Familjelivet ska inte korrigeras med politiska pekpinnar

Födelsetalen i Sverige sjunker och den låga nativiteten kommer på sikt få stora konsekvenser. Risken för ensamhet ökar och den svenska välfärden kommer att vara svår att upprätthålla. Allt färre yngre ska försörja allt fler äldre. Svårigheterna att hitta kompetent arbetskraft till exempelvis vården antas eskalera. Utvecklingen vi ser är resultatet av ett samhälle som skickar ut signaler om att du inte kan klättra i karriären och bygga en familj samtidigt. De signalerna måste vi ändra. 

Frågan om Sveriges försörjningskvot och hur vi ska finansiera framtidens välfärd är viktig. Familjebildning får dock aldrig ses som ett instrument för ekonomisk tillväxt. Att hitta någon att älska och få barn tillsammans med är en existentiell fråga, med politiska konsekvenser. Det är en värderingsmässig vilsenhet att goda villkor för Sveriges barnfamiljer endast blir en angelägenhet för politiken när den låga nativiteten riskerar att leda till en sämre ekonomi. 

Det låga barnafödandet är i första hand en signal om att värderingar håller på att skifta. Barnens uppväxtvillkor och föräldraskapet har inte den status de borde ha. Konsekvenserna av det ser vi dagligen i barn och ungas växande psykiska ohälsa och ökad ungdomskriminalitet. Nyligen kunde Försäkringskassan konstatera att psykisk ohälsa ökar mest i gruppen mammor i åldern 30–39. Det är just i den period av livet då man har småbarn. Samtidigt ställer vårt samhälle allt högre krav på mammor och pappor att leverera på jobbet, socialt och som föräldrar. 

Att vara förälder är ett förtroendeuppdrag och är det största ansvar vi som människor får oss tilldelat. Emellanåt kan föräldraskapet kännas både slitsamt och otacksamt, men för nästan alla uppvägs det med råge av den kärlek man får tillbaka. Att fler inte tar sig an detta uppdrag är bevis på att svenskar inte har de förutsättningar de behöver för att bilda familjer. 

Kristdemokraterna har kämpat för Sveriges föräldrar och barn sedan partiet bildades. Ofta står kampen mot andra partier som i grunden inte förstår varför man behöver en familjepolitik. Det är en position som har varit en faktor i de låga födelsetalen i Sverige. Alla som själva har barn vet att politiska beslut har betydelse rakt in i vardagen; reglerna för föräldraförsäkringen, tillgång till god förskola, pensionsregler, kommunens engagemang för lekplatser och grönområden, tillgång till fritidsverksamheter, barnavård och BUP. Listan kan göras lång. 

Det är tydligt att de låga födelsetalen kräver att politiker placerar familjen i strålkastarljuset när politiken utformas. 

Framför allt måste vi ha ett samhälle och politiska signaler som välkomnar att människor bildar familj. Familjelivet är inte ett problem som ska korrigeras med politiska pekpinnar. Familjelivet måste ges förutsättningar att formas utifrån varje förälders behov och möjligheter. 

Som parti har Kristdemokraterna drivit igenom förändringar som gör föräldraförsäkringen mer flexibel, bland annat genom att möjliggöra för andra än föräldrarna att vabba. Vår politik har gjort det möjligt för mormor eller morfar att ställa upp. Regeringen ska införa ett fritidskort som kommer underlätta för många att hitta en meningsfull fritid för sina barn. 

Mycket återstår dock för att forma ett samhällsklimat som uppmuntrar och underlättar för människor att bilda familj – och därmed öka födelsetalen i vårt land. Det måste vara lättare att vara förälder. Detta är några av våra förslag:



1. Kristdemokraterna menar att tiden är inne för att successivt förlänga föräldraförsäkringen. Vårt mål är att förlänga dagens föräldraförsäkring med 6 månader – från 13 till 19 månader. Ett första steg är att förlänga föräldraförsäkringen med 30 dagar.
2. Vi vill bemyndiga alla föräldrar att själva kunna styra över föräldraledigheten genom att avskaffa den statliga tvångskvoteringen av föräldraförsäkringen. Staten ska inte bestämma vem som ska vara hemma med barnen.
3. Arbetsmarknadens parter måste öka sina ansträngningar att motverka en ojämställd arbetsmarknad. Den som vill vara föräldraledig lite längre och den som vill arbeta deltid under en period ska inte straffas ekonomiskt och karriärmässigt för att man vill ta ansvar för sig själv och sina barn.
4. Familjerådgivningen måste byggas ut och vara gratis första gången man söker hjälp. Föräldrar som har svårt att hitta rätt i sitt föräldraskap ska erbjudas särskilda stödprogram av kommunen.
5. Ökade satsningar på BUP för att hjälpa unga som hamnar i psykisk ohälsa och föräldrar som hamnar i vanmakt. En del av detta är att införa en elevhälsogaranti och korta köerna till BUP.
6. Automatisk delning av pensionen mellan föräldrarna när barnen är små. Detta för att minska de negativa ekonomiska effekterna som föräldraledighet kan ge upphov till.
7. Förändrade amorteringskrav, regelförändringar för byggandet av bostäder och andra bostadspolitiska reformer som underlättar för unga att inte bli trångbodda när de bildar familj. 

Forskningen ger svag vägledning vad dagens låga nativitet beror på. Historiska erfarenheter pekar dock på att möjligheten att kombinera familjeliv och arbetsliv varit en avgörande faktor för att våga ta steget och bilda familj.

Kristdemokraterna menar att Sveriges barnfamiljer måste ges än bättre villkor att kombinera arbetsliv och familjeliv. Det har ett egenvärde och ger de goda förutsättningar som behövs för att fostra nästa generation samhällsmedborgare.

Det finns dessutom all anledning att tro att goda förutsättningar för familjer att förena familjeliv och arbetsliv kommer att leda till minskad oro och stress och eliminera avgörande hinder att bilda familj. Sverige behöver fler familjer, och familjer behöver bättre förutsättningar.