Brudöverlämning 
väcker starka känslor

Debatten om brudöverlämningar vid vigsel i Svenska kyrkan håller i sig. Om brudens pappa i vigselgudstjänsten följer sin dotter fram till den blivande äkta mannen, är det då ett uttryck för kvinnoförtryck? Nina Konnebäck, präst i Svenska kyrkan, Högsbo församling, vill med en motion till årets kyrkomöte stoppa företeelsen, som vi bland annat kunde se när kronprinsessan Victoria och prins Daniel gifte sig. För en tredjedel av alla brudpar föreställer sig att bruden ska gå in i kyrkan med sin pappa fram till blivande maken. Men Kyrkomötets motionär Nina Konnebäck, känner sig ”illa till mods” och vill nu att politikerna i kyrkomötet ska besluta om riktlinjer för hur en vigsel ska gå till i Svenska kyrkan. Brudöverlämningar är inte en tradition i Svenska kyrkans vigselsammanhang, hävdar hon.

Ledarskribenten Susanna Birgersson skriver i ett debattinlägg i Göteborgs-Posten, att hon tycker det är komiskt att motionären använder traditionen som argument. Birgersson lyfter fram att det inte heller är tradition med vare sig kvinnliga eller öppet homosexuella präster, samkönade vigslar eller regnbågsmässor, husdjursmässor med mera. Ganska vasst skriver hon ”kom och låt dig välsignas med din tax.” 

GP-ledaren understryker att det är dags att välja fot, antingen ska vi bevara traditionen eller göra lite som vi vill med kulturarvet genom att omforma och anpassa efter tidsandan och människors önskemål.

I den här diskussionen finns det fler saker att reflektera över. Nära nog alla kvinnor som står brud i en vigsel är klädda i vit bröllopsklänning, en tradition som stod för brudens oskuld inför äktenskapets början. Det är knappast något som betonas numera, även om det är något värdefullt och värt att lyfta fram.

Förutom frågan om brud och brudgum ska gå in i kyrkan sida vid sida för ett betona jämställdheten i äktenskapet, finns det åtskilliga andra saker att reflektera över. 

I en tid med så smärtsamt många misshandelsfall i äktenskapliga relationer, är det all anledning att skarpt betona den 2 000 år gamla utmaningen från aposteln Paulus kamp för äktenskapets innehåll: ”Ni gifta män, älska era hustrur så som Kristus har älskat församlingen och gett sitt liv för den … på samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen hatar ju sin egen kropp utan ger den näring och tar hand om den.” (Efesierbrevet 5:25-29)

Kommer kyrkomötet och andra sammanhang när vigselns innehåll och uttryck lyfts fram, att också understryka hur viktigt det är att värna varma, goda äktenskapliga relationer och: …”det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta” (Filipperbrevet 4:8)?

Kyrkomötesmotionen har väckt reaktioner på olika håll. Kristdemokraterna i Svenska kyrkan menar exempelvis att frågan om brudöverlämnande eller ej är något som prästen och brudparet ska komma överens om – och inte detaljregleras i Svenska kyrkans gudstjänstordning. Det är en tänkvärd ståndpunkt.

Bröllopskoordinator Emma Jonsson kommenterar frågan, i P4 Skaraborg, med att den här debatten är ”trams” och att ”vi måste väl ha en fri vilja att gå in med dem vi vill i kyrkan?”

Med stor säkerhet är inte sista ordet sagt i denna fråga. Får vi i sammanhanget också lyfta fram betydelsen av goda relationer, omsorg och respekt för varandra i äktenskapet, har vi betonat fler livsviktiga principer. Då har denna debatt givit goda ringar på vattnet.