan förstå.
