”Hamas attack har förändrat vår trygghet för alltid”

Det är på Yom Kippur, den 12 oktober, som Ulf Cahn fyller 60 år. Han berättar hur han har skojat med sina vänner om att de gärna får lämna presenter vid dörren men utan att bli bjudna på något – det är ändå försoningsdagen då många judar fastar. Festen väntar däremot helgen efter, förklarar han. 

Brutala övergrepp

Bara några dagar innan Yom Kippur är det ett år sedan Hamas omtalade attack mot obeväpnade israeler i södra Israel. Den 7 oktober 2023 dödades mer än 1 200 personer, över 5 000 skadades och 240 människor kidnappades av de palestinska terroristerna. Bilderna från de brutala övergreppen har spridits över hela världen och fortfarande är 101 av de gisslantagna i fångenskap eller dödade. 

Israels respons mot Hamas har varit hård under ett års krig – enligt Hamas har mer än 40 000 palestinier dödats och många skadats. Det är svårt för utomstående experter att veta exakt hur många som har dödats och skadats – den palestinska organisationens uppgifter har även tidigare ifrågasatts – men klart är att också Gazaområdet har utsatts för stora skador. 

Ett år efter Hamas attack – vad tänker du idag?

– Jag tänker väldigt mycket, jag tänker på de kidnappade naturligtvis. Jag tänker på hur bestialiska attackerna var. Vi vet vad Hamas är för typ av rörelse, vi vet att det är en islamistisk organisation, vi vet vad det står i deras program, säger Ulf Cahn.

– Vi vet att i deras värld är det ett krig mot judarna och att Israel som stat ska förintas. Att det ska uppstå en islamistisk stat i stället. Vi vet det teoretiska. Men vi visste inte att de kunde göra det här. Det är det som är traumat och chocken.

– Vi vet alla vad Hamas är, vi vet vad Hizbollah är och att Iran står bakom alltihop. Men Israels fokus har varit på Iran, naturligtvis, och på Hizbollah som är tio gånger starkare än Hamas. Ingen hade trott att Hamas kunde göra det här. Då blir chocken desto större när de verkligen gör det, fortsätter han.

– Det är den värsta pogromen, om man kallar det så, sedan Förintelsen under andra världskriget, fortsätter han. 

– Det är väldigt stort i vår värld därför att en anledning för oss judar att Israel behöver finnas är för att vara vår trygghet. Om den tryggheten inte finns, det kände vi den 7, 8 och 9 oktober när vi alla var väldigt knäckta, om inte den tryggheten finns för oss judar runt om i världen, då faller väldigt mycket.

Ett demokratiskt land

– Det är klart att nu talar jag som jude utanför Israel. Men för is- raelerna är det precis samma sak. Man må tycka olika i politiska frågor och rösta på olika partier, det är ett demokratiskt land och folk tycker olika. Men alla litar på militären, på underrättelsetjänsten och säkerhetstjänsten. Så händer det här, och då undrar man: Men hur kan det komma sig att de inte fixade detta?

– Då har vi ändå inte talat om det bestialiska som Hamas gjorde – alla mördade, kidnappade och våldtagna bland offren. Det är inte ett krig där arméer slåss mot arméer, med stridsvagnar, infanterier och flygvapen. Det är terrorister klädda som civila som dödar civila. Det är det som visar att det är terror det handlar om.

– Detta kallas asymmetrisk krigföring – Israel försöker vara en demokratisk stat med en regelrätt armé, och ska man föra krig ska man göra det enligt krigets lagar, armé mot armé. Så ser det inte ut när Hamas strider. Då blir det ännu mer ironiskt att Israel ställs vid skampålen för att bryta mot diverse regler medan Hamas gör det hela tiden, säger Ulf Cahn.

– Det är Hamas i grunden: De skiljer inte sin egen terrorarmé från sina civila, och när de attackerar judar i Israel skiljer de inte heller mellan soldater och civila. Alla är legitima mål, och själva gömmer de sig bland civila.

– Israel har trott i många år att Hamas inte är ett farligt hot. Det farliga hotet är Hizbollah, som är tio gånger större, och Iran. Vi vet att Hamas finns där, men så länge vi håller gränsen mot dem får de göra vad de vill i Gaza. Det är inte vårt problem, säger israelerna.

Felbedömning

– Det visade sig vara en enorm felbedömning av vilken kraft Hamas hade och hur de kunde lura Israel. Traumat är väldigt stort, både när det gäller att de kunde göra det, men främst hur de gjorde det – alltså de vidriga sätten att döda folk på – och kidnappningarna naturligtvis.

– Israel har inte lyckats med sina mål. Egentligen hade man tre mål från början: Dels att säkra gränsen och se till att trygga det egna landet igen, och det har man lyckats med. Sedan var det att besegra Hamas och att befria gisslan. Men Hamas är inte besegrat och man har inte fått hem gisslan. 

 Tror du att det går att besegra Hamas?

– Det beror på hur man definierar det. Jag tror att man kan besegra Hamas militärt, knäcka dem väldigt ordentligt. Jag tror att man redan har kommit väldigt långt i det hela, svarar Ulf Cahn. 

– Det betyder inte att Hamas som organisation försvinner, det betyder inte att liknande islamistiska inriktningar försvinner. Men man säkrar sin gräns för en väldigt lång tid framåt.

– Folk har ibland sagt: Israel har ingen plan för vad som ska hända med Gaza efter kriget. Då frågar jag: Är det Israels ansvar? Israel blir attackerat av Hamas i Gaza, Hamas styr över området. Det är Hamas som bestämmer vad man gör, man kan göra vad man vill i sitt område.

– Man kan bygga upp det till något positivt för sin befolkning eller man kan göra som Hamas har gjort: Förstöra allt, förtrycka sitt folk och införa sharialagar. Och tillbringa all sin tid och kraft, alla sina pengar, till att plåga sin granne. Det har Hamas valt att göra. 

– Men frågar du israeliska ledare skulle de nog önska att andra arabiska stater styr över Gaza under en viss tid. Alltså Jordanien, Egypten, kanske någon Gulfstat, som styr över palesti- nierna i Gaza och att Hamasledare förs bort därifrån om de inte är döda.

– Därefter kan man kanske se en långsam demokratiseringsprocess, om vi är optimistiska. Med partier, fri opinionsbildning och så småningom val och utan den antisemitism som idag lärs ut i palestinska skolböcker. Men jag vet inte om jag tycker att det faktiskt är Israels ansvar, fortsätter Ulf Cahn.

De hundra och en som är gisslan – hur stora är deras chanser?

– Ingen vet ju vilka som lever idag – mina gissningar är lika goda som dina. Ingen kan veta, därför att i allmänhet har man inga livstecken och inte heller några tecken på att de är döda. Men just nu verkar israelerna tro att en tredjedel av dem inte lever längre, säger han.

– De kan också vara utsmugglade ur Gaza – vi vet att tusentals Hamassoldater smugglats ut genom de tunnlar som Hamas byggde mot Egypten. Dessa soldater är i Turkiet idag. Men Hamas vill gärna hävda att gisslan lever, och ”vi vill bara ha vapenvila, så kan vi byta”, säger de. Det var vapenvila den 6 oktober, det var inte någon som tvingade Hamas att starta ett krig och att ta gisslan. Det var deras val.

Vi kommer in på hur kriget mot Hamas påverkat Israels befolkning, inte minst genom att över 700 israeliska soldater hittills har dött i striderna. 

– De allra flesta som tjänstgör som soldater är vanliga värnpliktiga, ungdomar mellan 20 och 23 år. Om vi också vet att över 700 israeliska soldater har dödats i Gaza förstår vi att det har va- rit hårda strider. Det framgår ofta inte i den svenska mediebilden. 

– Dessa dödade soldater har också föräldrar, partners, arbetskamrater och grannar, så det är verkligen hela det israeliska samhället som är inblandat och påverkat, det går inte att komma ifrån.

Men det har också påverkat judar runt om i världen – inte minst i Sverige?

– Absolut. Som ett brev på posten kommer också judehatet ännu mer upp till ytan. Samma sak där: Vi har hela tiden vetat att det finns islamister i Sverige, att det finns folk som tycker väldigt illa om Israel och att det finns antisemitism i Sverige, fortsätter Ulf Cahn.

– Men sedan blommar det upp på det här sättet redan från den 7 och 8 oktober med bilkaravanerna som jublar över morden på judar. Det enda som kan betecknas som ”bra” med det, det är att då vaknade i alla fall en del i det svenska samhället och blev helt chockerade över det hat som vi sett. 

Du har jobbat för Israel i många år, inte minst genom Förenade Israelinsamlingen. Men idag är du någon annanstans?

– Jag arbetar fortfarande för Israel, men på ett annat sätt. Idag är det mer av opinionsbildning för Israel, att i Sverige stå upp för Israel. MIFF – Med Israel för fred arbetar med opinionsbildning, och det är jätteviktigt i den tid som nu är, säger Ulf Cahn.

En enorm uppgift

– Det är en enorm uppgift. Vi behöver nå ut till fler i Sverige som får vara med och balansera bilden av Israel. Vi måste till exempel börja nå ungdomar, och då måste jag knyta dem till mig som kan tala till ungdomar och på rätt plattformar, för jag är inte rätt person för det. Ungdomar lyssnar till andra ungdomar, generellt sett.

– MIFF startade i Norge för nästan 50 år sedan, och det är fortfarande Norge som finansierar den svenska verksamheten. MIFF i Norge grundades av ungdomar på 1970-talet som var trötta på att det var så mycket hat mot judar och mot Israel. 

– För fyra år sedan blev den nordisk genom att man startade avdelningar i Danmark och Sverige. Än så länge finns man inte i Finland, men det finns en liten avdelning på Island, berättar Ulf Cahn.

– I Norge handlar det just nu om den norska regeringen – de har en regering som är extremt propalestinsk och extremt Israelkritisk. I Sverige har vi en mycket bättre regering just nu, här handlar det mer om mediebilden och gemene man: Att försöka nå ut och ge en mer balanserad bild av judar, judendomen och Israel. 

– Där samarbetar vi gärna med andra, som till exempel Vänskapsförbundet Sverige – Israel som jag besökte under bokmässan i Göteborg, avslutar han.