Unikt initiativ ger ger osålda kläder nytt liv – och hjälper människor i nöd

Rätten till kläder är etablerad av FN som en mänsklig rättighet. Trots det beräknas cirka 200 000 barn leva i ekonomisk utsatthet i Sverige idag. När Emelie Heilmann talar om bakgrunden till idén med KlädRätt lyfter hon situationen för ekonomiskt utsatta familjer och en daglig kamp för kläder.

– Räddningsmissionen har under fem år drivit sociala stormarknader under namnet Maträtt. Alltså, butiker som tar till vara livsmedelsbranschens överskott och fördelar till personer i ekonomisk utsatthet. Där har vi från att vi startade den första butiken för fem år sedan, vuxit till tre butiker i Göteborg, ett produktionskök och en fullskalig logistikkedja.

En outnyttjad resurs

– Där har vi också fått förfrågningar om kläddonationer, ett behov vi också mött hos de 12 000 medlemmarna i våra MatRättsbutiker: Har man inte råd med mat har man oftast inte heller råd med kläder, fortsätter hon.

– Vi har som organisation alltid arbetat med kläder och klädutlämning som en ganska självklar del av vårt arbete i olika verksamheter. Utifrån nya EU-direktiv om att ta vara på det textila överskottet fick vi en möjlighet att göra det mer strukturerat.

I Sverige konsumerar vi i genomsnitt cirka 13–14 kilo nyproducerade kläder och hemtextilier per person och år, uppger Naturvårdsverket som också uppger att mellan sju och nio kilo av det textila avfallet slängs i soporna, och fyra av tio plagg är oanvända. 

Istället för secondhand 

Samtidigt har secondhandmarknaden vuxit kraftigt under senare år. Emelie förklarar att Räddningsmissionen inte arbetar med secondhandförsäljning.

– Där finns andra stora aktörer här i Göteborg som redan gör det bra. KlädRätt är ett unikt koncept som ska ta vara på nya, osålda kläder. Det kan vara allt från returer, reklamationer med små defekter, kläder som av olika anledningar inte säljs eller anses ha för lågt värde på marknaden, sådant som är ute ur säsong och så vidare, fortsätter Emelie Heilmann.

– Vi vet att det finns otroligt mycket kläder som produceras och inte används. Däremot är det svårt att uppskatta en exakt siffra. Det ser olika ut för olika företag. Det är också en av de utmaningar som branschen står inför. Där finns ingen riktig transparens, och man talar om det på olika sätt.

– Vissa säljer partier på export, vissa skänker det till välgörenhet som ofta exporterar det utanför Sverige, och det gör det svårt att säga hur mycket det rör sig om. Vi vill få till ett bra samarbete där klädbranschen, precis som livsmedelsindustrin, ser att här kan vi få en vinst för båda parter.

Hållbarhet, jobb och kläder

– Vi vill inte se det som välgörenhet, utan det är verkligen ett sätt att bidra till att fler får närma sig arbetsmarknaden, att vi etablerar oss i utsatta områden. Vi vill skapa sysselsättning, förlänga livet på osålda kläder och framför allt öka tillgången till funktionella kläder, förklarar Emelie Heilmann. 

– Syftet är inte heller att på något sätt positionera oss emot klädindustrin, utan mer att sikta mot hållbarhet. Det finns idag en mängd direktiv och förordningar som är en utmaning för klädföretagen att förhålla sig till, KlädRätt löser inte en bråkdel av de utmaningarna, men vi vill vara en konstruktiv kraft som visar på att genom samverkan kan vi skapa nya ekonomiska sociala modeller. 

Hon talar bland annat om den förstudie som Räddningsmissionen gjort bland sina medlemmar i MatRätt: 87 procent uppgav att de inte hade resurser att köpa kläder till sig eller sina barn, 90 procent har behov av att köpa kläder till reducerade priser och 77 procent av MatRätts medlemmar har någon gång oroat sig för att deras barn inte har tillgång till funktionella kläder.

Känslig fråga

– Det är en väldigt hållbar konsumentgrupp som både handlar matsvinn och secondhand. Det vi ser är att man också helt enkelt behöver kunna komplettera med nya kläder. Det är väldigt resurskrävande att försörja en hel familj med kläder genom att åka runt och leta på secondhand-butiker. Vi vill vara ett komplement till det.

När ni presenterar den här idén för butiker och klädföretag – vilken reaktion får ni?

– Det är väldigt olika. Nu är vi väldigt glada och tycker att vi har fått till bra samarbeten, framför allt tack vare att vi samverkar med sådana som exempelvis Högskolan i Borås och Wargön Innovation, som är forsknings- och innovationssäten för textilbranschen, fortsätter Emelie Heilmann, Räddningsmissionen.

– Men vi möter både de som inte alls vill tala med oss, man vill inte tala om textilöverskott – det är en så pass laddad fråga. Medan vissa andra säger: ”Självklart vill vi vara med. Det finns alltid något.”

Minska påverkan av svinn

– Svinn kommer alltid att finnas, även om man försöker matcha produktion och efterfrågan. Det kommer alltid att vara exempelvis ett parti som blivit lite missfärgat i produktionen och därför inte går att sälja. Det kan handla om provkollektioner, eller reklamationer där det rör sig om små marginella defekter som gör att kunden inte vill betala fullt pris.

– Samtidigt är vi måna om att prata om den sociala dimensionen av hållbarhet. KlädRätt är inte en helhetslösning på den ekologiska hållbarhetsutmaningen. Däremot ser vi absolut att vi kan minska framför allt transporter, om det så är returer eller andra typer av transporter och hanteringar av kläder där vi kan minska på det, säger hon.

– Det är också framför allt den sociala hållbarheten som många företag uppmärksammar i produktionsländerna. Vilket är superbra och så viktigt! Men vi vill också uppmärksamma den i Sverige, och framför allt då i Göteborg.

– Jag vill vara tydlig med att jag inte är expert på textilfrågan. Det är också därför vi har krokat arm med forskare på Högskolan i Borås och Wargön Innovation. Något vi har tittat på och som är intressant att fortsätta forska kring, det är det här med att skicka saker på export idag, oavsett om det är för att bränna det eller för att vi kal-lar det välgörenhet.

Ansvar för kläderna 

– Så fort det lämnar Sveriges gränser slutar vårt ansvar på något sätt för grejerna. Det är väldigt svårt att följa spårbarheten: Kommer kläderna till användning eller slutar de på en avfallsdeponi någonstans? Jag tror att det är fullt rimligt att börja fundera kring transporter.

– Det är kanske tio år sedan som Stadsmissionen startade den första matmissionen, som också är en social stormarknad för livsmedel i Sverige. Då började man återigen tala om matfattigdom i Sverige utifrån en nyare definition. Idag är det mer vedertaget: att det faktiskt finns de även i välfärdslandet Sverige som går runt med en ständig oro över tillgången till mat.

– På samma sätt måste vi tala om att alla i Sverige har inte råd med kläder: framför allt kämpar många barnfamiljer med detta, där barn behöver avstå från meningsfulla fritidsaktiviteter därför att de inte har de vind- och regntäta varma kläder som efterfrågas från skolan, de har inte råd med vinterkläder, etcetera. 

Kläder för alla

– Vi måste prata om att det inte finns köpalternativ för alla och att vi inte kan dra alla över en kam, det tror jag är jätteviktigt för att få med alla på en mer hållbar omställning. Sverige sticker också ut internationellt sett, eftersom vi har ett klimat med ombytliga årstider, det blir kallt och det blir varmt, och barn väx- er och behöver hela tiden nya grejer.

– Här har vi två tankegångar att fundera över: Den ena är: Lägger vi ansvaret någon annanstans? Och den andra är: Hur tar vi itu med problemen vi har i Sverige idag? Kan vi använda de resurser som finns ännu smartare för att ta vara på kläder, mat, människor, kompetens?

Vilka förväntningar har ni? Eller möter ni, snarare?

– Från våra medlemmar möter vi verkligen höga förväntningar, men väldigt mycket det här: Åh, det är så bra att ni öppnar detta. Och: Det här behövs verkligen, säger Emelie Heilmann, Räddningsmissionen.

– Visst har vi höga förväntningar på KlädRätt, och samtidigt är vi måna om att det här får vara en organisk process: Det är ett pilotprojekt, vi har inte jobbat med kläder tidigare och inte mot klädbranschen tidigare. Det är uppenbarligen mer laddat än livsmedel.

– Vi ser också en enorm utvecklingspotential i att kunna ta emot kläder med mindre defekter och kunna jobba med arbetsintegration, sömnad och utbildning i sömnad och reparation, vilket också är något som klädindustrin kommer att behöva förhålla sig till i takt med att nya EU-direktiv träder i kraft: man förväntar sig att butikerna ska kunna erbjuda någon typ av lagning eller reparation.

– Med rätt kraftsamling, med rätt samarbetspartner, där vi från olika håll går samman med de olika kompetenser och styrkor som kan finnas, så tror vi att idén bakom KlädRätt är något som bara kan växa, avslutar Emelie Heilmann, Räddningsmissionen.