Ingen rår på den kristna julen

I årets decemberdebatt har två ämnen särskilt väckt uppmärksamhet: Erik Roséns religionskritiska artikel i Aftonbladet och stålföretaget SSAB:s interna meddelande om att ersätta ”God jul” med ”God helg” för att främja inkludering. Dessa debatter speglar samtidens spänningar kring religion och en paradox: kristen tro står idag starkare än på länge, trots attacker från ateister och ängsliga förespråkare av kulturell neutralitet.

SSAB:s idé att ”God jul” skulle exkludera är märklig. Ordet jul är äldre än kristendomen i Norden och möjligen besläktat med ord för ”fest” eller ”högtid”. När kristendomen slog rot under medeltiden gav kyrkan högtiden en ny innebörd: firandet av Jesu födelse. Att julens lingvistiska rötter är hedniska gör den inte mindre kristen idag. Tvärtom visar historien hur kyrkan framgångsrikt integrerat äldre traditioner och stärkt sin kulturella relevans genom dem.

Vad SSAB missar är att ordet helg, som företaget vill lyfta fram som mer inkluderande och alltså mindre kristet alternativ till ”jul”, härstammar från det kristna begreppet helig. Att fira helg är att hålla något heligt eller att helga sig åt Gud. Oavsett om vi säger ”God jul” eller ”God helg” pekar vi mot samma andliga grund. Julens centrala budskap om fred, försoning och kärlek bottnar i kristendomen, och att försöka tona ned dess karaktär för inkluderingens skull är inte bara historielöst utan riskerar att urholka julens egentliga innebörd.

Det är denna kristna grund som Erik Rosén i sin artikel attackerar med en blandning av förakt och ungdomlig affekt. Rosén beskriver religiösa som ”skrattretande” och målar tro som en patetisk vanföreställning. Men hans kritik känns daterad. Som Joel Halldorf påpekar i sitt svar i Expressen, påminner Roséns retorik snarare om ett tonårsuppror än om en seriös debatt. Samtidigt visar undersökningar att vi inte lever i en tid av avtagande tro, utan tvärtom av ett växande intresse för andlighet.

Enligt flera färska undersökningar, som årets upplaga av Ungdomsbarometern är Jesus trendigare än någonsin bland unga svenskar. Andligheten ökar alltså inte bara i migrantförsamlingar utan också bland inhemska ungdomar som söker en djupare mening bortom den sorts tomhet som följer av sekulära värderingar. Kristen tro handlar inte bara om makt eller dogmer, som Rosén hävdar. I sin kärna handlar den om hopp, gemenskap och en grundläggande moralisk orientering – värden som vår sekulariserade samtid ofta saknar.

Men vad betyder då SSAB:s försök att tona ned julens kristna budskap? Är det en signal om en sekulär offensiv? Knappast. Istället är det ett uttryck för en kulturell ängslighet som riskerar att undergräva respekten för mångfald. Verklig tolerans kräver inte att vi utplånar våra traditioner, utan att vi delar dem. Precis som man kan säga till en jude ”chag chanukka sameach” (glad chanukka), bör vi säga ”god jul” med stolthet och utan rädsla för att kränka någon.

Julen är också mer än en kristen högtid, den är en del av vårt gemensamma kulturarv och påminner oss om tidlösa värden som fred och kärlek. Dessa värden är universella och öppnar för gemenskap, oavsett tro. 

Så låt oss säga det tydligt, utan undanflykter: God jul! Låt oss hålla fast vid julens helighet, inte som en exkluderande princip utan som en öppen inbjudan. Runt krubban i julnatten finns plats för alla.