Stanna på herdarnas äng och ta in hoppets budskap

Men har det inte gått för långt nu? Ljusstakar i fönstren och pynt i butikerna redan tidigt på hösten? Julmust på ICA strax efter kräftpremiären. Ska det vara nödvändigt att sätta upp ljusgirlanger och stjärnor i slutet av oktober? Varför måste allt börja så tidigt, sommaren hinner ju knappt släppa taget innan julmusiken flödar.

Känner ni igen frågorna? Tillhör du gruppen – ju tidigare desto bättre – eller håller du på traditionerna – var sak har sin tid? 

Själv är jag lite kluven i den här frågan. Sedan jag var barn är jag mer av en ”Var sak har sin tid-person”. Hemma i mitt barndomshem gjorde man saker i rätt ordning och på en speciell dag. Adventsfint blev det lördag kväll före första advent och krubban och granen ställdes i ordning den 23 december. Jag försöker hålla på en del av traditionerna och inte tända adventsljusstakarna i mina fönster för tidigt. Men det är svårt – mörkret är så mörkt i november och varje litet ljus kan verkligen göra skillnad.

Men nu är den äntligen här på riktigt, tiden när ingen kan ifrågasätta om stjärnorna ska glittra och änglasångerna eka. Nu är det faktiskt jul och i år vill jag verkligen njuta av varje dag, alla dagar fram till och med trettonhelgen ska jag försöka stanna upp och ta in julens budskap med alla mina sinnen.

För just i år behöver jag julen och julens mysterier mer än på länge. När världen omkring oss känns mörk och svår vill jag låta det lilla barnet i Betlehem, stjärnans ljus, änglarnas sång, herdarnas mod och Marias blick omsluta mig så länge det går. Jag vill stanna där på herdarnas äng, så länge jag bara kan. 

Jag försöker leva mig in i händelserna och göra dem verkliga i mitt liv. Hur såg det ut? Hur lät det? Kanske kan jag känna dofter? Hur hade jag själv reagerat om jag mött änglarna? Hade jag förstått vad jag fick se och uppleva? 

I Strängnäs domkyrka finns varje år en utställning av de mest fantastiska julkrubbor man kan tänka sig. Krubborna är tillverkade av elever i stadens förskoleklasser. En massa sexåringar har tillsammans med domkyrkans pedagoger pysslat, byggt och skapat bilder av det som hände där och då.

Ingen krubba är den andra lik och barnens kreativitet har verkligen fått spela fritt. Det går inte att se sig mätt på figurerna. Åsnor med stora öron, ulliga får, Marior med sminkade kinder och vise män med guld på manteln. Figurerna är tillverkade av papprullar, flirtkulor, piprensare och glasspinnar. 

Kreativiteten och kärleken i alla figurer går rakt in i mitt hjärta och min blick fastnar på tre änglar som landat precis bredvid Jesusbarnet i krubban. Änglarna är klädda i vitt, de har guld, fjädrar och paljetter överallt. Vingarna är vackert dekorerade, håret är vitt och fluffigt. Barnen har inte snålat med lyxen. Änglarna strålar!

Tänk om det var så de såg ut? Det kanske var just de änglarna som träffade de unga pojkarna som vaktade fåren på ängen i Betlehem. Änglarna strålade och deras budskap var tydligt: Var inte rädda – vi kommer med glädjens bud!

Mötet mellan änglarna och pojkarna får stå i mitten av mitt julfirande i år. Änglarnas uppmaning att inte vara rädd och att hoppet finns i det lilla barnet och herdarnas mod att bära budskapet vidare till andra. I det mötet vill jag stanna upp.

Med barnens vackra änglar i Strängnäs domkyrka för ögonen och änglarnas ord i mitt inre vill jag önska er alla en god och välsignad jul!