Ös ut allt som skaver och gör ont

Gud gör upp eld, grillar fisk och bakar bröd åt sina vänner. Sådan är vår Herre.

Britta Bolmenäs

Är det inte underbart att de första orden i det nya förbundet är frågor? Den nya tidsåldern börjar varken med en pålysning, ett påbud eller tillkännagivande. Den nya tiden börjar med omtänksamma frågor.

Till en förkrossad kvinna: ”Varför gråter du?” Till sörjande vandrare: ”Vad pratar ni om?” Till misslyckade lärjungar: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” Till rädda lärjungar: ”Varför blir ni rädda och fylls av tvivel?” Till sist: ”Finns det något att äta här?”

Våra liv är fulla av frågor. Hur ska jag ta mig igenom den här dagen, den här situationen? Gud, hör du mina böner? Vad är mitt nästa steg? Finns det en lösning på konflikterna i världen, på våldet i vårt lilla land? Hur överlever vi när den vi älskar dör? Hur är jag trogen Jesus i vardagen?

Hela påskveckan ställer vi frågor. Nu är det tvärtom. Nu är det Jesus som frågar oss. Han frågar inte för att testa oss, han frågar för att hela oss: ”Varför gråter du?”

Vad skaver i dig? Har du en sorg, som gör dina steg tunga och dina nätter sömnlösa? Kanske är din sorg hemlig, kanske sörjer du något som inte blev, något du inte fick? Den sorg vi döljer kan göra ännu ondare att bära. ”Varför gråter du?” Mästaren frågar dig. Liksom Maria får du ösa ut allt det som gör ont. ”De har” …”Jag vet inte”… Allt som snurrar får du säga till Jesus. Han lyssnar. Han bryr sig. Han säger ditt namn. 

Samma dag går två vänner på vägen. Med dämpade röster och sorgsna ögon talar de om vad som hänt. Om skam och svek. Om död och om misslyckanden. Någon de inte känner igen slår följe med dem. Han har en fråga: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” Männen gör som Maria. De öser ut sina frågor, sina tvivel och sin förvirring. ”Några kvinnor har gjort oss uppskakade”, säger de. Kvinnorna talade om en uppstånden Herre. Men männen tvivlar. De sörjer. Jesus förringar inte deras tvivel. Han går med dem. Lyssnar och berättar. Ställer frågor – för att hela dem. När han bryter brödet känner de äntligen igen honom. 

Några dagar senare är sju lärjungar på fisketur. Inget går som de hoppats. Näten är hånfullt tomma. Kropparna skakar av köld. Frågan skär rakt in i deras misslyckande och frustration. Han frågar inte för att döma eller avslöja. Han frågar för att hela. Lärjungarna faller inte för frestelsen att försköna eller bortförklara. De säger som det är: de fick inte en endaste fisk. Jesus möter deras trötthet med konkret omsorg. Gud gör upp eld, grillar fisk och bakar bröd åt sina vänner. Sådan är vår Herre.

Genom låsta dörrar kliver den Uppståndne in till sina rädda vänner, frågar varför de släpper in så mycket oro – han är ju hos dem. Han andas frid igen och igen över dem och över oss. För vi är rädda så ofta. Sedan frågar Jesus rakt på sak: ”Finns det något att äta här?” Han vill ta emot det du har att ge.

Känner du igen dig i någon av berättelserna? Kanske känns Jesus avlägsen? Ingen i texterna kände igen honom. Jesus var där ändå. Kände deras namn. Ställde frågor rakt in i deras liv. Tog emot dem där de var. 

Låt Jesus dra in också dig i påskens berättelse. Han säger ditt namn. Låt honom ställa frågor in i ditt liv. Berätta för honom hur du har det.Ta emot det han vill ge dig. Jesus Kristus är uppstånden från det döda! Det gamla är förbi, någonting nytt har kommit.Glad påsk!

Fotnot: Läs om Jesus möten med Maria och lärjungarna i Lukasevangeliet 24 och Johannes­evangeliet 20-21.