”Hoten mot kristna flyktingar i Sverige är verkliga” 

Det var i mars 2019 som nätverket #rättilltro presenterade Konvertitutredningen – en kartläggning inom Pingst, Evangeliska Frikyrkan, Svenska Alliansmissionen, Equmeniakyrkan och Svenska Adventistsamfundet av 619 afghanska konvertiters asylbeslut sedan 2015.

Sex år senare inbjöd Skandinaviska Människorättsadvokaterna, nätverket #rättilltro, människorättsorganisationen Open Doors Sverige och Hammarbykyrkan till en konferens om konvertiter och förföljelse av kristna. 

Bland de medverkande fanns även två av Migrationsverkets rättsliga experter, Jenny Maria Edlund och Axel Andersson, som svarade på frågor omkring Migrationsverkets hantering av konversionsärenden: Utvisas kristna konvertiter i Sverige till dödsstraff? 

Hemmets Vän fick ett samtal med människorättsadvokaten Ruth Nordström innan konferensen om Sveriges behandling av konvertiter. 

 Det tycks bli allt svårare att få asyl i Sverige – vad innebär det för konvertiter?

– Det är klart att också konvertiter påverkas när de politiska besluten ger en stramare tillämpning, svarar hon. 

– När det gäller konvertiter och när man har flyktingskäl – alltså när man har asylgrundande skäl och räknas som skyddsbehövande, då ska egentligen inte politiken påverka. Bedömningen ska ske utifrånutlänningslagen och konventionerna för mänskliga rättigheter. 

– Vi tycker att både handläggare och beslutsfattare behöver fokusera på att bedöma genuin konversion och risk för förföljelse vid ett återvändande utifrån de riktlinjer som FN:s flyktingorgan UNHCR och EU:s flyktingorgan EUAA har fastställt, men det är klart att det är svårare för alla asylsökande just nu. 

 Finns det en tystnad kring hot och förföljelse mot kristna flyktingar och konvertiter i Sverige som måste brytas?

– Det tycker jag faktiskt att det gör. Det har varit uppe emellanåt, men hoten är verkliga och förföljelsen är på riktigt. Det är därför jag tycker att det är viktigt att vi i konferensen även har med Open Doors World Watch List, som listar de 50 länder där det är absolut svårast att vara kristen och där förföljelsen är mycket allvarlig eller extrem, säger Ruth Nordström.

– Jag tycker att det är viktigt att prata om det. Jag hoppas även att kritiken från vår Konvertitutredning 3.0 och de beslut där FN fällt Sverige för överträdelser av FN:s konvention mot tortyr efter våra klagomål i konvertitutredningen samt kritiken och förslagen i Statskontorets rapport ska få genomslag, det är vad vi hoppas med konferensen.

Finns det några särskilda länder i Open Doors lista över de 50 länder där kristna lider svårast förföljelse, som ni kommer fokusera på?

– Vi har ett särskilt fokus på de länder dit konvertiter ofta utvisas, till exempel Afghanistan eller Iran där förföljelsen är extrem. 

– Open Doors skiljer på förtryck och våld. De talar om förtryck inom privatlivet, familjelivet, det medborgerliga livet, sociala nätverk och kyrkolivet och sedan mäter man även förekomsten av våld.

– Och Iran är på plats nio på listan och är ett av de länder där förföljelsen är extrem. Medan Afghanistan är på plats tio bland de 13 värsta länderna som alla betecknas som extrema i sin förföljelse av kristna. 

– Till saken hör att det just i Hammarbykyrkan finns en stor persisk grupp som EFS-prästen Annahita Parsan har ett särskilt arbete för. Det är inte så konstigt att de demonstrerat utanför Migrationsverket och Riksdagen i flera månader – de vill göra sin röst hörd och de vill bryta den här tystnaden. För det är på riktigt, de här hoten och förföljelsen. Den är extrem, inte bara allvarlig eller mycket allvarlig utan extrem i Iran.

– Det är dessa vi pratar om, som riskerar den här extrema förföljelsen vid utvisningarna, fortsätter Ruth Nordström. 

 Statskontorets rapport i höstas om asylrättsprocessen hos Migrationsverket och Migrationsdomstolarna visade på brister, särskilt i så kallade hbtqi- och konvertitärenden. Vilka är de tydligaste bristerna när det gäller konvertitärenden som ni ser det?

– Kritiken gällde framför allt att den rättsliga uppföljningen och styrningen och kompetensutvecklingen behöver utvecklas därför att man såg en bristande rättslig kvalitet. Över 50 procent av alla handläggare och beslutsfattare sade själva att de behövde mycket mer kompetensutveckling i hög eller mycket hög utsträckning gällande hbtqi- eller konvertitärenden, svarar hon.

– Det gällde de grundläggande förutsättningarna som krävs för att beslutsfattare och handläggare ska kunna leva upp till de krav som ställs, att man ska helt enkelt kunna säga att beslut tagits utifrån rätt skäl, helt enkelt.

– Det vi har sagt är att handläggare och beslutsfattare behöver mycket mer kompetens och kunskap för att kunna tillämpa inte bara migrationslagstiftningen men också förvaltningsrätt och konventionerna om mänskliga rättigheter.

– Migrationsverket behöver också stärka den rättsliga styrningen och ge det rättsliga stödet, de behöver vägleda och underlätta arbetet med att handlägga och pröva de här asylärendena på ett riktigt sätt. Sedan behöver även myndighetsledningen skärpas via styrningen och uppföljningen som de har möjlighet till.

– Förutom i rättslig kvalitet var det också brister i enhetlighet. Det visade redan vår första konvertitutredning: Runt 40 procent fick avslag i Jönköping och runt 80 procent fick avslag i Göteborg. Bara som ett exempel. I genomsnitt hade 68 procent av de ärenden vi tittade på fått avslag, säger Ruth Nordström.

– Där gjorde vi den juridiska analysen, men vi ser att många av de brister vi konstaterade 2019, 2020 och 2022, i alla våra rapporter och även i den uppföljande rapporten 2024, vi ser att de i vissa fall kvarstår – och det är det intressanta.

– Vi vill se att det blir en förändring. Det är därför vi var så glada åt att Migrationsverkets experter kunde komma – vi har gett dem en lång lista med frågor att svara på. Men det är framför allt dessa två brister som Statskontoret pekar på som vi också hade sett.

Kritiken mot Migrationsverket har funnits länge – varför har inte mer hänt?

– Det är en väldigt bra fråga och den måste Migrationsverket svara på. Vi tycker att Statskontorets rapport var bra för det var ytterligare ett påtryckningsmedel från regeringen. Men jag kan tro att det saknas tillräckligt med uppföljning och rättslig styrning från Migrationsverket, och det har vi sagt tidigare, fortsätter hon.

– Man har inte använt sig av de resurser som man säkert har. I de frågorna som vi sammanställde har vi också tagit med den kritik som vi riktat mot Migrationsverket. Vi har sagt i flera år: Myndigheten måste i högre grad ta till sig och tillämpa beslut från internationella människorättsorgan, praxis från FN:s kommitté mot tortyr, FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och Europadomstolen – det har man hittills inte gjort.

– Migrationsverket måste också se till att alla handläggare får nödvändig kompetensutveckling, och den rättsliga styrningen och det rättsliga stödet måste bli mycket bättre. Sedan har vi tryckt på att det behövs en expertgrupp inom fältet religion och konversion – det har vi gjort i flera år. Man skulle kunna ha en resursgrupp från olika kyrkor och samfund.

– Migrationsverket sagt: Men vi har vissa utbildningar. Men då har det varit väldigt ”ad hoc” och den utbildning som finns är inte obligatorisk för alla handläggare och beslutsfattare, den är dessutom bara en gång per år. Vi efterlyser en regelbunden, tematisk uppföljning.

– Man har tidigare haft rättsliga experter, till exempel inom hbtqi men det har inte funnits rättsliga experter även inom religion och konversion och detta har vi efterlyst. Vi efterfrågar också regionala eller nationella samordnare och koordinatorer även inom området religion. Migrationsverket sa i dag under konferensen att de har detta som förslag, så det hoppas vi får genomslag. 

I Konvertitutredningen 3.0 som kom för ett år sedan talar ni om att Sverige fällts fyra gånger i FN:s kommitté mot tortyr. Hur ser trenden ut idag?

– Vi har skickat över 60 klagomål till FN sedan 2019. Där kan man säga att ungefär 40 procent har registrerats, de har alltså tagits upp till behandling, och sedan har utvisningarna stoppats direkt i ungefär 35 procent av fallen, säger Ruth Nordström.

– Sedan riskerar många av fallen att bli preskriberade innan beslut har hunnit fattas i FN:s kommitté mot tortyr därför att det tar flera år att driva en sådan process i kommittén. Då kan de få en ny prövning i Sverige och då har vi kunnat använda oss av besluten från FN. När man har de besluten i ryggen är det mycket enklare att visa att man riskerar den här extrema förföljelsen vid en utvisning. 

– Så vi fortsätter: Senast förra veckan stoppade faktiskt FN en utvisning efter ett klagomål som vi skickade in. Tittar man på sociala medier så är det lite nu och då. Det var också bara ett par veckor sedan vi fick ett nytt beslut i ett annat fall.

– Det är den chansen man har – när man får nej i alla instanser och inte blir trodd i Sverige, då måste man klaga till internationella instanser.

Vad hoppas ni att konferensen för konvertiter och förföljda kristna ska resultera i? 

– Vi hoppas att Migrationsverket ska tillse dels att den juridiska metoden för bevisvärdering ska fungera. Dels hoppas vi att det rättsliga stödet och den rättsliga tematiska uppföljningen blir mycket bättre så det blir en större och bättre kvalitet i besluten framöver i konversionsärenden, svarar Ruth Nordström till sist.

– Vi hoppas också att det ska leda till en likartad bedömning oavsett var man bor i Sverige. Vi hoppas även att Migrationsverket tar till sig alla de förslag vi har kommit med, alltså tillsätter en expertgrupp inom fältet religion och konversion med resurser i alla ärenden.

– Att det blir en systematisk, kvalitativ utbildning för alla handläggare, att det finns rättsliga experter gällande konversion och religion, att kunskapskraven höjs. Vi hoppas också att kvalitetsgranskningarna hos Migrationsverket får bättre kvalitet. 

– Och framför allt hoppas vi att rättssäkerheten i asylprocessen blir bättre. Att konvertiter inte utvisas till dödsstraff och extrem förföljelse, utan att man helt enkelt ska följa konventionerna om mänskliga rättigheter. Det är stora förhoppningar vi har, säger hon.