Lucias kamp för sin tro 
ekar i en värld av förföljelse

Det är knappast en tillfällighet att vi i slutet av november och under december tänder julstjärnor och adventsljusstakar och fyller våra hem och även gator med ett överdåd av ljus. Vi behöver ljuset och värmen som en motvikt mot mörkret och mot allt det brutala som sker i vårt land och vår värld. Det sicilianska helgonet Lucia från Syracusa i Italien, som dog martyrdöden omkring 304 efter Kristus, förknippas med en ljusdrottning. Mitt under den mörkaste tiden på året, den 13 december, uppenbarar sig Lucia för att ”besegra mörkret”. Denna lucianatt och morgon, som i våra nordiska länder blivit så djupt rotad, firas enbart i Skandinavien.

Italienare på Sverigebesök förvånas över företeelsen, då den framställs som italiensk, därför att Lucia kom från italienska Sicilien. Men för Nordens länder uppstod inte luciatraditionen förrän i slutet av 1700-talet, och då först i mer välbärgade herrgårds- och slottskretsar i västra Sverige.

Luciadygnet räknades länge som årets längsta och mörkaste natt, trots att kalenderreformen från 1753 flyttade vintersolståndet till den 21 eller 22 december.

Lucia som blivit en av Sveriges mest lyckade ”exportprodukter” har egentligen ganska lite att göra med den historiska bakgrunden.

Hon var en kvinna i staden Syrakusa på Sicilien och kom från en förmögen familj. Tidigt blev hon mycket berörd av kristendomen, men i slutet av 200-talet efter Kristus var det svårt att vara kristen i det romerska imperiet. Under kejsar Diocletianus, som var romersk kejsare 284-305, stod den sista hårda striden mellan kristendomen och den hedniska romerska religionen. Då var det straffbart att vara kristen. Förföljelsen började år 297. Tiden gav upphov till många martyrberättelser om tidiga kristna som dog för sin tro. Offer till kejsaren gjordes obligatoriska och några år senare beordrades kyrkorna stänga och församlingarna upplösas. 

Lucia på Sicilien bestämde sig tidigt för att aldrig gifta sig. Hon gav dessutom bort allt hon ägde till fattiga och ville gå i kloster. Men konflikt uppstod, då hon hade bortlovats till en man som inte var kristen. Sin stora hemgift, tänkt att följa henne in i äktenskapet, gav hon bort. Då angav hennes blivande man henne och hon blev avrättad, förmodligen år 304 under kejsar Diocletianus regim.

Det finns tydliga kopplingar mellan denna och vår tid. I många länder förföljs kristna medborgare brutalt, i exempelvis Nordkorea, Kina, Iran, Nigeria och många andra nationer.

Med den djärva förebilden till vårt luciafirande som sicilianska Lucia var, trots att det är dryga 1 500 år mellan hennes livstid och den tid i Norden då luciatraditionen dök upp, kan vi se likheter.

Vårt luciafirande, även om det i viss mån kommersialiserats, står för ljus, värme och gemenskap, när så mycket i tiden bär helt andra tecken.

Välbärgade svenska och nordiska gårdar började fira Lucia i slutet av 1700-talet. Först i början av 1900-talet blev det lite av var mans egendom. Tidningen Stockholms Dagblad utlyste det allra första ”Luciavalet”, som blev något av en riksnyhet. Sedan dess har Lucia firats runt om i Sverige i våra hem, på förskolor, skolor och många arbetsplatser av både barn, unga och vuxna, liksom i teve.

Även om luciafirande idag är ganska långt från den skoningslösa miljö i det romerska imperiet som Lucia levde i, fyller vårt firande en viktig funktion. Det skapar hopp och värme i en tid då så mycket av detta blivit en bristvara.