Därför kan påsken aldrig förminskas till fjädrar och folktradition

Återigen är det dags för den västerländska kulturens största högtid, påsken, som är något helt annat än kycklingar, harar, ägg och färgade fjädrar i påskris. I vårt firande av traditionella högtider är det betydligt lättare för människor i allmänhet att ta till sig julens centrala kristna budskap med ett nyfött barn i en krubba, än påskens grymma och omskakande händelser. För cirka 2 000 år sedan inledde Fredsfursten och Fridstiftaren Jesus den judiska påsken. I triumf red han in i Jerusalem. Strax efter dödades han på den tidens grymmaste mordredskap, korset. Men det slutar inte där. Hans närmaste och sörjande vänner som tar sig till hans grav för att avsluta begravningsceremonin finner istället en tom grav. Där möter de två änglagestalter som förklarar att den de söker inte finns där. Han har besegrat döden och kommer att möta dem livs levande.

Jesus födelse och djärva budskap om fred och försoning har de flesta inga större problem att acceptera, även om det finns historieförnekare som fortfarande påstår att Jesus aldrig har levt. 

Men det verkligt centrala, att han uppstod från döden, det har många svårare att godta. 

Påskens budskap blir helt meningslöst om det inte finns en tom grav. Gravar och minnesplatser efter alla andra religionsgrundare kan vi besöka. Men för kristendomens grundare, Jesus Kristus, kommer vi till det revolutionerande mötet. Graven är tom! Han har visat sig livs levande! Först för sina tolv närmaste och därefter under 40 dagar på olika platser för mer än 500 personer, av vilka många levde när deras vittnesmål skrevs ner, högst 50-talet år efter Jesus födelse.

Trots att många gör allt för att förneka att det finns liv efter döden och att Jesus verkligen uppstått från de döda, skulle de flesta brottsutredningar bara drömma om att kunna presentera fler än 500 vittnen för sina påståenden att det finns liv efter döden.

Under mer än 2 000 år har de mest ofattbara teorier presenterats för att Jesus inte har besegrat döden.

1. Han var aldrig riktigt död, bara svårt misshandlad men kvicknade till, lyckades från insidan av sin grav med bara händerna rulla undan en stor sten i motlut och ta sig ut för att presentera sig som levande.

2. Han dog visserligen, men hans fanatiska efterföljare lyckades forcera den tunga gravstenen och stjäla kroppen, för att därmed säga att han uppstått från döden. Men hur kunde en grupp människor, som hade flytt av fruktan, förnekat att de kände Jesus och gömt sig i ett avskilt låst rum, plötsligt kliva ut och träda fram i Jerusalem? Nu förkunnade de att Jesus uppstått. Trots att de på grund av det budskapet förföljdes, misshandlades, flera av dem dödades. Den som ljuger brukar vilja få någon slags ”vinst” som betalning för sin lögn.

3. Jesus uppstod aldrig. Det var enbart hallucinationer av hans anhängare.Visst har människor passionerat drivit vissa utsagor som sanning fast det varit hallucinationer. Men att över 500 personer, på olika platser under mer än 40 dagar, skulle återge samma berättelse är högst osannolikt.

Återigen, år 2025, får vi läsa och fira de revolutionerande händelserna som påskens budskap innebär. Jesus dog för våra synder och utplånade dem på Golgata kors. Han har besegrat döden och dödsfruktan och lovat oss, som bekänner vår tro på honom, ett evigt liv när han en dag återkommer till denna sargade värld.

Det är något oerhört mycket större än allt vad påskkärringar, påskris, ägg och andra påskuttryck kan erbjuda.