”Mpox-viruset skapar 
större oro utomlands”

Under tio år, 1981–1991, arbetade Urban och Marie Berg på Lemerasjukhuset i Lemera, cirka tio mil sydväst om provinshuvudstaden Bukavu, där det mer välkända Panzisjukhuset finns idag. Urban är läkare och specialist inom ortopedi och allmänkirurgi, Marie är barnmorska och professor i vårdvetenskap med inriktning på reproduktiv och perinatal hälsa. 

Urban var under de åren sjukhuschef på det som då var Pingstmissionens största sjukhus, Marie ansvarade för bland annat förlossningsenheten på Lemera, som idag drivs av den kongolesiska pingströrelsen, CEPAC. 

För Hemmets Vän berättar Marie om hur de fortsatt att arbeta i eller för Kongo Kinshasa på olika sätt – bland annat genom att undervisa på CEPAC:s eget universitet – Université Evangelique en Afrique (UEA), där Marie även varit med om att bygga upp en ny barnmorskeutbildning på högskolenivå. Detta samtidigt som Marie även undervisat och undervisar som professorer på Göteborgs universitet. 

Stora gudstjänster

Under senare år har de alltmer trappat ner verksamheten i Sverige och reser idag bara till Kongo-Kinshasa två gånger om året. När vi talas vid har de återvänt till Lemera för att bland annat fira svensk pingstmissions arbete där under 100 år. 

Marie Berg berättar om hur stämningen på jubiléet är ”mycket inspirerande och god” med samlingar från tidig morgon till sen kväll. Hon talar om nio besökare från Sverige – bland dessa missionärer och barn till missionärer.

– Sista dagen var det över 21 000 besökare på en gudstjänst där Mats Särn­holm, Smyrna Göteborgs föreståndare, predikade och Urban tolkade till swahili, säger hon. 

– Man har mycket god tillgång till desinfektionsmedel, något som säkrats ytterligare sedan mpox brett ut sig. Vi hälsar så långt det går utan att omfamnas eller ta i hand, men ibland går det inte att undvika. Men vi har våra små desinfektionsmedel med oss och använder hela tiden, vilket flera andra i ledningen av konferensen också gör.

Globalt folkhälsonödläge 

Det är ett par veckor sedan Världshälsoorganisationen WHO utlyste globalt folkhälsonödläge med anledning av spridningen av en ny variant av mpox-viruset. Mpox, som man tidigare kal­lade apkoppor, upptäcktes första gången på 1970-talet och har sedan dess spridits.

Men det är oron för en ny pandemi som ligger bakom WHO:s varning. Det var i oktober 2023 som en mer smittsam variant upptäcktes i flyktingläger i Kongo Kinshasa. Hittills i år har cirka 16 000 personer smittats och drygt 500 har dött i sjukdomen. 

Samtidigt verkar oron för mpox vara större utanför Kongo Kin­shasa än bland kongoleserna själva, menar Urban Berg i sina svar till Hemmets Vän. Han har även samtalat med kollegan dr Mwanza, som arbetat både på Panzisjukhuset och Lemerasjukhuset och likaså varit hälsovårdsminister i provinsen Sydkivu.

– Begränsade utbrott har förekommit huvudsakligen i andra delar av landet än Sydkivu, den provins där vi nu befinner oss. De första fallen i vår provins rapporterades från gruvstaden Kamituga, knappt 15 mil sydväst om provinshuvudstaden, ett område som bland annat lockat människor som sökt efter guld, fortsätter Urban Berg.

– De senaste månaderna har större delen av provinsen rapporterat mpox. Enligt den senaste rapporten finns mpox i 29 av provinsens 34 hälsozoner. Totalt har 4 779 fall rapporterats, de senaste två veckorna har det varit 606 nya fall. 31 dödsfall finns rapporterade i Sydkivu.

– Panzisjukhuset har inte drabbats nämnvärt, patienterna har vårdats främst på andra hälsoinrättningar. I Lemeras hälsozon, där vi just nu befinner oss, har tre fall rapporterats, ingen patient med mpox har kommit till sjukhuset.

Har mpox förändrat arbetssättet?

– På sjukhusen och vid gränsstationerna finns information om hur mpox förebyggs, och alla uppmanas att tvätta händerna med tvål och vatten och undvika direktkontakt med sjuka personer. Allt fler har slutat att hälsa i hand. På vissa håll har användningen av munskydd ökat, även om det mest är en symbolisk åtgärd, svarar han.

Vilka andra sjukdomar är vanligast annars?

– De vanligaste sjukdomarna är luftvägsinfektioner, diarrésjukdomar och malaria, även om det inte är så mycket malaria nu under torrtiden. Främst barn under fem år drabbas. – Samtidigt som uppmärksamheten nu har riktats mot mpox är ändå mässling en mer dödlig sjukdom. Det rapporteras över 2 000 fall av mässling i år i Sydkivu, de senaste två veckorna rapporterades 124 nya fall av mässling och tre dödsfall i sjukdomen. 

Vilka är mest utsatta? Hur är det med tillgången till vaccin?

– Barn under fem år, undernärda och fattiga är riskgrupper, delvis kopplade till bristande kunskap om hur smitta kan undvikas/begränsas men också genom bristande tillgång till effektiv vård, svarar Urban Berg.

– Orsaken till de dödsfall som rapporterats är främst komplikationer i form av sekundära bakteriella infektioner, som oftast går att behandla effektivt om man kommer under adekvat vård i tid.

– Det finns vaccin i landet men tillgången är begränsad. Med stöd från WHO, Unicef med flera diskuteras hur man ska gå vidare. Det som redan görs är att sprida information genom media, genom hälsocentraler, i kyrkor och så vidare.

– Man uppmanar till noggrann handhygien, att undvika direktkontakt och att snarast söka vård vid misstanke om sjukdom och därefter tillämpa ”barriärvård” vid kontakt med den sjuke.

Vad tänker de som möter mpox-sjuka utifrån WHO-larmet?

– De kongoleser vi mött och som arbetar inom hälso- och sjukvård ser inte WHO-larmet som någon omvälvande nyhet, de är medvetna om problemet, men är glada för att få internationell hjälp med resurser för att stoppa epidemin, säger Urban Berg.

– Medvetenheten om sjukdomen och rapporteringen är god sett utifrån hälsovårdens perspektiv, men befolkningen behöver bli ännu mer medveten om hur smittan ska stoppas. Att komma i gång med massvaccinering har man inte föreslagit i dagsläget.

– Oron för sjukdomen förefaller betydligt större hos utlänningar än bland kongoleser.

Vad är annars största utmaningarna just nu?

– När det gäller mpox är det viktigaste att sprida information och tillämpa förebyggande åtgärder samt att snabbt upptäcka nya fall och isolera dessa och se till att de kommer under effektiv vård innan allvarliga komplikationer uppstått.

– För vår del gäller det att hålla sig uppdaterad om utvecklingen, följa instruktioner och rapportera vidare. Det kan även påverka våra möjligheter att resa inom landet och skapa krångel när vi reser hem till Sverige i mitten av september, avslutar Urban Berg.