”Vi ber att Jesus ska komma tillbaka till svenska skolan”

När skolutvecklaren Bo Nyberg och friskolerektorn Torbjörn Erling beskriver den kristna friskolerörelsens framväxt från 1980-talet tills idag talar de om bönen som en grund för arbetet. De talar om att det tidigare var några få skolor som bedrev sin verksamhet med små medel. 

– I början av 1990-talet genomförde den då borgerliga regeringen den så kallade friskolereformen vilket möjliggjorde för friskolor, inklusive kristna friskolor, att fungera på mer lika villkor än tidigare. Den efterföljande socialdemokratiska regeringen fastslog sedan att friskolor skulle få finnas på lika villkor som övriga skolor.

Ber för hela skolvärlden

– En viktig ingrediens när detta växte fram var mycket bön i många kristna sammanhang. Man bad för den fria etableringsrätten och för att på nytt få ha kristna skolor i Sverige. Det gamla kristna ordspråket ”bed och arbeta” blev mycket relevant, fortsätter de.

– När åren gått har vi som funnits och arbetat inom den kristna skolrörelsen kommit att vidga den bönen till att på allvar också innefatta hela skolvärlden. En enkel men stark vision började slå rot; att få se ett återkristnande av den svenska skolan.

– Avkristningen känner vi alla till, men varför acceptera det som en tingens ordning och som en odiskutabel slutstation för svensk skola? Kunde de som bäddade för den utvecklingen ens i sin vildaste fantasi drömma om skolan ”som en brottsplats och en plantskola för rekordunga gravt kriminella barn och ungdomar”?

Bo Nyberg och Torbjörn Erling fortsätter beskriva om hur bönen gav visionen om Kristus i skolan.

– I början av 2000-talet började några av oss inom den kristna friskolerörelsen be om ”Jesu återkomst till den svenska skolan”. Vi såg framför oss visionen av Jesus som närvarande på skola efter skola i egenskap av lärare, vaktmästare, elever, rektorer, klassföräldrar, med flera, som enkelt men konkret inviterade Honom tillbaka till den skola som de tillbringar så mycket tid i.

Bönen om riket

– Jesus, den osynlige men närvarande gode herden, som inte tränger sig på men som ”går in och håller måltid med de som öppnar upp dörren för Honom”. Jesus, barnens och ungdomarnas bästa vän, som hjälper och tröstar i motsats till den destruktivitet och modlöshet som tagit ett sådant bastant grepp på den svenska skolan. 

– Allt detta kan med fördel sammanfattas i orden: ”Låt ditt rike komma”, säger Bo Nyberg och Torbjörn Erling.

De berättar att det är fjärde gången som ”ett gäng skolmänniskor” anordnar de nationella bönedagarna för skolan.

– Vi var i Norrköping innan pandemin och därefter i Göteborg och förra året i St Clara kyrka i Stockholm. I år kände vi dessutom att det var moget att anordna en bönedag i varje landsdel: För Götaland i Malmö i en metodistkyrka, för Svealand i Stockholm i en samarbetskyrka mellan Svenska Kyrkan och EFS och för Norrland i Örnsköldsvik där vi samlas i en trosförsamling.

– Ett antal organisationer backar upp detta arrangemang, och bland dessa framför allt Sverigebönen och Kristna Friskolerådet. 

Vad är det ni framför allt vill be för?

– Vi ser att det friutrymme som läroplanen ger och uppmuntrar till ”att tänka fritt” successivt ersatts med en subtil styrning mot att tänka sekulärt och helst ateistiskt. En livsåskådning har långsamt men effektivt trängt undan och ut en annan livsåskådning, svarar de.

– När vi nu ber om Jesu återkomst till den sargade svenska skolan handlar det inte om ”ett fortsatt trängande fram och åter”, utan om att levande kristen tro också ska få vara ett möjligt alternativ för svenska barn, elever och studenter. Statens roll i ett pluralistiskt samhälle är inte att särbehandla, positivt eller negativt, någon väl beprövad livsåskådning utan snarare att – även här – befrämja det fria valet.

”Kristna skolor särbehandlas”

De menar att de kristna skolorna kommit att särbehandlas negativt.

– I stället för att enbart bedömas utifrån regler och lagar bedöms de tyvärr ofta också hur väl de följer den sekulärhumanistiska livsåskådningen.

– I Tyskland däremot får de kristna skolorna inte kallas ”kristna” om de inte har en klar kristen profil. Där har man den hårda vägen lärt sig läxan att inte indoktrinera ett land i en viss ideologisk riktning, och är nog därför också mer måna om att bevara tankefriheten, säger de.

– Utifrån det perspektivet ber vi i år extra innerligt för universitetsvärlden och vi ber om en akademisk frihet värd namnet. Vi prioriterar även bönen för ”läraren som en nyckelperson inom skolväsendet”.

– Artificiell intelligens får ursäkta, men inget ersätter en lärare av kött och blod som vägleder sina elever och studenter in i ett livslångt lärande och ett gott liv, där det fria tänkandet på nytt uppvärderas. 

– ”Vägleda och inte förleda” är en av de målbilder som inspirerar oss när vi i år från norr till söder ber om ”Jesu återkomst till den svenska skolan”, avslutar Bo Nyberg och Torbjörn Erling.