Vi måste tänka längre än julen – behoven finns året om

När vi nu hunnit fira några av julens högtidsdagar behöver vi påminna oss, att hur gärna vi än vill finnas till hands för och ge gåvor till nära och kära, behöver våra hjärtan vara öppna för den allt större grupp av människor som kämpar med grundläggande materiella, själsliga och andliga behov. I ett relativt välmående Sverige är vi kanske de senaste åren överraskade att så många behöver vända sig till olika hjälporganisationer, inte bara vid julhögtiden utan stora delar av året. Det gäller hemlösa och människor i missbruk, men även svenskar utan stora sociala problem som inte får vardagen att gå ihop.

Många är speciellt givmilda under julhelgerna, men vi behöver ha en strategi i vårt tänkande som räcker hela året. Om julhelgens festligheter och aktiviteter riktas till fler än våra närmaste, blir den rikare till sitt innehåll. En givmild hand ger också glädje i en människas hjärta, även om det inte får vara motivet för givandet.

För dem som lyssnar på julsångerna och söker sig till våra kyrkor är den judiska familjen Josef och Maria julfirandets centralfigurer. Josef var troligen egenföretagare, som kanske tillverkade möbler och andra bruksföremål i sin snickarverkstad. Som vuxen talar Jesus om att ”mitt ok är milt och min börda är lätt”, med syftning på hur människor kan få uppleva styrka och hjälp med avlastade bördor när de söker en gemenskap med honom. Legenden, enligt den brittiske teologen F F Bruce, skulle kunna peka på att Josef i sin snickarverkstad tillverkade ok som på ett speciellt sätt kunde lätta bördor. I överförd bemärkelse är det ju vad Jesus erbjuder den som söker honom.

Josef och Maria var troligen två fattiga människor. När de kom till templet i Jerusalem för att bära fram Jesusbarnet och visa sin tacksamhet för en lycklig födelse kunde de bara offra några turturduvor. Då de senare fick besök av välbärgade vetenskapsmän från Babylonien fick de dyrbara gåvor som guld, rökelse och myrra. Dessa blev säkerligen till stor hjälp för deras uppehälle när de senare tvingades fly till Egypten, undan kung Herodes brutala förföljelse. Han dödade alla judiska pojkar upp till två års ålder, födda i Betlehem.

I år är det 20 år sedan vi i Sverige på annandag jul vaknade upp med nyheterna om tsunamikatastrofen i Thailand. Den, om något, visade på människans litenhet inför naturens krafter. Ungefär 230 000 människor runt om i världen, varav 543 svenskar, dog. Räddningsinsatserna av alla skadade sattes på hårda prov. Vi fick del av skakande berättelser hur hela familjer fick sätta livet till. Märkliga nyhetsinslag kunde senare berätta exempelvis om hur elefanter i tid hade känt av katastrofen och tagis sig upp i bergen. Sorgearbetet engagerade hela Sverige och alla berörda länder.

Julens dramatiska berättelser utmanar oss även i år till engagemang och hjälpinsatser för utsatta människor. 

Även denna julhelg behöver vi se oss omkring i vår närmiljö och andra sammanhang. Hur kan jag sträcka ut mina händer, öppna mitt hjärta, bli ett lyssnande öra för människor som plågas av materiell och själslig nöd? Ingen kan hjälpa alla, men om många av oss vidgar våra perspektiv kan den hjälp vi erbjuder betyda oerhört mycket. Den kommer också att påverka våra liv.