Wallenberg visade mod – men Sverige svek sin hjälte

Det är 80 år sedan Lidingösonen Raoul Wallenberg satte Sverige på kartan och bidrog till räddningen av 10 000-tals judar i Ungern, undan nazisternas koncentrationsläger. Men vad hände Wallenberg efter kriget, då han troligen dog i sovjetiskt fängelse? Wallenberg blev en hjälte, men detsamma kan inte sägas om Sveriges regering i sin mörkläggning av fakta kring diplomatens sista år i livet.

Tidigt reste han ut i världen och utvecklade självständighet och ansvarstagande. Familjen gav Raoul en kosmopolitisk världssyn. Pappan dog innan Raoul föddes 1912. Förväntningarna växte att den unge Wallenberg skulle börja arbeta inom bankvärlden.

Raoul var vetgirig och rastlös. Hans arkitektplaner övergavs.

Under sitt arbete i Haifa i Israel insåg han vidden av judeförföljelsen. Möten där med förföljda judar från hela världen berörde honom djupt. 

1939 återvände han till Sverige för att arbeta med import och export i den ungerske judiske affärsmannen Karl Lauers företag. Denne förhindrades av antisemitiska lagar i sitt hemland. Wallenberg blev då förgrundsgestalten och handelsfirmans internationelle chef, bara 27 år gammal.

Inom två månader 1944 hade antalet judar i Ungern halverats. 437 000 skickades till arbetsläger i Auschwitz. Våren 1944 hade Tyskland, tillsammans med femtekolonnarna pilkorsarna, tagit makten i Ungern. Den tyske SS-officeren Adolf Eichmann blev huvudansvarig för deportationen av ungerska judar.

När världen förstod vilka utrotningsplaner nazisterna hade, skapade den amerikanske presidenten Franklin D Roosevelt Krigsflyktingrådet, War Refugee Board. Det blev en räddningsoperation för utrotningshotade judar i Europa. USA kontaktade neurala Sverige för att få hjälp. Koloman Lauer, inflytelserik kontaktperson i judiska församlingen i Stockholm, gav Wallenberg, som särskild attaché vid svenska legationen i Budapest, uppgift att organisera en räddningsplan för Europas utrotningshotade judar. Wallenberg hade diplomatisk immunitet och fick pengar från USA för verksamheten. Det gällde hyresbetalningar, att skaffa mat och att muta ungrare, för att så många judar som möjligt skulle kunna räddas undan nazisterna.

När Wallenberg kom till Budpest i juli 1944 blev det en kamp mot klockan när han gav sig in i räddningsuppdraget. 

Den svenska legationen i Budapest tiodubblas från 40 till 400 medarbetare. Ungerska judar slapp bära den gula stjärnan, som utmärkte deras särart. Skyddspass delades ut. Många fick provisoriska medborgarskap i neutrala Sverige. Ungerska tjänstemän utpressades och Wallenberg skaffade även fastigheter i Budapest, de så kallade svenskhusen, där ungerska judar fick bo. De förklarades som svenskt territorium när Wallenberg manipulerade den tyska byråkratin.

En våldsvåg drabbade Ungern och de ungerska pilkorsarna bröt sig in i svenskhusen. En statskupp gjorde en ungersk antisemit till premiärminister och Adolf Eichmann tvingade judar att gå till fots till förintelselägren. Tusentals dog på vägen. Vid tågstationer och andra uppsamlingsplatser lyckades Wallenberg, bland annat med falska listor, rädda en del judar. Han följde exempelvis ett tåg till gränsen och försåg judar med skyddspass, som gjorde att han kunde få dem av från tåget.

Sällan har svenska UD-tjänstemän agerat så djärvt.

Efter kriget finns vittnesuppgifter att Wallenberg en tid fanns i det ökända Lubjankafängelset i Moskva, men sedan upphör spåren. 

Sveriges agerande genom åren att spåra Wallenbergs öde saknar all kraft. Här viker man ner sig för Sovjetunionen fast det länge fanns gott om källmaterial. Det är tragiskt att följa hur fegheten och andra intressen stoppat svaren på vad som hände denne oerhört djärve UD-tjänsteman.