Medan maten tillagas, formas också vänskapsband och samtal som värmer minst lika mycket som kvällens soppa.Foto: Sandra Malmtoft, Räddningsmissionen
Livsstil. En gång i veckan i Majornakyrkan i Göteborg samlas 50-talet människor för att tillsammans fira en annorlunda nattvardsgudstjänst med soppa efteråt. En del är arbetslösa, andra studenter, några lever i hemlöshet och andra har fast arbete och bostad. ”Det är i första hand en gudstjänst och ett sätt att vara kyrka, säger Eva Erlandsson,” pastor inom Räddningsmissionens Gatukyrkan och den som tog initiativet till Soppmässan.
– Nej, det är inte en kokbok även om det finns med recept i slutet av boken, förklarar Eva Erlandsson när vi möts på Bokmässan i Göteborg. I sin hand har hon den nyutgivna boken ”Soppmässan” (Argument förlag), som berättar om en av Räddningsmissionens alla verksamheter i Göteborg.
Stor organisation
Själv har hon bidragit till boken med en del av de krönikor hon skrivit om människor hon mött under de tio år som hon arbetat i Räddningsmissionens Gatukyrka. Räddningsmissionen är frikyrkornas gemensamma sociala arbete i Göteborg, och här finns allt från matsvinnsbutiker och frukostcaféer till skolor och olika sociala projekt.
– Det är en stor organisation med över 200 anställda och med 34 kyrkor som huvudmän. Jag fick jobbet för tio år sedan just utifrån min vision att bygga en gatukyrka – en kyrka med låga trösklar och för alla typer av människor, fortsätter Eva Erlandsson.
Men det började redan innan hon blev pastor när hon som folkhögskollärare reste till Calcutta i Indien, där de bland annat besökte ett rehabiliteringscenter för flickor som varit i prostitution.
Olika roller
– Där lärde jag mig att en människa kan vara så många olika saker, hon har många roller genom livet. En del har kanske som dessa flickor varit utsatta för trafficking – de har kanske varit i prostitution eller som arbetsslavar. Men när vi mötte dem var det inte bara för att tala om hur hemskt de hade haft det. De dansade för oss, sjöng eller visade hantverk de hade gjort. Vi tillbringade fantastiska dagar med dessa flickor.
– Vi måste se att en människa har många sidor, många funktioner. Någon har kanske haft en svår barndom, men det är inte det enda viktiga med den personen. Han eller hon kanske är duktiga på fotboll, har skapat ett fint tapetmönster eller något annat.
– Det var min första tanke: Vi måste bygga en kyrka där vi låter människor vara olika och ha olika roller.
Cirka 50 besökare
En av dem som hon talade med om sina tankar var Emil Mattsson, idag direktor för Räddningsmissionen. Efter ett par år blev hon anställd, och tillsammans besökte de kyrkor och gudstjänster i exempelvis Uppsala, Stockholm och Oslo för att se hur andra gjorde.
De som kommer är inte bara fattiga och utsatta människor. Det kan vara grannar som tycker att det är fint, det kan vara ensamma människor som söker gemenskap.
Eva Erlandsson, pastor och verksamhetsledare för Gatukyrkan vid Räddningsmissionen
– Det är inget unikt vi gör, men att skriva om det på det här sättet är något inte alla får tillfälle att göra, säger Eva Erlandsson om boken.
– Till Soppmässan på tisdagskvällarna i Majornakyrkan (Equmeniakyrkan) kommer ungefär 50 personer varje vecka. Vi firar först en stillsam, vacker aftongudstjänst tillsammans med betraktelse, musik och nattvard. Sedan är det servering vid borden och vi äter mat som vi själva har lagat med ett gäng volontärer under eftermiddagen.
Det är främst en gudstjänst
– Det är inte en soppsupé spetsat med lite andakt. Nej, det är i första hand en gudstjänst och ett sätt att vara kyrka, tänker jag. Här är till exempel Sixten som odlar grönsaker och sköter om våra grönsaksleveranser. Här är Lotten som tidigare jobbat på franska lyxrestauranger och som skrivit en del av recepten.
– Eller Eva Nyhlén, som tidigare drev ett uppskattat kafé i Haga och som leder vår matlagning varannan vecka. Och många fler. I boken beskriver vi vanliga människor som är en del av Soppmässan. För oss handlar det om hoppet, kärleken och matlagning, fortsätter hon.
Ingen klädkod
– När folk säger: Vad är annorlunda med era gudstjänster mot dem som hålls av en vanlig kyrka? Då svarar jag att det finns två skillnader mot de flesta kyrkor som jag ser: Det ena är att vi har ingen outtalad klädkod. Folk får komma som de är.
– Det andra är att vi inte tar betalt, varken för nattvarden, soppan efteråt eller för att få prata med en präst eller pastor. Jag tycker att det är lite konstigt att man i många kyrkor ska betala för till exempel kyrkfikat. Det är utestängande för dem som inte har pengar. Då är det bättre att man har en insamling, säger Eva Erlandsson.
– De som kommer är inte bara fattiga och utsatta människor. Det kan vara grannar som tycker att det är fint, det kan vara ensamma människor som söker gemenskap eller turister som bara dyker upp. Det är härligt att det är en blandad gudstjänstgemenskap. Men det finns också de som kommer varje vecka och som jag vet saknar bostad eller som har jättesvåra liv på olika sätt.
18 recept
Vi kommer in på maten – de 18 recepten som är återgivna i boken är mestadels soppor men också någon gratäng, bröd och tillbehör av olika slag.
– En spännande grej med recepten är att de är skrivna både för 50 portioner och för fyra portioner, om du bara vill bjuda några vänner därhemma. Det är väl tilltagna portioner så du ska kunna ge bort eller frysa in om du behöver det – vi räknar med att vi ska få mat över, en del ska kunna få med sig en liten bytta med mat hem om det finns behov av det.
– Vi tror att de som äter tillsammans håller ihop. Vi tror att det är Guds väg.
Vilka reaktioner har ni fått på boken?
– Det har varit de som har sagt: ”Man blir sugen på att besöka er.” Eller: ”Åh, vad roligt! Nu ska jag också prova att laga maten.” En person sade något vackert: ”Vid min vårdcentral finns en liten mottagning för människor i missbruk, och jag har alltid varit lite rädd när jag går förbi där och det står några utanför den. Men sedan jag började läsa dina texter blir jag mer nyfiken på dem och hejar.” Tröskeln har sänkts på något sätt – det är fint, svarar Eva Erlandsson.
Hon berättar om stoltheten bland Soppmässans egna besökare, om hur de hade ett releaseparty när boken kom ut.
– Den stoltheten, att det är vi som har gjort det tillsammans … vi är måna om att det ska bli en vi-bok, och det känns som att det har vi lyckats med, avslutar hon.
Röd lins- och kikärtssoppa med sesamfrö
50 PORTIONER
4 liter kokta kikärtor
15 gula lökar
8 klyftor vitlök
2 matskedar torkad timjan
1 matsked cayennepeppar
¾ tub tomatpuré
20 liter vatten
2 ½ liter torkade röda linser
4 burkar krossade tomater (à 400 gram)
3 citroner (saft + skal)
22 tärningar buljong
3 matskedar torkad basilika
salt
smör
4 PORTIONER
3 deciliter kokta kikärtor
1 stor gul lök
1 klyfta vitlök
½ tesked torkad timjan
1 kryddmått cayennepeppar
1 matsked tomatpuré
16 deciliter vatten
2 deciliter torkade röda linser
½ burk krossade tomater (à 400 gram)
½ citron (saft + skal)
2 tärningar buljong
½-1 tesked torkad basilika
salt
smör
Blötlägg kikärtor dagen innan och koka dem, eller använd färdigkokta kikärtor.
Hacka lök och vitlök.
Fräs lök och vitlök i olja ihop med timjan, cayennepeppar och tomatpuré.
Tillsätt vatten och koka upp. Häll i linserna och koka tills de blir mjuka.
Tillsätt merparten av kikärtorna.
Mixa med en stavmixer.
Tillsätt krossade tomater, citron (saft plus rivet skal), buljong och resten av kikärtorna.
Låt allt koka upp.
Smaka av med basilika och salt.
Serveringsförslag:
Strö över sesamfrön (cirka 1 matsked/portion) vid servering.