Wallhagen såg behovet av missionsflyg – och agerade

Efter ett långt liv i flygets och missionens tjänst lämnar Lars-Erik Wallhagen nu sin roll som senior advisor för MAF Sweden.

Nyheter. – Tills Jesus kommer tillbaka är missionsuppdraget levande, säger Lars-Erik Wallhagen, 88, som nu avgår som senior advisor för MAF Sweden. För Hemmets Vän berättar han om ett spännande liv i flygets tjänst.
– Det fordras människor med visioner även i en förändrad värld. Det gäller både att hitta ledare och förstå vår värld på rätt sätt, fortsätter han.

Publicerad

MAF – Mission Aviation Fellowship – är världens största humanitära flygbolag och startade för 80 år sedan av unga kristna piloter efter Andra världskrigets slut, i USA, Storbritannien och Australien. De ville använda sin kompetens och de flygplan de flugit i kriget i fredens tjänst.

Från en något knölig start – flera plan kraschade exempelvis i början – växte organisationen fram med en gemensam vision och bistår idag 1 500 organisationer och kyrkor över hela världen med flygtransporter till de mest oländiga trakter.

En varm förespråkare för MAF har Lars-Erik Wallhagen i Linköping varit genom åren. Han tog initiativet till MAF Sweden och blev den svenska avdelningens första ordförande 1982. För bara några år sedan skrev han också boken ”Vingar som bär” om ett liv i missionsflygets tjänst.

– Tror man på Gud – det har jag upplevt många gånger – kan Herren öppna dörrar. Därför har MAF kunnat arbeta även i muslimska länder, berättar Lars-Erik Wallhagen.

Första flygturen

– Mitt flygintresse började redan när jag som åttaåring såg militära flygplan över vår gård i Viby på Närkesslätten, berättar han.

– Albin Ahrenberg, en omskriven pionjärflygare i Sverige, landade på Vibysjön nära gården och jag tiggde till mig en tia av min far och cyklade dit för att följa med på en av de rundturer han erbjöd över bygden.

– Han reste runt i Sverige på det sättet för att väcka intresset för flygning hos svenskarna. Så den första flygturen gjorde jag som tioåring i ett amfibieplan.

Lars-Erik Wallhagen talar om hur hans föräldrar gick bort tidigt – fadern när han var 13 år och modern ett par år senare. Som 15-åring hamnade han på ESAB:s treåriga verkstadsskola i Laxå, där morfar och mormor bodde.

– När det blev dags för militärtjänstgöring våndades jag – jag var ju kristen och församlingsmedlem. Jag hade inte ekonomiska förutsättningar att utbilda mig privat till civilflygare, så jag sökte mig till en förberedande utbildning för Fältflygarskolan i Ljungbyhed, fortsätter han.

Han var den ende av 20 som klarade testerna till den förberedande kursen i Hägernäs och efter ett år där började han i Ljungbyhed, men tvingades avbryta kursen för att ta hand om sina föräldralösa syskon.

– I stället läste jag vidare till ingenjör i Eskilstuna. På den tiden kunde man läsa in utbildningen på kvällarna under två år och därefter ett år på dagtid. Där träffade jag också min blivande hustru Anita, jag tog examen som ingenjör, och hon som sjuksköterska i Eskilstuna 1963. Sedan började jag på Flygprov hos Saab i Linköping.

Lars-Erik Wallhagen har varit en central gestalt i att bygga upp svenskt missionsflyg, drivit hjälparbete efter katastrofer och lyft behovet av visionära ledare.

År 1969 reste Lars-Erik och Anita Wallhagen ut som missionärer till Pakistan. Uppdraget var att starta en yrkesskola och ett alfabetiseringsarbete i Kjell Sjöbergs arbete där.

Hur fick du kontakt med MAF?

– Jag hade hört talas om dem tidigt, inte minst hade jag läst om dem i artiklar och tidskrifter. Och när vi gick en bibelskola i England besökte jag också deras brittiska huvudkontor. När vi arbetade i Pakistan träffade jag också på MAF i Afghanistan som jag besökte regelbundet.

– Det var på flera sätt en liberal tid både i Iran och i Afghanistan då. Iran styrdes fortfarande av shahen, och en släkting till honom var kung i Afghanistan. Det var också klanvälde i Afghanistan, jag har nämnt lite om det i min bok ”Vingar som bär”, fortsätter han.

Hjälpinsats efter cyklon

Bara ett år efter att de börjat arbetet i Pakistan, i november 1970, slog cyklonen Bhola till mot Östpakistan och orsakade att runt en halv miljon människor miste livet. Lars-Erik Wallhagen berättar hur han och Sven Juhlin ombads åka dit för att bygga upp ett hjälparbete.

– Det ledde till att en ny mission etablerades där, och jag fick även uppleva hur Bangladesh som nation föddes. Där såg jag behovet av flyg i samband med katastrofer. Man kan säga att jag där insåg att vi svenskar som flygnation borde vara med och stödja MAF, också med rekrytering av personal.

– Men det tog tid. Det var först 1982, då 60 personer samlades på Bjärka Säby till en initial träff, som MAF Sweden kunde starta och jag blev den första ordföranden. Det blev också en allkristen förening, inte bara för pingstvänner. Det var jag mån om – jag hade goda kontakter med Svenska Missionsrådet, inte minst genom Petrus Hammarberg som var den som tog initiativet att skicka mig och Sven Juhlin till katastrofen i Östpakistan 1970.

– Det hjälpte till att få en ekumenisk bredd på MAF Sverige redan från första början, säger han och berättar hur han också var med om att ta initiativet till Medair – en kristen katastroforganisation med huvudkontor i Schweiz.

– De arbetar genom att sätta samman medicinska kristeam i katastrofsituationer, och är idag helt självständiga: Sådana beslut måste fattas snabbt, och de insåg att då går det inte att ha flera organisationer inblandade. Så jobbar också till exempel Läkare utan gränser.

Hur länge fortsatte du själv att flyga som pilot?

– Jag flög tills jag var 75 år. Jag fortsatte arbeta frivilligt i MAF efter att jag hade gått i pension och flög också privat. Men jag har inte främst varit missionsflygare på det sättet, jag var mer mån om att få ut andra i missionsarbete.

Vad är de bästa råden du kan ge till unga missionärer idag?

– Vårda den inre visionen. Har man upplevt att man är kallad av Gud till ett uppdrag är det viktigt att se att det inte är en enkel väg framåt. Det kan vara speciellt, och att bli missionspilot är till exempel en lång väg. Men man måste vara målmedveten och vara rädd om sin kallelse.

– Att bli missionspilot är en lång väg, man måste vara målmedveten och vara rädd om sin kallelse, säger Lars-Erik Wallhagen.

– Det är fantastiskt att få vara med i en sådan process och uppleva att man kan få vara till välsignelse för andra på olika sätt. Vill man vara inom mission behöver man förstå att man är kallad som Jesu lärjunge först och att man på det sättet får använda sitt intresse, de talanger man har eller det pund man har fått.

– Sedan blir vår värld alltmer komplex och byråkratisk, och då gäller det att ha en bra tross, en förankring i vad man tänker sig som Guds kallelse. Människor som är med på noterna: En församling, en bönegrupp eller sådana som stödjer dig.

Värdefulla medarbetare

– I vår församling var det Josef Östby, andrepastor under Karl-Erik Heineborgs tid, för vår del. Han blev en nyckel för Anita och mig, han hjälpte oss att kontakta andra församlingar för underhåll och så vidare, fortsätter Lars- Erik Wallhagen.

– En annan person som var otrolig att samarbeta med var Kjell Sjöberg. Han gav mig ett tungt ansvar, det var Kjells sätt att leda. Han var en person som jag har haft mycket glädje av när det gäller att förstå värdet av att samverka med de nationella krafterna, både i Pakistan och i Bangladesh.

– Han visade de nationella ledarna förtroende, de var genuina medarbetare för honom. Jag såg också motsatsen på den tiden, inte främst hos svenskar men ändå. Det var de som sade: ”En pakistanier kan du aldrig lita på. De försöker alltid sko sig.” Med den utgångspunkten kan man inte göra ett genuint arbete. Man gräver sin egen grav, om du förstår vad jag menar.

– Han satt med dem på golvet, läste Bibeln och bad till Gud med dem och så vidare. Han var ingen ”stor” man utan en lärjunge bland andra lärjungar, bland Jesu lärjungar. Det är en lärdom jag haft stor glädje av i mitt ledarskap.

Världen ser väldigt annorlunda ut idag än när du och din fru gick ut 1969 – vad tänker du om det? Spelar MAF någon roll idag?

– Det är som sagt en mer komplex värld. Det märks inte minst inom flyget, olika länder har olika bestämmelser och olika system som man måste förhålla sig till. Det är egentligen ständigt nytt. Jag undrar till exempel när vi ska börja använda drönare inom MAF, det har naturligtvis med tillstånd att göra och det är komplext.

– Men det fordras människor med visioner även i en förändrad värld. Det gäller både att hitta ledare och förstå vår värld på rätt sätt. Och även visioner som vår Herre vill ge de personerna, fortsätter Lars-Erik Wallhagen.

– Tror man på Gud – det har jag upplevt många gånger, speciellt i Bangladesh – kan Herren öppna dörrar. Därför har MAF kunnat arbeta även i muslimska länder och även flugit hjälparbetare och bistånd under täckmantel i Afghanistan, om än inte idag.

– Det har också att göra med att få rätt folk i ledningen av ett arbete. Missionsuppdraget lever vidare tills Jesus kommer tillbaka, avslutar Lars-Erik Wallhagen.

Fotnot: Läs mer om MAF Sweden 

Powered by Labrador CMS