Fattighusflickan grundade  berömt konditori i Kumla

I Sverige finns det konditorier som låter tala om sig. Inte så få konditorier kan benämnas berömda. Jag tänker särskilt på tre: Flickorna på Skäret, utanför Helsingborg är ett. Ofvandahls i Uppsala är ett annat. Sveas konditori i Kumla tillhör den skaran. 

Det går inte att åka genom Kumla utan att stanna vid Sveas konditori. Det vet både ministrar och biskopar. För lite sedan stannade jag på Sveas och åt en kanelbulle. Där vid kaffebordet väcktes mitt intresse för personen Svea. Vem var hon egentligen, den där Svea som startade konditoriet i Kumla? Efteråt tog jag reda på fakta. Jag läste det lilla som finns skrivet om henne och jag frågade personer som varit bekanta med henne. Då steg hon plötsligt fram i all sin kraft! 

Barndom på fattigstugan

Hon hette Svea Larsson och kom från en familj med många barn i en stuga i Karintorp, Lerbäck. Hon föddes 1912 i Fattigsverige. Hennes far hade blivit änkeman med elva barn och med sin nya hustru fick han ytterligare ett barn: Det var Svea. Till allt elände dog fadern och kommunen tog hand om Svea som sattes på fattigstugan. Det var ålderdomshemmet i Lerbäcks kommun. Det kan inte ha varit roligt. 

Det som gjorde skillnad för Svea var hennes kristna tro. Hon kom med i pingstväckelsen och blev pingstvän. I den tidens Sverige kunde det kännas att vara fattig som Svea. Så kan det vara för många även idag. Då som nu gör Jesus ingen skillnad på människor, eftersom alla är lika inför honom. Jesus blev tydlig för Svea Larsson i pingstväckelsen. Där kunde den kristna tron frigöra självförtroende och ge kontakter: 1940 öppnade hon sitt bageri med servering i Kumla. Hon drev det sedan i 30 år.

Skicklig entreprenör

Svea Larsson var en skicklig entreprenör och hon fick fart på verksamheten. Under andra världskriget riktade hon in serveringen mot alla inkallade unga män som ingick i försvaret. Därefter var hennes affärsidé att erbjuda kaffekorgar till rasterna på industrierna i Kumla. Det vimlade av små och stora företag i Kumla på 1950-talet och konditoriets omsättning steg. 

Framför allt hade Svea sin kristna tro och den gav henne blick för dem som behövde hjälp. Hon visste från sin barndom på fattigstugan i Lerbäck vad det var att stå på samhällets botten. Hon såg till att ha duktiga medarbetare anställda och samtidigt knöt hon till sig individer som hamnat snett i samhället. I pingstförsamlingen i Kumla tjänade hon som hemsyster och gick på besök hos dem som kallade på henne. Det var hennes fritid, och senare fyllde hembesöken hennes år som pensionär.

Humor och omsorg

Det finns många anekdoter om Svea Larsson. En gång hade hon tagit in en hjälpreda i bageriet som hade svårt med spriten. De andra i konditoriet klagade på att han gormade och sluddrade. Då klippte Svea av och svarade att han talade i tungor. För humor hade hon. 

Hennes medarbetare kallade henne fröken Larsson och av dem krävde hon ordning och reda. Det skulle vara stil på verksamheten. Runt Svea fanns också en vänkrets som hon kallade sina närmast sörjande. På Sveadagen den andra januari varje år var de bjudna på kalas i lägenheten på Skolvägen i Kumla. På hennes julkalas en vecka tidigare fattades ingen mat och när gästerna skulle gå hem låg en påse under varje assiett så att alla kunde ta med sig hem av kaffebrödet. 1987 dog Svea Larsson. Hela livet hade hon levt ogift och utan barn. På begravningen var Pingstkyrkan i Kumla fylld till sista plats.