Därför dröjer Israels
seger över Hamas

Jonathan Conricus kallar Hamas attack mot Israel den 7 oktober förra året för en ”masks off moment” – en avslöjande händelse som gjorde att många visade sig vara antisemiter. 

– Så många Israelhatare och terrorsupportrar – att de helt plötsligt kände sig bekväma med och att det var helt okej att vara en officiell antisemit. Det förvånade mig hur starkt hatet är, hur många det finns runt om i världen som stöder ett sådant hat mot Israel och judar och hur lite motstånd det fanns mot just sådana massdemonstrationer med tiotusentals så kallade Palestinasupportrar runt om i världen, säger han när vi talas vid på telefon.

Terrorattacken mot södra Israel skedde tidigt en lördagsmorgon vid halv sju-tiden och bara timmar senare var Jonathan Conricus tillbaka i tjänst som reservist och utsedd till internationell talesperson för den israeliska armén – ett uppdrag han fortsatte med under de tre följande månaderna och som gjorde honom känd internationellt.

Israeliska armén

Jonathan Conricus, uppväxt i Malmö, blev inkallad 1997 till den israeliska armén (IDF) som 18-åring och tjänstgjorde under de tre första åren som infanterisoldat i ett elitförband förlagt till södra Libanon. Åren 2000–2005 tjänstgjorde han som kompanichef i Gaza och därefter blev han ansvarig för att analysera militära doktriner hos västerländska arméer med stridserfarenhet – ”främst USA men även Storbritannien, Frankrike och i viss mån Tyskland”. Sedan blev han sambandsofficer mellan IDF och FN-styrkor – först i Libanon 2009–2011 och därefter på Golanhöjderna mellan Israel och Syrien 2011 till 2013.

”Antisemitism i FN”

– Det gav mig en väldigt intressant insikt när det gäller allt som har med Israel, FN och internationell diplomati och militära aktiviteter att göra, berättar han.

– Under tre år var jag också den förste israeliske officeraren som lånades ut till FN. Jag var förlagd till FN:s högkvarter i New York och Office of Military Affairs, vilket var oerhört intressant om än frustrerande. Jag kom därifrån med många insikter och erfarenheter om internationella politiska system, om antisemitism, Israelhat och väldigt mycket annat som finns väldigt starkt i FN.

– De sista åren av min tjänst inom den israeliska armén, mellan 2017 och 2021, utsågs jag till internationell talesperson för den israeliska armén. Det var också den tjänsten jag återkom till som reservist under de tre första månaderna av kriget mot Hamas efter den 7 oktober 2023.

Hade du förväntat dig att terrorstämplade Hamas skulle få ett sådant stöd internationellt när Israel gått in i Gaza efter attacken?

– Det som förvånade mig var hur öppet hatet var. Att det plötsligt var okej att vara en officiell Israelhatare, att gå i demonstrationer och ropa ut sitt hat på svenska, engelska, tyska och franska. Det var okej att gå på amerikanska gator med Hamas-flaggor, teckna Hamas-graffiti och ropa efter hets mot folkgrupp, att kräva utrotandet av judar genom att ropa ”from the river to the sea, Palestine will be free”, svarar Jonathan Conricus. 

Hamas är de som har makten på Gazaremsan sedan valet 2006 – vad är din bild av Hamas?

– Enligt min åsikt är Hamas en palestinsk variant av ISIS, men deras mål är inte globala som ISIS som vill att hela världen ska erövras av islam. Hamas mål är att utplåna Israel, att döda alla judar och att bygga ett shariakontrollerat samhälle i vad de kallar Palestina.

– Det är en väldigt grym organisation som är full av hat, de baserar sin ideologi på antisemitism, rasism och förtryck – både av sin egen befolkning och av alla som inte tycker som de. Ingen som helst tolerans för andras åsikter och perspektiv, en totalitär organisation sprunget ur Muslimska Brödraskapet i Egypten men idag med täta band till Iran, fortsätter Jonathan Conricus. 

– Tyvärr förstod vi inte, vi analyserade inte Hamas på ett rätt sätt, vad deras strategi och deras mål var. Vi lyssnade inte på vad Hamas själva uttryckte, och det var en av de största orsakerna till att Hamas kunde planera och utföra attacken den 7 oktober. 

När det gäller Israels agerande under de här månaderna – vad säger du om det?

– Det har gått nästan elva månader nu. Gisslansituationen är den största orsaken till att det tar så lång tid. Israel försöker förhandla om att frigöra gisslan. Men Hamas envisas med att inte ta besluten i förhandlingarna, vilket förlänger lidandet på båda sidor, både för palestinier som har det svårt och för israeler – både gisslan, deras anhöriga och den israeliska befolkningen i stort.

Jonathan Conricus talar om de 109 personer som fortfarande är gisslan, både civila och militärer, men också om de sex kropparna efter gisslan som IDF återfann i förra veckan i staden Khan Yunis i södra Gaza – avrättade tidigare i år.

– Jag hade velat se en snabbare offensiv, men allt som allt tycker jag att israeliska styrkor har varit framgångsrika i att långsamt och försiktigt men på ett systematiskt sätt ta isär Hamas infrastruktur och krigsstyrka.

– Just nu har Hamas nästan ingen krigsstyrka kvar – det handlar bara om hundratals, kanske tusentalet terrorister med vapen. Men de är utan strategiska raketer eller vapen som de kan använda mot Israel.

– Det viktigaste nu handlar om att Israel måste skapa ett alternativ i stället för Hamas på Gazaremsan. Andra behöver ta makten där och deradikalisera regionen från Hamas och andra terrororganisationer, bygga upp Gaza igen och skapa en ny framtid. 

– Det är självklart att Hamas inte kan vara en del av det, att UNRWA inte kan vara en del av det. Det måste finnas ett annat system, även om något sådant system inte finns idag, fortsätter Jonathan Conricus.

Du kopplar UNRWA till Hamas, och jag vet att det har talats om att Hamas använder civilbefolkningen som mänskliga sköldar. Enligt Hamas har över 40 000 människor dött i kriget sedan den 7 oktober?

– Det där med 40 000 döda är den största lögn som Hamas lyckats förvilla folk runt om i världen med. Jag tvivlar inte på att civilbefolkningen har blivit dödade och skadade i kriget. Det är tyvärr sant, men siffrorna tror jag är otroligt uppblåsta och fiktiva.

– En orsak är Hamas strategi att använda civilbefolkningen som mänskliga sköldar. Att Hamas avsiktligt använder sig av infrastrukturen, civilbefolkningen och det civila samhället i sin krigföring är ett krigsbrott. 

– Hade Hamas valt att strida utanför civila områden, exempelvis i jordbruksområden, och inte mitt i de palestinska städerna hade förstås otroligt få i civilbefolkningen påverkats av kriget, svarar han.

– Den andra orsaken till att jag inte tror på uppgifterna är att Israel trots detta försöker och mestadels lyckas att inte döda eller skada civilbefolkningen. Sedan borde Hamas bära skulden för deras terroroffensiv den 7 oktober, för att ha startat ett krig mot Israel, för att ha tagit gisslan och för att använda Gazas befolkning som mänskliga sköldar i kriget.

– När sedan Israel försvarar sig och går till attack mot Hamas för att utplåna det hotet så blir Israel kritiserat för att civilbefolkningen dör. Vilket är cyniskt och väldigt absurt, tycker jag. 

Terrorforskaren Magnus Ranstorp, exempelvis, säger bland annat att Hamas aldrig kan helt besegras – vad säger du?

– Jo, det går – men det kommer att ta tid. Man måste även skilja mellan att besegra Hamas militärt och att besegra Hamas som organisation eller idé. Det tog många år för en internationell koalition av 38 länder att besegra ISIS militärt i Syrien och Irak. 

– Det krävde flera års strider och massor av resurser, men till slut besegrades ISIS på krigsfältet. Men de finns fortfarande som idé och de kan fortfarande skapa terrorattentat mot olika mål i väst.

– Det är samma sak med Hamas – de kommer att bli besegrade militärt, men det kommer att ta tid. Det handlar om en generation, inte om bara några år. 

När du tänker på kriget mot Hamas och det som du jobbar med i dag genom FDD – hotet mot demokratin, vad har det för betydelse ur det perspektivet?

– Det finns ett verkligt hot mot demokratin. Demokratier är utsatta idag, och många demokratier är inte ens medvetna om att de är utsatta genom hotet från totalitära regimer men också från islamism inne i demokratier och västerländska samhällen.

– Israel befinner sig liksom på en helt annan nivå av hot, eftersom Israel verkligen måste strida för sin överlevnad. Men jag tror att i Europa handlar det mer om att förstå att statssystem som grundar sig på judekristna värderingar, på demokrati, mänskliga rättigheter, lag och ordning – de systemen är under attack från extremister.

– Främst från muslimska länder som egentligen inte vill anpassa sig till demokratiskt tänkande utan försöker använda sig av de fri- och rättigheter som finns för att förändra Europa till något helt annat. Men jag tror också att Europa börjar bli medvetet om hoten från olika håll, avslutar Jonathan Conricus.