Att det politiska läget inför det amerikanska presidentvalet skulle förändras så drastiskt på bara några veckor hade få förväntat sig. Jacob Rudenstrand, som besökte olika tankesmedjor och politiska kännare i Washington DC under några veckor i slutet av april och i början av maj, berättar att det då var ganska givet vilka som var kandidaterna – Joe Biden och Donald Trump.

– Naturligtvis märkte man redan då att de personer jag mötte i olika politiska läger – kristna såväl som ickekristna – suckade ganska mycket över de kandidater man hade: ”Kan vi inte få några andra kandidater?”, berättar Jacob Rudenstrand.

På olika sätt

– Både Biden och Trump sågs som dåliga på lite olika sätt. Trump genom sitt burdusa, populistiska och respektlösa sätt gentemot andra kandidater och hur han uttryckte sig exempelvis i synen på det tidigare valet 2020. Givetvis ser många honom som en utmaning mot demokratin.

– När det gällde Biden handlade det främst om hans ålder, om försämrad kognitiv hälsa, att han rörde sig stelt, sluddrade, tappade ord och glömde bort vad personer hette, och man frågade sig om han verkligen kunde leda ett land. Folk kommenterade egentligen båda presidentkandidaternas höga ålder. Sedan har det inte varit ovanligt att presidenter varit ålderstigna i USA.

Förändrad valrörelse

Han konstaterar att valrörelsen nu förändrats radikalt på bara några veckor – från den ökända debatten i slutet av juni som blev ödesdiger för Joe Biden.

– Trump gjorde som man förväntar sig att Trump skulle göra. Han gav rallarsvingar respektlöst, burdust och på många sätt hypade sig själv. Medan Biden glömde bort sig, levererade ett antal felaktigheter och gav ett väldigt dåligt intryck. 

– Mordförsöket mot Donald Trump och hans reaktion bara några dagar senare ökade Trumps status. Därefter var det många som förväntade sig att Biden snabbt skulle kasta in handduken och avsluta sin kampanj – vilket han gjorde söndagen den 21 juli. 

– I och med att Biden gav sitt stöd till vicepresident Kamala Harris och även en rad andra betydelsefulla demokrater gjort det, är det ganska klart att hon blir ny presidentkandidat även om tidigare presidenten Obama till att börja med tydliggjorde att han ville se en öppen process i samband med Demokraternas konvent i Chicago i augusti, fortsätter Jacob Rudenstrand.

Rasslade rejält

– Noterbart är också att det rasslade rejält i kampanjkassan redan på söndagskvällen efter Bidens avhopp. På bara en vecka samlade hon in rekordsummor. Men då ska man också vara medveten om att ett antal stora givare för Demokraterna höll tillbaka sina pengar så länge Biden satt kvar som Demokraternas kandidat.

– Man kan fråga sig hur demokratiskt sunt det är – de flesta demokratiska delegater hade ändå lagt sin röst på Biden i primärvalen – att han sedan drar sig tillbaka på grund av ekonomiska påtryckningar från sponsorer men också på grund av påtryckningar från ledande demokrater, exempelvis Nancy Peloci. 

– Även Obama frågade honom om han verkligen skulle fortsätta presidentvalkampanjen. Många har samtidigt pekat på att flera undersökningar visade att han skulle förlora mot Trump, att Biden inte låg bra till, så det var även strategiskt viktigt. Och om man verkligen ser Trump som ett demokratiskt hot kan man fråga sig varför beslutet satt så långt inne. 

Lyndon B Johnson hoppade av sju månader innan ett presidentval – det här är ännu kortare tid: Nu är det fyra månader innan presidentvalet?

– Precis, Lyndon B Johnson drog sig ur som Demokraternas kandidat efter primärvalen 1968. Och det var ju ett tag sedan. Det blir en intressant tid att se fram emot inför Demokraternas konvent. 

Med bara fyra månader innan valet – kommer Demokraterna och Kamala Harris att klara det? Jag tänker också på Obamas kommentar – hinner man med en valprocess mitt i allt?

– Jag tror att Obama tänkte sig att det skulle vara ett öppet konvent där delegaterna får ställa upp för den kandidat man tycker är mest lämpad. Nästan som en talangtävling eller så. Nu har han i alla fall gett sitt stöd till Harris, svarar Jacob Rudenstrand.

– Men tidigare presidenten Bill Clinton förklarade för många år sedan att Demokraterna och Republikanerna närmade sig sina presidentkandidater på olika sätt. ”Republicans fall in line, democrats fall in love”, sade han. Det vill säga: 

– Republikaner faller in i ledet, de sluter upp bakom sin kandidat. Medan demokrater blir förälskade. Det tydligaste exemplet är kanske just Obama: Man förälskade sig i hans retorik, i hans tal och att han skulle bli den första svarta presidenten i USA:s historia.

– Nu har detta på många sätt skiftat: Nu är det snarare Republikanerna som är förälskade i Trump, i hans uttryckssätt och allt vad det innebär. Dagens Nyheter hade exempelvis en rubrik häromveckan: Religiös kult kring Trump ökar efter mordförsöket.

– Många ser Guds beskydd över honom och en del ser honom som Guds utvalde. Men liknande sorts uttryck var det kring Obama när han valdes – han beskrevs i väldigt starka messianska termer bland politiker, kändisar och andra. Han utpekades av dessa som den utlovade, den som skulle ”frälsa” amerikansk politik.

– Nu är det som sagt lite ombytta roller, även om Demokraterna vill hypa Harris. Mycket pekar på att man kommer att falla i led även när det gäller henne. Man förälskar sig kanske inte i Harris, men man ställer upp bakom henne för att man inte vill att Trump ska komma in i Vita huset igen. Men man ser henne inte som den perfekta kandidaten på det sätt som man såg Obama.

Om nu Kamala Harris väljs som Demokraternas kandidat vid konventet i augusti – hur stora möjligheter har hon att vinna valet?

– Även om hon upplever stort stöd kan det till viss del förklaras med att hon befinner sig i en smekmånadsfas. Ett antal tidigare undersökningar har trots allt visat att hon beräknas förlora med större marginal än vad Biden förväntades göra. Men det kommer säkert att bli ett tight race, säger Jacob Rudenstrand.

– I och med att Kamala Harris har associerats med många av de brister som man ändå har kunnat se hos Biden, hon har ställt sig bakom honom och gått i god för hans kognitiva kompetens och så vidare, så förknippas hon väldigt mycket med det.

Etniciteten var viktig

– Biden gav henne även ansvar för gränsen mot Mexiko och den illegala migrationen väldigt tidigt, och den utmaningen har hon inte alls lyckats med. Hon har inte setts som tillräckligt kompetent för de uppdrag som Biden gav henne.

– Sedan menar många att hon valdes av Biden som vicepresident utifrån sin etnicitet. Även om Harris givetvis har goda kvalifikationer sa Biden uttryckligen att han ville ha en svart kvinna som ”running mate”. Hos Demokraterna finns nämligen väldigt röststarka personer som ser hela spektrat av intersektionalitet och identitetspolitik som väldigt viktigt, och då kommer man säkert att samlas kring Kamala Harris.

– På samma sätt som Republikanerna har radikaliserats under Trump och blivit vad man i svenska ögon skulle beskriva som mer populistiska, så har även Demokraterna radikaliserats längs med en mer progressiv riktning och anammat mer av begreppen som ryms inom woke-trenden.

Du har fokuserat mycket på religionsfrihet och den första rättigheten i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter – vad skulle Kamala Harris som president betyda i det hänseendet? 

– Givetvis har USA väldigt starka institutioner – som kongressen, senaten, presidenten och Högsta domstolen. Man har en maktfördelning mellan lagstiftande delen, exekutiva delen och domstolarna, svarar Jacob Rudenstrand. 

– Utifrån både uttalanden och lagförslag har Harris uttryckt en svag förståelse för religionsfrihetens betydelse. Bland annat har hon snarare talat om ”freedom of worship” som är en alltför begränsad del av religionsfriheten. Som senator lade hon fram lagförslag som skulle tvinga exempelvis kristna och andra institutioner att gå emot sina övertygelser när det gäller att bekosta aborter. Hon har även gett sig på katolska domares religiösa övertygelser. 

– Kamala Harris är troende och går i en baptistkyrka samtidigt som hon är en stark anhängare av exempelvis hbtq-frågor. Det är ingen hemlighet att det i USA finns en spänning mellan å ena sidan kyrkornas självbestämmande och å andra sidan påtryckningar från vissa politiker att anamma en viss uppfattning. Här ser många en utmaning med Harris, då man är osäker på var hon står när det gäller. 

Abortfrågan stör

– Sedan är det också väldigt många som stör sig på att hon är en väldigt stark anhängare av fri abort. Hon var bland annat den första vicepresidenten som besökte en klinik som drivs av Planned Parenthood. Hon vill även återinföra i praktiken samma abortlag som gällde under Roe versus Wade, och har inte kunnat svara tydligt om hon vill se några egentliga veckogränser.

– Samtidigt har både Trump och hans vicepresidentkandidat JD Vance ställt sig positiva till abortpillret och vill inte införa en federal lagstiftning gällande abort, något många kristna ledare och opinionsbildare är kritiska mot. Om man upplever att även Republikanerna börjar släppa Prolife-frågan medan Demokraterna blir mer och mer progressiva tror jag att ännu fler kommer att känna sig politiskt hemlösa.

Vad tror du fyra år till med Donald Trump skulle innebära?

– Det är så klart ett oskrivet blad, det är för tidigt att sia om vad det innebär. Många är givetvis pessimistiska och man talar om att han är ute efter hämnd mot alla som varit ute efter honom. Det mest konstruktiva sättet att hantera Trump, i synnerhet för oss kristna, det är att ta honom seriöst men att inte reagera på allt han skriver på Twitter eller som han säger. Reagera på det han faktiskt gör, och kritisera det i sak, om man ogillar det, säger Jacob Rudenstrand. 

– Han har enligt många amerikaner gjort mycket politiskt, men hans sätt att uttrycka sig, det han skriver på nätet, det är vad vi kommenterar. ”Hur kan han uttrycka sig så? Han uttrycker sig så hatiskt.” Det är givetvis problematiskt på många sätt, det sprids i många kretsar och urvattnar på många sätt presidentskapet som ämbete. 

– Många kristna i USA säger att Gud har utvalt Trump specifikt för den här tiden – Gud kanske i stället väljer ut Kamala Harris som president. Då får vi be för henne. Det kommer säkert att skaka under den tiden också. Men som det ser ut nu tror jag ändå att det blir Trump som blir president, säger Rudenstrand till sist.