Kyrkans roll när arbetslöshet urholkar människovärdet

Förändringen i vårt samhälle slår hårt mot grupper som av någon anledning inte räknas. Därför har många grupper i vårt samhälle fått bära mer av arbetslösheten än de flesta andra. 

Unga under 24 års ålder har drabbats av en dubbelt så hög arbetslöshet som befolkningen i övrigt. Detta eroderar och urholkar unga människors tro på samhället och på sin egen förmåga. Att tidigt tvingas inse att man inte är efterfrågad eller behövd kan förstöra resten av livet. Samtidigt får ungdomar symbolisera framtiden och vilja till förbättring. 

Gemensamt för många av dem är att de hårdare än andra fått känna av indragningar och nedskärningar vad gäller undervisning, många saknar möjlighet att komma in på gymnasiet som är förutsättningen för fortsatta studier. 

Idag har Sverige en lång rad utbildningsproblem. Baskunskaperna, inklusive läskunnighet, hör dit. De nya målrelaterade betygen visar tydligt hur illa ställt det är. Utan gedigna baskunskaper blir det brist på duktiga naturvetare, tekniker och humanister. 

Det fanns en tid då Sverige var världsledande inom en rad områden: medicin, teknik, kemisk industri, verkstadsindustrin. I dag har vi tappat tätpositionerna på väldigt många områden. Detta beror i skrämmande hög grad på oss själva, på vår egen oförmåga att stimulera och ge förutsättningar för studier och arbete. Alla människor måste känna att samhället har stora förväntningar på dem, som att de ska utveckla sina begåvningar och anstränga sig både för sin egen skull men också för samhällets.

Arbetet har länge betraktats som en rättighet i vårt land. Politiska löftet om full sysselsättning har varit en självklarhet. Inte för att politiken varit stark utan mest för att den ekonomiska tillväxten varit det. Att den enskilde har kunnat förväntat sig att full sysselsättning är ett normalt tillstånd i ett civiliserat samhälle. Allt annat har betraktats som högst tillfälliga avvikelser som politikerna ofta erbjudit sig att korrigera. 

I dag ser det annorlunda ut. Med hundratusentals arbetslösa, år efter år, har de arbetsmarknadspolitiska löftena inte haft den effekt som vi samhällsmedborgare förväntat oss. Begreppet full sysselsättning ingår inte längre i politikernas ambition att verkställa. Arbetet är inte längre en självklar rättighet. Det har förvandlats till ett privilegium som inte förunnas alla. 

Alla goda krafter behöver verkligen samverka för att skapa arbetstillfällen för så många som möjligt. Till arbetslöshetens tragedi hör det som så många arbetslösa kan berätta om, förlusten av sitt värde som människa. Förvärvsarbete har blivit det samma som att ha ett människovärde. I arbetet ligger en stor del av identiteten. När man talar om vem någon är menar man nästan uteslutande vad personen gör. Arbetet ger oss inte enbart möjlighet att försörja oss, det ger oss också sammanhang. Genom det vi gör blir vi samhällsnyttiga medborgare och värdefulla i såväl egna som andras ögon. Det är därför lätt att uppfatta arbetet som en nödvändighet för att få ett värde som människa. 

Märkligt nog uppfattas den synen som en del av det kristna arvet. Även om vi som kristna erkänner arbetets värde så har vi aldrig någonsin påstått att det är arbetet som ger människan hennes värde. I den kristna människosynen har varje människa ett omistligt och orubbligt värde oberoende av prestationer. Det innebär att ingenting vi gör kan vare sig minska eller öka vårt värde. Ingen kan ta det ifrån oss – inte ens vi själva.

Med ett framtidsscenario där allt fler står utanför möjligheten till ett arbete är det viktigt att ifrågasätta den utbredda synen på förvärvsarbete som grund för människovärdet. Människan är skapad till Guds avbild, men det får inte förväxlas med att hon bara har sitt värde genom ett förvärvsarbete. 

Genom arbetslöshet berövas man så mycket av sina ambitioner med livet och begränsas i sina framtida möjligheter. När man dessutom upplever ett minskat människovärde så är den personliga tragedin ett faktum. Här har kyrkan ett särskilt ansvar att initiera debatten kring arbetet och människovärdet. 

Kyrkan har en människosyn som kan hjälpa många till upprättelse och därigenom påverka den allmänna attityden i samhället. Detta kan bli kyrkans bidrag vid sidan av dess övriga stöd och hjälpinsatser för enskilda männi­skor. Det kan också bli kyrkans stora insats i en samhällsutveckling som drabbats av arbetslöshetens konsekvenser. Ett samhälle delat i arbetande och arbetslösa är illa nog men att det påverkar människovärdet är en katastrof!

Men det finns visioner och hopp: ett exempel är ”Städstart och vårdstart” som är arbetsförberedande kurser inriktade på nysvenskar som står långt från arbetsmarknaden. Dessa kurser drivs av studieförbundet Bilda i samarbete med Immanuelskyrkan i Örebro.