Vi behöver återvända till lugnet

Ni vet kanske hur det är – dagarna innan jul blir så lätt lite smått hysteriska. Åtmin­stone om man jobbar heltid. Allt ska vara klart, både hemma och på jobbet. Och när det gäller det sistnämnda ska det samtidigt vara så mycket mer – julkaffe, jullunch och extra uppgifter som måste lösas för att man ska kunna ta den där efterlängtade julledigheten. 

Och naturligtvis vill myndigheter och andra ha svar på tusen och en frågor som man inte hunnit lösa tidigare. Allt ska vara klart inför det nya året. Och det är julklappar, julresor och … Ja, så där skulle man kunna hålla på att räkna upp det ena efter det andra. Inte undra på att man kan känna sig lite mör under de där juldagarna. 

Jag märker på de vänner som är pensionärer att inte ens de kan koppla av i december. Allt ska hinnas med – olika event med barn och barnbarn samtidigt som man behöver vara avlastningsassistenter åt desamma. Det är engagemang och volontäruppdrag och mycket mer. Och alltid är det då något som trasslar till sig.

Och efter den där julhelgen då man förhoppningsvis haft möjlighet att umgås med nära och kära är det snart dags för ännu en storhelg. Numera är dock nyårshelgen för mig dagar då jag helt kopplar av – jag tillbringar gärna nyårsaftonen för mig själv. Möjligen går jag ut på min balkong för att kunna se lite av fyrverkerierna över staden. Men min ”nyårsoutfit” är mjuka flanellbyxor, en gammal t-shirt, en stor tröja och varma sockor – hur skönt som helst. Och så gärna något gott att äta – bara lite, inget överdrivet.

Visst förstår jag den där längtan efter att mötas för att fira in det nya året tillsammans med vänner och nära. När jag var yngre var det ofta kristna ungdomskonferenser, därefter gärna nyårsbön eller liknande. Även om jag tror att vi behöver den där tiden bara för att andas inför det nya året, ”bara du och jag, Gud” så att säga. 

Bakom oss har vi ett år av konflikter, av förändring och av förvirring. Framför oss ett oskrivet blad – allt vi vet är att också det kommer att innebära nya vindar, nya vägar. Osökt kommer orden i Jesaja 30:21 till mig: 

”Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: ’Här är vägen, gå på den.’”

Det är det fjärde av sex verop i Jesaja och talar om att inte förlita sig på världsliga makter eller ”upproriska söner”, utan vända sig till Herren som är nåderik. Värt att lägga märke till i sammanhanget är hur det talar om att komma till ro (på hebreis­ka nachat). Svenska Kärnbibeln talar om flera betydelser: ”Ordet har betydelsen komma ner eller att låta något sjunka in på djupet.”

Där någonstans är jag – vi behöver landa, vända tillbaka till den som kan ge oss ro. ”I tystnad (lugn) och tillit finns er styrka”, säger en annan vers i samma kapitel. 

Är det vad vi vill? Eller längtar vi bara efter att ”rida på snabba hästar”? Efter att jaga från det ena till det andra utan att lyssna? Än så länge vet vi inte mycket om 2025 – men Gud vet. Han har också framtiden i sin hand.