Bakom Vänsterpartiets vackra ord växer hatet mot judarna

En ny våg av antisemitism sköljer över Sverige. Det senaste året har varit en mörk period för svenska judar. Den 7 oktober 2023 markerade inte bara den mest brutala massakern mot judar sedan andra världskriget, utan också en dramatisk upptrappning av hatet mot judar i Sverige och globalt. 

Vad som följde var en skrämmande ökning av antisemitiska yttringar – både på sociala medier och i det offentliga rummet. Det judiska samfundet, sedan länge en välintegrerad och självklar del av det svenska samhället, tvingas nu återigen konfrontera den fasa de trodde tillhörde det förgångna.

En rapport från Segerstedtinstitutet vid Göteborgs Universitet visar en massiv ökning av svensk antisemitism efter Hamas attack. Judar känner sig mer otrygga än på decennier. Antalet antisemitiska kommentarer på sociala medier sköt i höjden med 400 procent månaden efter attacken, där retorik om ”det stora folkutbytet” och andra klassiska konspirationsteorier om judisk makt återigen fick fäste. 

Det är viktigt att förstå att antisemitismen idag inte längre bara kommer från högerextrema grupper. Den moderna antisemitismen är sammanflätad med Mellanösternkonflikten, och antisemitismens utbredning märks nu tydligt inom vänsterrörelser och antirasistiska grupper. 

Dessa grupper påstår sig kämpa mot förtryck, men likställer judar med Israels regering eller politik. 

I samband med pro-palestinska demonstrationer ser vi gång på gång hur denna hatretorik frodas. I Malmö, där manifestationer till stöd för Palestina ofta hålls, framträder ett tydligt mönster: trots arrangörernas upprepade (officiella) förkastande av antisemitism är det uppenbart att dessa evenemang gång på gång blir plattformar för hat mot judar. 

Till exempel förnekade Mahmoud El-Kayed från Palestinska arbetsgruppen i södra Sverige att det skulle förekomma antisemitiska slagord i demonstrationerna. ”Vi förkastar antisemitismen”, sade Mahmoud El-Kayed till Sydsvenskan i november. I måndags blev samme El-Kayed polisanmäld efter att ha skanderat djupt antisemitiska påståenden om att ”det ligger i [judarnas] gener att döda människor”. 

Denna grova, djupt antisemitiska myt om att judar skulle vara krigsälskande mördare är en återkommande konspirationsteori om den judiska ondskan. Att sådana slagord får passera på svenska gator är en farlig utveckling.

För att förstå antisemitismens förnyade kraft i Sverige måste vi hur antisemitiska konspirationsteorier fungerat internationellt. Trots att Förintelsen är ett av de bäst dokumenterade folkmorden i historien, finns många extremister – även på höga politiska positioner – som förnekar dess omfattning eller existens. En av dem är den palestinska presidenten Mahmoud Abbas. Genom historierevisionism försöker man frånta det judiska folkets rätt till skydd och säkerhet, och den används ofta för att ifrågasätta staten Israels existensberättigande.

I Mellanöstern florerar en konspirationsteori om att Israel självt skulle ha legat bakom attacken för att rättfärdiga sina militära insatser mot Gaza. Trots att Hamas dokumenterade sin egen massaker och öppet tog på sig ansvaret, är det ett alarmerande faktum att över 90 procent av palestinierna på Västbanken och i Gaza enligt undersökningar tror att Hamas inte dödade några civila den dagen. Liknande idéer finns inom svenska vänsterrörelser. 

Ett särskilt allvarligt exempel på likgiltigheten inför omskrivningarna av historien är Vänsterpartiets hantering av Kristofer Lundberg, ordföranden för partiets avdelning i Angered. I en intervju med Dagens ETC berättade han om sitt tvivel kring Hamas attack. 

Lundberg, som också har uttryckt stöd för den palestinska terrorgruppen PFLP, hävdade att det ”finns för lite fakta” om attacken – ett direkt eko av klassiska antisemitiska konspirationsteorier. 

Det är chockerande att Vänsterpartiet fortfarande inte uteslutit Lundberg. Han har ”tillfälligt fått kliva av som ordförande för Vänsterpartiet i Angered”. Sedan kan han göra comeback, säger partiets ordförande i Göteborg. Detta signalerar att partiet tolererar att dess företrädare sprider farliga och osanna påståenden. 

Vad vi ser är en sorts israelisering av antisemitismen, där kritik mot Israel övergår i antisemitiska föreställningar och hatpropaganda. Sociala medier är fyllda med exempel på hur judar världen över, även i Sverige, buntas ihop med den israeliska staten och anklagas för dess handlingar. Denna utveckling är farlig och måste tas på största allvar. Samtidigt som Israel kritiseras för sina militära insatser i Gaza, flyttas fokus från Hamas ansvar och de brutala brott de begått. 

Vi kan inte låta den globala debatten om konflikten mellan Israel och Palestina bli en ursäkt för att attackera judar eller deras rätt till säkerhet och existens.

Det är tydligt att det judiska samfundet upplever sig övergivet. Tydligast av vänsterpolitiska rörelser och dess allierade, men också av demokratiska institutioner som en gång sågs som judarnas beskyddare. Svenska politiker, kommuner, civilsamhället. Den tystnad som följer i spåren av antisemitismen är inget annat än ett svek.

Det är nödvändigt att alla politiska partier klargör att antisemitism och konspirationsteorier aldrig får tolereras, varken i högerextrema eller vänsterextrema sammanhang. Att vänsterpartister tillåts sprida historierevisionism eller att demonstranter får sprida hatfyllda budskap om judars ”onda gener” är oacceptabelt.

Det judiska samfundet, som har bidragit så mycket till Sveriges samhällsutveckling, ska inte behöva frukta för sin framtid i Sverige. Som land har vi ett moraliskt och demokratiskt ansvar att skydda alla medborgare från hat och rasism och se till att antisemitismen aldrig tillåts slå rot igen. 

Judar och judiskt liv i Sverige är en självklarhet.