Strid om förföljda kristna: Svenska kyrkans ansvar väcker debatt inför kyrkovalet

Diskussionen har aktualiserats i ljuset av nya rapporter om kristnas utsatthet globalt, samt växande kritik mot Sveriges asylprövning av konvertiter.

Startskottet för debatten kom i samband med att Socialdemokraterna presenterade sitt valmanifest, något som Kyrkans Tidning var först med att rapportera om. I samband med lanseringen gick gruppledaren Jesper Eneroth till angrepp mot vad han kallade ”konservativa nomineringsgrupper” – Sverigedemokraterna, Frimodig kyrka och delar av POSK – som han menade vill snäva in kyrkans diakonala uppdrag till att endast omfatta kristna.

Valmanifestet i sig innehåller inga explicita anklagelser, men i intervju i Kyrkans Tidning formulerade Eneroth sina farhågor:

– Jag ser med stor oro på de debatter i kyrkomötet där ledamöter argumenterar för att enbart hjälpa kristna, sa han till tidningen.

Eneroth hänvisade till motioner med rubriker som ”Stöd till utsatta kristna” och uttryckte oro för att dessa motioner i praktiken riskerar att omtolka kyrkans grundläggande uppdrag.

– Hur går det till om det är kö till att få mathjälp – ska diakonen fråga vilka som är kristna och be resten gå hem?

Uttalandet väckte omedelbara reaktioner. Torkel Lindahl, presstalesperson för Frimodig kyrka, kallade Eneroths uttalande ”rent ohyfsat”.

– Ingen i vår rörelse har någonsin föreslagit att hjälpen ska villkoras utifrån religion. Det han säger är antingen en illvillig tolkning eller ren okunskap, menade Lindahl i Kyrkans Tidning.

Även Amanda Carlshamre, ordförande för POSK, reagerade starkt och kallade anklagelsen ”smutskastning”. Hon uttryckte oro för att valrörelsen riskerar att förminskas till en kamp med osakliga anklagelser.

”Exkluderande syn på hjälparbete”

Bakgrunden till Eneroths kritik är motioner i kyrkomötet som syftar till att stärka stödet till utsatta kristna i andra delar av världen. Eneroth menar att dessa riskerar att leda till en exkluderande syn på diakonalt arbete. 

Företrädarna för de berörda grupperna menar däremot att stödet handlar om internationell solidaritet – inte om att stänga ute andra.

Samtidigt pågår en parallell debatt om Sveriges asylhantering av kristna konvertiter – en fråga som kopplas till kyrkans globala ansvar. Organisationer som Rätt till tro, Människorättsadvokaterna och Open Doors har under flera år riktat skarp kritik mot Migrationsverkets hantering av konvertitärenden.

I höstas presenterade Statskontoret, regeringens utvärderingsmyndighet, en rapport som bekräftade flera av bristerna: stora skillnader i bedömningar mellan olika regionkontor, låg kompetensnivå bland handläggare och svag nationell styrning.

Vid en nationell och ekumenisk konferens i februari, arrangerad av bland andra Open Doors och Hammarbykyrkan, lyftes problemet med geografiska skillnader. Vid ett kontor fick över 80 procent av konvertiterna avslag, vid ett annat bara hälften.

Kyrkans roll i världen – och i Sverige

Den politiska konflikten handlar nu inte bara om huruvida Svenska kyrkan ska tala mer om kristnas utsatthet – utan hur. Jesper Eneroth har betonat att kyrkans hjälp ska utgå från vad kyrkan är, inte vem som söker den. Kritiker menar dock att denna hållning osynliggör en växande global tragedi.

Flera röster uttrycker oro över att det blivit kontroversiellt att lyfta just kristnas förföljelse.

– Det är inte ett uttryck för exkludering att stötta kristna i Nigeria, Syrien eller Kongo. Det är en självklar humanitär handling, skriver Robert Tjernberg, digital utvecklingsredaktör på Kyrkans Tidning, i en kommentar.

Valrörelse i skuggan av ett globalt nödläge

Kyrkovalet 21 september har därmed fått ett nytt konfliktfält: balansen mellan universell diakoni och riktad solidaritet. Den centrala frågan har blivit om Svenska kyrkan kan tala tydligt om kristnas förföljelse – utan att misstänkliggöras för att vilja begränsa hjälpen till andra.