”Förföljelsen i Azerbajdzjan har ökat sedan de fick COP29”

Det har kallats greenwashing av klimatorganisationer och aktivister när en av världens oljeländer återigen fått ordförandeklubban i FN:s årliga klimattoppmöte COP29, som just nu pågår i Azerbajdzjans huvudstad Baku. Av de tiotusentals lobbyister, miljöaktivister, forskare och journalister som finns på plats är omkring 1 700 lobbyister med kopplingar till fossilintressen, skriver TT.

– Det är som att ha tobakslobbyister på en konferens om lungcancer, säger David Tong vid miljögruppen Oil Change International till AFP.

Men det finns flera problem med klimattoppmötets värdland: Azerbajdzjan är ett land med klart begränsade fri- och rättigheter, där många sitter fängslade. Bland annat journalister som rapporterat om miljöbrott kring exempelvis guldgruvan i byn Soydulu. Det är också ett år sedan den etniska rensningen av enklaven Nagorno-Karabach, då mer än hundratusen armenier tvingades på flykt. 

”Förföljelsen har accelererat”

– Det vi verkligen har sett i Azerbajdzjan är att förföljelsen av civilsamhället har accelererat snarare än bromsat in sedan de fick COP29, säger Rasmus Canbäck, journalist på reportagesajten Blankspot.se. Han har under många år bevakat konflikten i Nagorno-Karabach och bevakar nu också klimattoppmötet – men från Sverige. Han är själv bannlyst och säger att han nog skulle fängslas om han försökte ta sig dit.

– Man skulle kunna tänka sig att ett stort internationellt möte av det här slaget skulle få landet att rätta in sig i ledet. Men tvärtom tänker man sig det som en möjliggörare för att kunna fortsätta nedbrytningen av civilsamhället, det är väldigt tydligt. 

– Det visar också någon slags förändring i hur auktoritära stater använder den här typen av internationella konferenser för att legitimera sin auktoritarism, fortsätter han.

Olöst konflikt i skuggan av COP29

Det var i september förra året som Azerbajdzjan inledde sin slutgiltiga blixtoffensiv mot Nagorno-Karabach efter årtionden av konflikter i området. 

– Hundratusentals armenier tvingades på flykt i det som många kallar en etnisk rensning. Det är inte ett juridiskt begrepp utan ett politiskt begrepp som man använder. Under en vecka tvingades hela enklavens befolkning lämna området, berättar Rasmus Canbäck.

– Det är ett jättestort misslyckande – man har haft fredsförhandlingar där i 30 år och de förhandlingarna var inte alls ämnade att sluta med att det inte alls skulle bo några människor kvar i regionen.

– Det är ett misslyckande inte bara för Kaukasus utan även för folkrätten, för hur vi ser på fredsförhandlingar och för vad auktoritära stater tillåts att göra.

Flykten från Nagorno-Karabakh

– Totalt var det 150 000 armenier som flydde – redan 2020 hade mellan 30 000 och 50 000 tvingades fly under ett sex veckor långt krig i området. De som lämnade 2023 var den resterande gruppen på cirka 100 000 personer, fortsätter han.

– Jag har kontakt med Nagorno-Karabach hela tiden och folk är uppgivna nu. Det är svårt att anpassa sig till det armeniska samhället, man längtar hem. Men det vi har lärt oss i den här typen av konflikter är att ju längre tiden går, desto mindre är möjligheten till ett återvändande.

– Nu har det gått över ett år och det finns inga indikationer på att de skulle kunna få återvända hem till sina bostäder i Nagorno-Karabach. Tvärtom förstörde Azerbajdzjan deras hem i regionen såväl som de armeniska kulturarven, kristna kyrkor och så vidare.

Förstörda kulturarv

– Azerbajdzjan har en historia av systematisk förstörelse av kulturarv som har kritiserats av bland andra Internationella domstolen i Haag och många andra organisationer. Det har vi sett i enklaven Nachitjevan, som hade en befolkning som till kanske 50 procent bestod av armenier fram till 1980-talet. 

– Idag bor inga armenier i området och där finns i princip inga armeniska kulturarv kvar längre. Man har raderat alltihop.

Krigsfångar och politisk spel

Rasmus Canbäck talar om att efter kriget 2020 i Nagorno-Karabach hamnade uppemot 200 armeniska soldater i azerbajdzjanskt fängelse som krigsfångar.

– Azerbajdzjan erkänner dem inte som krigsfångar utan säger att de är terrorister och att de ska dömas enligt azerbajdzjansk lag, så många sitter fortfarande fängslade. De har använts sedan 2020 för ”kohandel” med Armenien – och det är därför Azerbajdzjan kunnat få ordförandeskapet i COP29.

– Ryssland blockerade alla länder som stöttade Ukraina i kriget mot Ryssland, och då fanns bara Armenien kvar. Därför släppte man vetot mot Azerbajdzjan för att man skulle få loss 32 krigsfångar.

– Förutom krigsfångarna sitter även ledarskapet från Nagorno-Karabach fängslade i Azerbajdzjan. Man har också pågående rättegångar mot dem. Det var de i ledarskapet som inte lyckades lämna Nagorno-Karabach under den etniska rensningen 2023.

Vad var din reaktion när du först hörde att klimatmötet skulle hamna i Azerbajdzjan?

– Dels kan man säga att det kanske inte var så mycket att göra åt saken. Men jag tänkte personligen att det var väl typiskt. Azerbajdzjan lyckas gärna locka till sig många internationella evenemang – det blir liksom en fjäder i hatten för deras del. Med tanke på hur det faktiskt gick till att Azerbajdzjan tilldelades COP29 har vi en situation som är ganska cynisk, svarar Rasmus Canbäck.

– Sedan tror jag ändå inte att det påverkar COP29 så mycket. Jag brukar prata om transnationella platser som är desamma var de än är i världen, till exempel flygplatser och så vidare. Ett sådant möte är FN:s årliga klimattoppmöte – det är inte Azerbajdzjan som sätter agendan för förhandlingarna, utan det gör FN.

Det verkar ändå som att statsledare och andra reagerat mot att Azerbajdzjan använder klimattoppmötet för sina egna syften? Det är många som uteblivit?

– Kritiken från regeringschefer världen över mot Azerbajdzjan har varit relativt tyst – den stora kritiken har kommit från civilsamhället och människorättsorganisationer. Men det finns ingen som explicit har sagt: Ni får ändå COP29, så nu måste ni sluta fängsla aktivister och journalister, säger han.

– Däremot är det kanske många som har reagerat mot det man hör om en förföljelse i Azerbajdzjan. Men man har inte kopplat det till COP29 på det viset.

I praktiken finns det två sätt att se på det: Dels har Azerbajdzjan använt COP29 för greenwashing – på det sättet har man kunnat fortsätta förfölja civilsamhället. Det har varit en möjliggörare för att utöka repressioner mot det egna folket, förklarar Rasmus Canbäck.

– Ett annat sätt handlar om att det finns noll kritik kring konflikten i Nagorno-Karabach och hur man hanterade armenierna. Det finns inte på någon agenda överhuvudtaget förutom möjligen Armenien som försöker lyfta frågan.

– Det kom väldigt lägligt med COP29 på så sätt för att de har både kunnat släta över vad som hände i Nagorno-Karabach i fjol och kunnat utöka repressionen mot civilsamhället.

Uld Kristersson stannar hemma

– En annan effekt är att delegationerna som skickas dit är ganska små i jämförelse med tidigare COP-länder. Det är runt 5 000 personer i de officiella delegationerna, kanske 10 000 som kommer dit från världssamfundet, inte mer. Det är färre företag och det är färre regeringschefer som åker än någonsin. Så hade det förmodligen inte varit om det hade legat i London eller något liknande – då hade det antagligen kommit fler till själva COP-mötet.

– Sveriges statsminister Ulf Kristersson åker inte dit, inte heller USA:s president Joe Biden. Norges statsminister Jonas Gahr Støre stannar också hemma, liksom EU-kommissionens Ursula von der Leyen, Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz. 

– Nu sammanfaller klimatmötet med det amerikanska presidentvalet – man väljer att lägga resurserna på att tolka utkomsten av återvalet av Donald Trump i USA. Det finns lite olika parametrar som påverkar det.

– Men även om ingen sagt det explicit skulle jag tro att just att det hamnade i Azerbajdzjan och kritiken mot människorättsrepression ändå har påverkat hur många som faktiskt vill åka dit.

Forskare kräver ny klimatprocess

Klimattoppmötet COP29 i Baku pågår mellan den 11 och 22 november. En grupp av ledande klimataktivister och forskare, däribland tidigare FN-toppen Ban Ki-Moon och svenske forskaren Johan Rockström, skriver i ett öppet brev att FN:s klimatprocess behöver göras om, enligt TT.

”Det är tydligt att COP inte längre uppfyller sitt syfte”, skriver de i brevet och fortsätter: ”Vi behöver ett skifte från förhandlingar till implementeringar.”

De vill bland annat se högre krav på värdnationerna, se mindre, effektivare möten och att man inför mekanismer för att hålla länder ansvariga för vad de lovat på klimatområdet. Planeten är i ett kritiskt tillstånd, enligt Rockström.

”Det finns fortfarande en viss möjlighet för en säker landning för mänskligheten, men detta kräver en global klimatpolitisk process som kan leverera förändringar i exponentiell hastighet och skala”, säger han i ett uttalande till TT.

Fotnot: Läs mer om civilsamhället i Azerbajdzjan på Blankspot.se.