Det kommer inte vara led och svarta lakan som lockar tonåringarna till kyrkan 2025

Plötligt märks kristen tro i musiktexter, tv-serier och litteratur. Allra tydligast i kulturjournalistiken. Redaktören Josefin de Gregorio och recensenten John Sjögren skriver regelbundet om kristen tro i Svenska Dagbladet. I Dagens Nyheter är teolog Patrik Hagman skribent och kulturchefen Björn Wiman kommer ut som kristen. Den senare berättade i en krönika härförleden att han nu alltid bär ett kors runt halsen. Erik Helmersson på samma tidnings ledarsida reflekterar ofta över tron och i Expressen är kyrkohistorikern och pingstvännen Joel Halldorf medarbetare på kulturredaktionen. 

Veckorna innan jul kom så flera smått otroliga nyheter slag i slag: 

I Expressen och Aftonbladet debatterade Joel Halldorf och Eric Rosén Guds existens. Rosén beklagade sig över att Gud plötsligt omnämndes överallt – trots att han inte går att se eller ens mäta. Joel Halldorf förklarade att tron handlar om det som inte syns; meningen med livet, hitta ett högre syfte, bön, kontakt med Gud. (Jag kom att tänka på sången ”Jesus finns fast han inte syns, det är sant, det är verkligen sant …”) I Lucia-veckan hakade SVT:s Aktuellt på och sammanförde de två för en livesänd debatt om Gud.

Svenska kyrkan noterar rekordökning av antalet konfirmander, i många församlingar fanns inte möjlighet att ta emot alla som vill vara med i konfirmationsundervisningen. Biskop Marika Markovits i Linköping berättar att man har som målsättning att inom tre år kunna ta emot häften av stadens 15-åringar. Stiftet ska ställa om för att möta alla tonåringar och ta fram alternativ för dem som inte är bekväma med att åka på läger. 

Fram till november i år har 12 788 nya medlemmar registrerats i Svenska kyrkan. Det är det största antalet som aktivt gått med sedan statistiken började föras på 70-talet. I siffrorna räknas alla över 12 år in, inte barndop.

Efter pandemin har det bara gått uppåt för Svenska kyrkan. Generation Z, det vill säga unga som är födda på 00- och 10-talet, utgör en betydande del av ökningen. 

Där äldre generationer svenskar sett på Svenska kyrkan som en förtryckande organisation, en sorts moralistisk maktkyrka, ser inte unga det så. Kyrkan har också fått ett helt annat tilltal i dag. Det finns en öppenhet och inkluderande ton men med fortsatt fokus på de gemensamma kristna riterna: bön, erfarenheten av Anden, nattvarden, tydlig gudstjänstordning. Istället ser vi en generation unga som uttrycker en längtan efter personen Jesus och strömmar till konfirmationsundervisningen. Kristen tro står för friheten, något rebelliskt som föräldrarna inte delar. Säden är mogen, skulle äldre tiders predikanter uttryckt det. 

Det som skett under året är ett tecken på skiftet i kulturen. Förändringarna är inte förhoppningar, de är fakta. Ökningen i Svenska kyrkan är belagd. Att Gud debatteras på bästa sändningstid i ett nyhetsprogram i public service har verkligen hänt. Det hade varit otänkbart för tio år sedan.

2024 års kanske tydligaste tecken på att kristen tro vinner mark är Ungdomsbarometerns stora attitydundersökning. Ungdomsbarometern har sedan 1991 arbetat med att kartlägga attityder och beteendemönster bland svenska ungdomar. Hela 17.000 deltog i årets upplaga. 

Ungdomsbarometern menar att Jesus trendar bland unga, något som Hemmets Vän tidigare rapporterat om. Det är inte främst religion eller kristen tro som väckt tonåringarnas intresse, utan personen Jesus. Precis som tonåringar är vana att ”följa” andra på sociala medier, visade undersökningen att det för dem var lika självklart att följa Jesus. 

Det har skett en tydlig temperaturförändring i det kulturella samtalet. Jag vill beskriva skeendet som en lågmäld men tydlig väckelse. Den är något oväntad, men det är som det ska med väckelser och Andens verk. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far, säger Jesus till Nikodemus. På Hemmets Vän ser vi fram emot att få följa i vindens riktning och rapportera om utvecklingen.

Dock kan konstateras att intresset för Jesus växer utan ny teknik, stora led-skärmar eller svarta skynken bakom lovsångsbandet. Den stora tillströmningen sker istället i Svenska kyrkan, ett sammanhang som inte höjt volymen i gudstjänsten och fortfarande sjunger berättande sånger. c De klassiska frikyrkorna behöver i ljuset av det som sker reflektera över sitt tilltal. 

När kristen tro nu befäster sin plats i kulturen förändras den berömda åsiktskorridoren. Inför det nya året ser vi en bred och allmän acceptans för tron, att vara kristen i Sverige är inte längre suspekt eller konstigt, tvärtom visar det att du mognat som människa. Därmed verkar det ateistiska projektet helt tappat lyskraften. Den trötta klyschan om Sverige som världens mest sekulära land stämmer helt enkelt inte längre. 

Det är glädjande att kristendomens återkomst omskrivs som en stark kulturtrend, men samtidigt ska sägas att just ”trend” är att anlägga ett alltför kort perspektiv. Vi som nu ska ta oss an 2025 är inte någon särskild sorts människor, vi är lika förundrade över existensens frågor som de som gått före oss. Alla kulturer har i alla tider präglats av någon form av tro, må vara annan än den kristna. Men det går inte att samtala om hur vi ska leva utan att komma in på de stora frågorna: Vad är meningen med allt, vad händer när vi dör? Om något ska beskrivas som trend, det vill säga vara tillfälligt övergående, är det snarare det sekulära tillståndet. Nu verkar denna 1900-tals-idé gå mot sitt slut och vi kan se fram emot att återgå till normaltillståndet. Att människor söker sig till kyrkan och evangeliet är som det ska.