Dousa kritiserar USA – men skär själv i svenska biståndet

När Donald Trump nyligen beslutade att i ett slag stänga ned USA:s biståndsmyndighet USAID, världens största biståndsgivare, dömde han också miljontals människor till döden. Sveriges biståndsminister Benjamin Dousa kritiserar i Aftonbladet (6/4 2025) hur nedskärningarna av USAID har hanterats och poängterar att ”det som har varit viktigt från vår sida är att vi inte ska bete oss som i USA. Ska vi göra tuffa omprioriteringar då ska det inte vara projekt där vi drar undan mattan för någonting som vi redan har ingått avtal om.”

Men Dousa har själv bidragit till att på kort tid kraftigt minska Sveriges biståndsbudget. Utan någon seriös dialog och konsultation. Där har Sverige utan tvekan dragit undan mattan för människor som lever i fattigdom och under förtryck. På kort tid har Sverige avslutat stödet till flera länder där Diakonia och andra svenska biståndsorganisationer är verksamma, till exempel Mali, Burkina Faso och Kambodja. I dessa länder har Diakonia tvingats säga upp omkring 40 avtal med samarbetsorganisationer, utöver de ytterligare cirka 160 avtal vi tvingats avsluta världen över.

Om regeringens egen prognos för svensk ekonomi håller, kommer Sveriges totala mängd bistånd att ha minskat med så mycket som en tredjedel på bara några år. Från en procent av vårt välstånd år 2022, till endast 0,68 procent år 2028. Med andra ord, även om biståndskurvan inte pekar lika brant nedåt som på andra sidan Atlanten är siffrorna likafullt blodröda. 

I SVT:s morgonsoffa (24/3 2025) hävdade biståndsministern att afrikanska länder är kvar i fattigdom, trots att Sverige ”plöjt ned 10-15 miljarder” i länderna. Det är ett vanligt återkommande men vilseledande påstående att den rika världen ”pumpar in bistånd” i fattiga länder utan resultat, men det är särskilt ledsamt att höra det från en biståndsminister. Benjamin Dousa kunde istället ha tagit tillfället i akt och berättat om allt biståndet bidrar till, i Afrika och andra delar av världen. Jag är övertygad om att Benjamin Dousa vet att bistånd räddar liv. Varje dag. Bistånd sätter barn i skolan, skapar försörjningsmöjligheter, förebygger tvångsäktenskap och stöttar demokratirörelser i världens mest auktoritära stater. 

Exemplen där bistånd varit en bidragande faktor till länders positiva samhällsutveckling är många. Den demokratiska utvecklingen i Sydafrika och avskaffandet av apartheid är ett sådant exempel. I Afrika söder som Sahara utgör biståndet cirka tre procent av BNI. Att länder, trots bistånd, inte tar sig ur fattigdom har många förklaringar. 

Ett stort problem är det illegala utflödet av kapital från afrikanska länder, som är långt större än inflödet av bistånd. Många gånger är det privata företag som genom bokföringstrixande för ut enorma belopp ur länderna, istället för att betala den skatt som så väl behövs för att bygga upp välfärdssystemen. Många afrikanska länder har en skuldsättning som i genomsnitt ligger på 25 procent av BNP, vilket gör att de behöver betala mer för räntor och amorteringar, än de kan satsa på hälsovård eller undervisning. 

Det finns ingen ”quick fix” för hela länders ekonomiska och samhälleliga utveckling. Att ministern förväntar sig att enbart bistånd ska skapa välfärdsstater är orealistiskt. Men är biståndet meningslöst då? Låt oss titta på Zimbabwe. I Zimbabwe bidrar biståndet idag till att bland annat:

• Bekämpa könsrelaterat våld. Kampanjen ”Love Shouldn’t Hurt” som ökar medvetenheten om våld i hemmet i landet. Hittills har 187 tidigare förövare blivit förespråkare mot våld i nära relationer.
• Upprätthålla en demokratisk kultur. Nätverket Zimbabwe Election Support Network som arbetar för fria och rättvisa val och utgörs av kvinnorätts- och människorättsorganisationer, fackföreningar, medier och religiösa aktörer.
• Motverka korruption. Zimbabwe Anti-Corruption Commission som tagit fram en nationell handlingsplan för antikorruptionsstrategi.

Biståndet kan bättre än något annat instrument ge stöd till förändringaktörer och demokrati- och jämställdhetsorganisationer. Biståndet kan lindra nöd och ge människor hopp om förändring. När situationen i vissa länder politiskt går bakåt, kan biståndet vara den livlina som gör att demokratirörelser kan fortsätta dokumentera övergrepp och hålla drömmen om ett bättre samhälle vid liv. Ökad handel, svensk export och tillväxt leder inte till att demokratirörelser, kvinnorättsaktivister och människorättsorganisationer får ökat stöd. Där har biståndet en unik och viktig roll.