Enkla böner för
ett djupare andligt liv

Hon har många bollar i luften. Britta Bolmenäs har varit pastor i 31 år och sedan förra sommaren är hon chef för Equmeniakyrkans nationella enhet. Hon är också författaren bakom böckerna Bästa hälsningar, Britta: goda ord för livsresan från en vän och Påtår med Britta: Depåstopp på livsresan. Men det är den nya boken Brittas böner som vi talar om över telefonen.

– Är den inte söt? Jag fick den först igår hem på posten, och jag bara: ”Åh, så liten och söt den var!” Jag har ju inget att göra med utseendet eller så, jag är bara tacksam att de gör det så fint. Den är som en liten karamell, säger hon.

Men för att vädra lite fördomar: Hur ska man få män att läsa den här lilla rosa boken?

– Ärligt talat är det ändå mest kvinnor som köper böcker och som läser böcker. Men vi får se, svarar Britta skrattande innan hon berättar hur boken kom till.

– Det var inte min idé utan det var Marcus förlag, där mina andra böcker kommit ut, som kom på tanken. Det var många som hörde av sig till mig och sade att det var så skönt att få hjälp att be.

– Jag står i en frikyrklig mylla, och när jag växte upp var det nästan lite oandligt att be färdiga böner. Det var liksom lite finare att be med egna ord. Inte uttalat, men det var så de flesta av oss kände och tänkte, fortsätter Britta Bolmenäs.

– Sedan, när livet är som det är, med upp- och nedgångar och med- och motgångar, tror jag att en del av oss har lärt sig att det är lite skönt att vila i någon annans böner. Det är det som Psaltaren går ut på – att vi får vila i ord som någon annan har formulerat.

– Jag tror att det lite är så – både när jag läser Psaltaren och olika andra texter, att man tänker: Oj, det var ju så jag kände. Men jag kunde inte riktigt sätta ord på det.

– En annan grupp människor som hört av sig till mig är de som inte tänker att de är bedjare. Plötsligt har de känt: Oj, får man be så här enkelt? Får jag be med de här bönerna? Duger det, räcker det?

– Sedan var det Marcus på förlaget som föreslog: Kanske man skulle ha en bok med bara ett bibelord och en bön för att hjälpa människor förstå att det inte behöver vara krångligare än så att umgås med Gud?

Det är ett bibelord och en bön på varje uppslag?

– Bönerna i boken är liksom en spinoff från bibelorden, och absolut inte tvärtom. Men det är också lite tanken – att umgås med Bibeln därför att den handlar om oss, att det inte är längre bort än så, säger Britta Bolmenäs.

– Det är enkelt med Bibeln – det behöver inte alltid vara svår- begripligt, man kan bara få landa lite i det. Det behöver inte vara krångligare än så här att be ut-ifrån Bibeln. Man behöver inte vara superteolog, man behöver inte läsa hela Bibeln. Man kan läsa ett bibelord och be en kort bön, och det är bra, det räcker.

– Vi lägger ofta en så hög ribba att vi kanske orkar en dag, kanske två eller tre, och så faller vi. Att börja lite teskedsvis tror jag är en väg in både i Bibelns och bönens värld, att man får mersmak i stället för att knäcka sig. Man slipper ha dåligt samvete utan får vila i att: ”Oj, det räckte!”

Hur skulle du beskriva ditt eget förhållande till bönen?

– Oj. Jag pratar med Gud från det jag vaknar till dess jag somnar, både med och utan ord. Alla de där tankarna, alla de där små … Antingen lyssnar jag, pratar med honom eller är med Gud hela tiden. Sedan tänker jag på det mer eller mindre hela tiden, jag tror att Gud är med mig, att jag liksom får gå vid hans sida, förklarar Britta Bolmenäs.

Ber vi mer idag? Det känns som om vi talar mer om bön idag – Hönökonferensen hade till exempel bön som tema i år. Eller vad säger du?

– Bönen hjälper oss att flytta fokus från oss själva. Även om man kan be för sig själv i sin ensamhet, svarar hon. 

– Jag kan vara så otroligt fokuserad på mig och mitt och den bild av mig själv jag vill föra fram. Men jag tänker att bönen är en slags törst att lämna mig själv och sträcka mig ut både i tillbedjan för att Gud är den han är och i bön för länder, sammanhang och människor som kämpar.

– Jag har inte tänkt på om det talas mer om bön, men jag, tror att du har rätt. I bästa fall börjar vi närma oss vägs ände för det myckna projektet jag och hur mycket man står ut med mer av det, fortsätter Britta Bolmenäs.

– Sedan knackar Gud på varje människas hjärta, och det är jättespännande om det märks mer och mer. Jag tänker att det är så att om några har kommit till vägs ände och längtar efter att sträcka sig mot något större, då pratar man om det.

– Så går det som en liten gräsbrand, att man hittar varandra och man möter varandra i längtan efter bönen.

Har du andra bokprojekt på gång? 

– Jag har egentligen flera som är påbörjade, men jag började arbeta på Equmeniakyrkan förra året och det är så otroligt intensivt. Just nu är det ingen bok som är precis färdig, men jag har flera på gång, som jag har börjat på.

– Jag har egentligen ganska många idéer. Om jag bara hade tid har jag många böcker inom mig, så känns det. Det är lite roligt, det är som karameller. Får jag en stund skriver jag lite, eller så blir det när jag har en dag ledigt. Vi får se vad det blir av det, säger Britta Bolmenäs.