Ny Equmenialedare 
fick stort stöd

Med 79 procents majoritet valdes vid Equmeniakyrkans kyrkokonferens i Göteborg i fredags pingstpastorn och författaren Niklas Piensoho till biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Valet gjordes med sluten omröstning eftersom Kyrkokonferensens delegater inte kunde nå en total uppslutning kring kyrkostyrelsens förslag. Den nyvalde biträdande kyrkoledaren är utbildad vid Svenska Missionsförbundets Teologiska Seminarium på Lidingö. Han var under tio år pastor i Fiskebäcks Missionskyrka. Sedan dess har han i 18 år varit föreståndare i Sveriges största pingstförsamling, Filadelfiakyrkan i Stockholm. Vid sidan av det uppdraget har han också varit kaplan i riksdagens kristna grupp, den äldsta tvärpolitiska gruppen i Sveriges riksdag. 

Det dröjde lång tid innan Niklas Piensoho officiellt förklarade att han ställde sig till förfogande som valbar till biträdande kyrkoledare i det samfund som 2011 bildades av Svenska Missionsförbundet, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan. Det är självklart ingen lätt uppgift att officiellt ställa sig som kandidat till biträdande kyrkoledare i ett annat samfund. 

Wiborn/Piensoho valda
i Equmeniakyrkan

Nyheter. Karin Wiborn och Niklas Piensoho valdes som kyrkoledare och biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan efter en lång debatt.

Trots att det inte kunnat uppnås full enighet i valet till Piensoho till biträdande kyrkoledare, har ett växande stöd visats under våren och försommaren från bland annat 90-talet pastorer och ledare inom Equmeniakyrkans 605 församlingar i landet.

De tre kyrkorna som för 13 år sedan bildade Equmeniakyrkan har alla sina rötter i 1800-talets folkväckelse i Sverige, då i protest mot Statskyrkans dominans och kontroll över kristet liv. Äldst av de tre är Svenska Baptistsamfundet som grundades 1848, följt tio år senare av Metodistkyrkan och ytterligare ett decennium senare av Svenska Missionsförbundet.

Dagens 605 Equmeniaförsamlingar har lokal beslutanderätt i sina kyrkor och spänner över ett spektrum av åsikter och teologiska synsätt, även om man i grunden är ganska överens.

Nu får Equmeniakyrkan en ledarduo som på ett spännande sätt kompletterar varandra i olika frågor. 

Samgåendet 2011 av Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Svenska Missionsförbundet har väckt internationell uppmärksamhet. De tre samfundens olika bakgrund har både berikat och skapat spänningar i Equmeniakyrkan. Att vårda arvet och de olika profilerna i denna kyrka är inte enbart lätt. Där bör det nya ledarskapet Karin Wiborn och Niklas Piensoho med sina olika bakgrunder kunna berika Equmeniakyrkans utveckling framöver. 

Nu väntar stora utmaningar men också stora möjligheter. Hur kan Equmeniakyrkan bli en tydlig röst för den kristna tron i samhället? 

Efter ett antal år med stort fokus i Sverige på sekulariseringens effekter är det dags för kyrkorna att återta förlorad mark, när allt fler människor på olika sätt visar en längtan efter svar på livsfrågor. 

När väckelserörelserna växte fram i Sverige på 1850-talet blev de en tillgång för samhället i att möta stora sociala problem, inte minst ett utbrett alkoholmissbruk. Idag är samhällsproblemen både mycket större och svårare att hantera, men kyrkan har definitivt ett bidrag att ge när många står rådlösa. 

Equmeniakyrkan kan, om man rätt förvaltar sina möjligheter, bli en kyrka som har något att säga till vårt lands ledare och medborgare. 

Idag visar både myndigheter och individer oro över hur man ska möta vilsenhet, våld, skjutningar och många andra destruktiva händelser.

Vi kan lära av kyrkohistorien att turbulenta tider har alltid funnits, men den kristna tron har tidlösa svar på människors längtan efter trygghet och vägledning.