Vägledning. Jesus ställde sig på de marginaliserades sida, skriver Edward Sköllerfalk
Den kommersiella aktiviteten och den religiösa kontrollen förminskade möjligheten till äkta bön och tillbedjan, skriver Edward Sköllerfalk utifrån berättelsen i Markus evangelium 11:15–19. Så här tänkte sig El Greco, den grekiske renässansmålaren Doménikos Theotokópoulos (1541–1614) i Spanien hur det såg ut när Jesus rensade templet (beskuren bild).Foto: Wikimedia/National Art Gallery, Washington
De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: »Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens husför alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.« Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. När det blev sent lämnade de staden.
Jesus och hans lärjungar hade nått sin slutdestination – Jerusalem. Stämningen var god och han välkomnades som en kung och människorna hade ropat: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.” (Markus evangelium 11:9). Intåget var profetiskt (jämför med Sakarja 9:9), och han utmanade samtidigt den rådande makten, det vill säga de judiska ledarna och den romerska kolonialmakten. Vårt avsnitt omringas av en ramberättelse om det fruktlösa fikonträdet som stod på vägen mellan Betania och Jerusalem (verserna 12-14 och 20-24).
Templet i Jerusalem var det andra templet, även känt som Herodes tempel efter den omfattande renovering och utbyggnad som Herodes den store påbörjade cirka 20 f Kr. Detta tempel var den religiösa, kulturella och politiska mittpunkten för judarna. Templet var byggt i flera nivåer, med olika sektioner som hade specifika funktioner och restriktioner: tempelplatsen, den heliga förgården, det heliga och det allra heligaste. I vårt avsnitt befann sig Jesus och lärjungarna på tempelplatsen som var förgården för hedningarna. Detta var den yttre och största delen av templet, öppen för både judar och icke-judar. Området var omgivet av pelargångar, där Salomos pelargång var en av de mest framträdande.
Ibland måste ledarskapet rensa bort det som inte bär frukt eller leder människor bort från tron.
Edward Sköllerfalk, pastor Pingst Örebro
På tempelplatsen kunde man köpa djur (till exempel duvor, får och oxar) för offer. Detta var särskilt viktigt för pilgrimer som reste långt och inte kunde ta med sig djur. Eftersom tempelskatten måste betalas med särskilda mynt (tempelmynt), fanns även penningväxlare här. Romerska och andra utländska mynt ansågs orena eftersom de ofta bar avbilder av kejsaren eller avgudar. Även om det fanns goda avsikter och syften med både handel och penningväxling var det just detta som Jesus kritiserade.
Jesus citerade Jesaja för att påminna dem om Guds avsikt med templet. Detta skulle vara platsen för bön och tillbedjan, inte bara för judarna, utan för alla folk (Jesaja 56:6-7). Detta var särskilt relevant eftersom tempelplatsen var den enda plats där icke-judar kunde tillbe. Kritiken antyder att kommersialiseringen och bullret från handelshandlingarna störde tillbedjan och hindrade hedningar från att närma sig Gud. Det motsatte sig templets syfte som en plats för inkludering och helighet.
Den kommersiella aktiviteten och den religiösa kontrollen förminskade möjligheten till äkta bön och tillbedjan.
Jesu hänvisning till Jeremia och beskrivning av templet som ett ”rövarnäste”, symboliserade ett ställe där människor gömde sig efter att ha gjort orätt (Jeremia 7:11). Jesus adresserade prästerna (saducéerna) och handlarna på tempelplatsen som utnyttjade systemet för egen vinning och vanhelgade därmed templets syfte. Penningväxlare och försäljare drev en nödvändig men ofta korrumperad verksamhet. Växlingskurserna var ibland orimliga, och priserna på offerdjur kunde vara uppblåsta. Detta medförde att de pilgrimer som rest lång för att tillbe i templet, särskilt de som var fattiga, blev utnyttjade. Även om tempelplatsen var öppen för alla, speglar Jesu ord en kritik av att platsen hade blivit en barriär snarare än en bro för hedningarnas tillbedjan. Genom att rensa tempelplatsen ställde Jesus sig på folkets sida, särskilt de fattiga och marginaliserade. Han väckte samtidigt avsky, men även beundran, hos det religiösa ledarskapet.
Denna text utmanar dagens kyrkor att fundera kring hur man bygger och formar församlingar. Inte så sällan försöker vi komma på än det ena, än det andra för att locka oinvigda till våra samlingar. Det kan handla om loppis eller kulturkvällar, dans eller idrott, mat eller spelkvällar. Jag anser att det inte behöver vara något fel med detta, men om inte Jesus eller Guds rike nämns under samlingen kunde det varit vilken samling som helst i ett profant sammanhang. Ibland måste ledarskapet rensa bort det som inte bär frukt eller leder människor bort från tron. Vi måste låta kyrkan vara kyrka med plats för bön, bibelundervisning och Gudsmöten genom den helige Ande.
