Promenaderna väckte ”Johannas” gudslängtan

Jag sitter vid köksbordet och dricker en kopp kaffe med min vän, vi kan kalla henne Johanna. Hennes lilla flicka sitter bredvid i barnstolen och äter majskrokar. (Majskrokar är ett populärt snacks för småbarn.) Köket är nyrenoverat och modernt i senaste snitt. Det är försommar och det doftar från de efterlängtade pionerna som står i vasen. Äntligen är sommaren här efter en lång och kylig vår.

Vårt samtal får mig att reflektera över hur människor kan vara sökta av Gud under ytan och att det inte märks utåt vid första anblicken. Min vän är småbarnsmamma och föräldraledig. Även om livet med småbarn är intensivt, så är det ändå någon slags paus från den vanliga pulsen med heltidsarbete. Mitt i livet har Jesus knackat på Johannas hjärtas dörr. Hon har av olika anledningar fått kännedom om att jag skrivit en bok om människor som varit med om ett möte med Gud. Hon har läst den och velat prata vidare om ämnet. 

Johanna har inga kristna omkring sig vare sig i släkten eller i bekantskapskretsen. Hon har beskrivit hur hon funderat på vem som skapat allt när hon gått på långa barnvagnspromenader i den stora parken. Finns det en Gud så vill hon lära känna honom. Hon nöjer sig inte med opersonliga energier, som det ofta talas om idag. Kan han vara intresserad av hennes liv mitt i allt kaos som finns i världen? Frågorna har kommit i strid ström och längtan efter honom har varit påtaglig. 

De sista veckorna har hennes frågor vänts till ett bejakande, och hon har med tacksamhet tagit emot Jesus och hans kärleksfulla närvaro i sitt hjärta. Jag är förundrad över hur allt varit lett av Gud likt ett pussel med olika bitar. Johannas längtan efter honom, hennes och mitt möte i vardagen och hur han gått henne till mötes. Hennes längtan har blivit besvarad. 

Varför skriver jag om detta? 

Jo, jag tänker att Johanna inte är ensam. Det finns fler som längtar efter Gud. Det är inte alltid så synligt till en början. Idag är det inte så självklart att prata om kristen tro i vardagen. Det finns många vindar som blåser och det kan låta som om kristendomen är utrotad. Vi vet att så inte är fallet. Jag tror att det pågår en stor längtan under ytan i många människors liv. Längtan efter en klippa att stå på.

Min bön är att vi som kristna ska bli uppmärksamma på hur Herren leder. Lyhörda för den helige Andes röst och lyhörda för världens längtan efter Gud. Ibland tar det tid innan deras längtan visar sig och vi kan behöva vänta och lyssna på dem uppmärksamt. 

I Handbok för livet kan vi läsa Lukas­evangeliet 10:2: ”Skörden är stor men arbetarna är få. Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare till fälten.” 

Visst är det gott att veta att Gud har ansvaret för skördearbetet från början till slut. Vi får be honom om skördearbetare och kanske får vi vara en del av bönesvaret.

Med dessa ord vill jag önska dig en välsignad sommar!