Världsläget kräver
försvar av friheten

Tiderna har verkligen förändrats när det gäller värnplikten och försvaret av Sverige i händelse av krig. Nerikes Allehanda påminner i en ledarkommentar att 1964 kunde Sverige mobilisera 800 000 personer. Sverige hade världens fjärde största flygvapen efter USA, Sovjetunionen och Kina. Europeiska stormakter som Storbritannien eller Frankrike hade exempelvis inte flygstridskrafter som slog Sverige.

Talesättet att värnplikten gjorde män av omogna pojkar var ganska allmänt accepterat och innehöll ett visst mått av sanning på 1960-talet. I slutet av decenniet var det också många unga män som vägrade vapen av pacifistiska eller religiösa skäl. Idag pratas det nästan aldrig bland unga om att vapenvägra.

Många känner oro och obehag när det förändrade världsläget kryper allt närmare. Vare sig vi tycker om det eller ej tvingas vi vänja oss vid tanken att Sveriges läge, i händelse av väpnad konflikt, kan kräva stora uppoffringar. 

Sveriges inträde i Nato för ett år sedan skulle förstärka vårt lands försvarsförmåga, eftersom övriga Nato-länder förbundit sig att försvara varandra. Men den vissheten är inte lika uppenbar nu.

Efter flera decennier av min­skat stöd till försvaret, och det gäller även civilförsvaret, är tankarna idag helt andra. Och villigheten att försvara Sverige tycks också idag vara en helt annan.

Med en ny president i Vita Huset och vår västliga stormakt och trygghetsskapare, som nu vänder sig till helt andra mål än västvärlden och Europa, blir denna trygghet betydligt mer osäker. Med den ryske presidenten Vladimir Putins stormaktsdrömmar att inkorporera Ukraina i den ryska maktsfären, ser kartbilden plötsligt annorlunda ut.

Landets försvarsvilja har förbryllat Putin, som trodde på ett snabbt maktövertagande för att göra Ukraina till en rysk lydstat. Försvarsviljan har imponerat på många nationer och fått hela västliga Europa att i flera fall kraftigt öka sitt militära stöd till ett frihetsälskande men svårt sargat Ukraina.

Var vi befinner oss nu och hur framtiden ser ut, är högst osäkert. Därför tvingas både Sverige och ett antal andra länder att höja sin försvarsberedskap. Men även om regeringen i närtid räknar med en höjning av bidraget till Nato från nuvarande 2,4 procent till 3,5 av BNP, är det troligen inte tillräckligt. 

En helt annan försvarsvilja och ekonomisk satsning från många västeuropeiska länder har vi kunnat se i närtid. Med tanke på det förändrade omvärldsläget kommer det säkerligen att behövas, om USA gör verklighet av att skära ner sitt stora stöd till Europas säkerhet.

Vad vi än tycker om antydan till ett väsentligt minskat stöd till Europas försvar från USA, behöver vi inse att Europa kan inte vara så ekonomiskt beroende av USA som vi varit i decennier.

Från att länge ha levt i relativ trygghet, ser läget plötsligt annorlunda ut. Det påverkar säkert bilden av en ökad svensk försvarsvilja. Men möjligheten att utbilda fler svenska värnpliktiga är begränsad. 

Av 110 000 ungdomar som i år fått handlingar inför mönstring kommer 8 500 tas ut till att påbörja värnpliktsutbildning under 2026. Av de värnpliktiga är knappt 20 procent kvinnor. Det ställs höga krav på den fysiska och psykiska kapaciteten hos de nya värnpliktiga för att bli försvarsdugliga.

Försvarsmakten ska även klara en kraftig utbyggnad av tillräckligt antal officerare och markpersonal. Läget är ganska sårbart.

Få svenskar önskar tanken på krig och konflikt i Sverige, som vi hamnat i. Ändå måste vi mentalt ställa in oss på att det kan bli nödvändigt, om vi inte ska förlora vår demokrati och trygghet.