Musik, tro och jultraditioner när Ulf Christiansson gör come back
– För mig är det viktigt att julens budskap känns äkta. Genom musiken hoppas jag att vi kan sprida den glädjen till andra, säger Ulf Christiansson (andra från vänster) inför julkonserten i Mölnbo Missionskyrka.
Livsstil. Julen 2024 finns en nyvunnen energi hos Ulf Christiansson. Efter en tuff kamp mot bukspottkörtelcancer är han tillbaka, både på scenen och i livet. Hemmets Vän möter honom tillsammans med sina barn Viktoria och Philip när de förbereder en stämningsfull julkonsert i Mölnbo Missionskyrka.
Det är en märkbart piggare Ulf Christiansson som möter oss denna decemberdag i Mölnbo Missionskyrka, strax utanför Gnesta. Tillsammans med sin äldsta dotter Viktoria och yngsta son Philip är han här för att förbereda kvällens julkonsert, En tro på landet.
– Sjukdomen har satt sina spår, jag måste vara noga med vad jag äter och när jag gör det, säger han med glimten i ögat, samtidigt som han generöst häller på ytterligare en matsked med hemlagad vitlöks- och Carolina Reaper-chilisalsa över en redan kryddig indisk gryta som jag nyss serverat dem.
Det är tydligt att humöret är på topp. Den kastanjebruna färgen har återvänt till hans karaktäristiska långa hår. Under kampen mot bukspottkörtelcancern en gång antog det en vit nyans. Trots prövningarna sprudlar julstämningen när familjen går igenom Med god mat och glada samtal laddar kvällens artister upp inför julkonserten, där gemenskap och musik står i centrum.kvällens spellista. Ulfs personliga tolkningar av klassiska julpsalmer står i fokus.
Att återerövra psalmens själ
Ulf Christiansson är känd för sina finstämda singer-songwriter-arrangemang som ger liv åt annars ganska traditionella sånger. På frågan om varför han valt denna väg istället för att utforska potentialen i hårdrockstolkningar av samma material, svarar han eftertänksamt:
– Jag bestämde mig snabbt för att följa den känsla som låtarna väckte i mig. Jag hade ju aldrig lyssnat på många av de här sångerna tidigare eftersom jag inte är uppväxt i kyrkan. Jag fick en kompis att spela dem för mig på piano, och så kände jag in vad som kunde passa min sångstil.
Med kryddig indisk gryta och glada samtal laddar kvällens artister upp inför julkonserten.
Han berättar att processen började under tredje säsongen av Minns du sången, då han ombads tolka ”En liten stund med Jesus” och ”Löftena kunna ej svika”.
– Många av de här sångerna är födda ur en känsla av förföljelse och desperation. Därför ville jag tona ner de lite gladare och mer glättiga arrangemangen och istället försöka hitta tillbaka till deras ursprung. Samtidigt är det viktigt att förstå att om vi kliver in i en frikyrkoförsamling från den tiden då sångerna skrevs, så upplevdes inte deras musik som glättig – det var bara tidens sound, säger han.
Han understryker att hans tolkningar inte handlar om att kritisera de traditionella arrangemangen, utan snarare om att ge sitt hjärta och skapa något som känns genuint utifrån hans eget möte med musiken.
Har hårdrocken någon plats?
Men har han någonsin övervägt att tolka den svenska psalmskatten med hårdrockens tyngd och energi?
– Nej, det har jag inte. Vi i Jerusalem blev kontaktade av ett band som hette Black Ingvars för många år sedan, när de ville göra ett projekt som de kallade Heaven Metal. Men vi tackade nej. Sådana projekt riskerar att ta fokus från texterna och istället lägga tyngdpunkten på musiken – att det ska vara häftiga riff och sälja plattor.
Han pausar och fortsätter med ett leende:
– Nu låter det kanske som om jag raljerar, men det är inte min mening. Jag tycker att vi hittat en bra balans mellan pop och rock i våra egna arrangemang. ”Nu tändas tusen juleljus”, som Viktoria sjunger, har till exempel fått karaktären av en modern poplåt.
Familjetraditioner och julens glädje
Julen är en tid för gemenskap, och musiken är inte den enda tradition som förenar familjen Christiansson.
Brukade ni sjunga och spela mycket tillsammans under julhelgerna, eller hur såg julfirandet ut, undrar jag.
– Det kunde det bli, men pappa brukade framför allt under vår uppväxt ordna stora julklappsjakter, säger yngsta sonen Philip. Han lade ut en massa ledtrådar som vi fick följa för att lista ut var den första julklappen var gömd. Det kunde hålla oss sysselsatta i timmar!
– Det där fick jag aldrig uppleva, flikar Viktoria in, som är sexton år äldre än Philip.
Viktoria och Philip sprider värme och glädje med sin pappa Ulf Christiansson under julkonserten i Mölnbo Missionskyrka.
– Va, fick du inte? utbrister Ulf förvånat.
– Nej, det där började du med först när Philip kom till världen. Men jag har stulit idén och fört vidare traditionen till mina egna barn, säger Viktoria med ett skratt.
Hon berättar om en annan tradition som deras mamma alltid höll fast vid.
– På julaftons morgon brukade mamma förbereda strumpor fyllda med godsaker. Det gör hon faktiskt fortfarande, även nu när vi är vuxna. När vi var barn hade vi dessutom en paketkalender under hela advent, med små gåvor varje dag fram till jul.
Hon ler mot sin pappa och avslutar:
– Jag tror att alla vi barn har väldigt fina minnen från våra barndomsjular, och vi för dem vidare till våra egna familjer på olika sätt.
En julkonsert med hjärta
När kvällens konsert närmar sig och kyrkan fylls av besökare, känns det i luften att något speciellt är på gång. För Ulf och hans familj är julen mer än bara traditioner – den handlar om att dela värme, tro och musik med andra.
– För mig är det viktigt att julens budskap känns äkta. Genom musiken hoppas jag att vi kan sprida den glädjen till andra, säger han.
Och när tonerna av ”Nu tändas tusen juleljus” fyller kyrkan med Viktorias röst i centrum, får församlingen ta del av ett framförande som fångar både julens frid och helgernas förväntan.
