Rättfärdigheten som en gåva

I denna liknelse är adresslappen väldigt tydlig, Jesus riktar sig till några som var säkra på att de var rättfärdiga och föraktade andra.

Det är ju inte fel på att vara säker.

Bibeln är tydlig med att det inte finns någon som är rättfärdig i sig själv

Inspiratör och bibellärare, Oasrörelsen

Det är inte ens fel att vara säker på sin rättfärdighet.

Tvärtom, det är väldigt viktigt för oss kristna att vi är säkra på vår rättfärdighet!

Och det är väldigt viktigt att vi är säkra på vårt barnaskap. Att vara trygg i förvissningen om rättfärdigheten och barnaskapet brukar kallas frälsningsvisshet.

Vår himmelske Fader vill inte att du och jag ska vara osäkra på barnaskapet.

Vilken far vill det??

Är du Guds barn genom tron på Jesus Kristus?

Jadå, du kan vara frimodig och trygg i barnaskapets visshet, och blir du osäker så ska du läsa 1 Johannes brev 3:1 och Galaterbrevet 3:26

Som du vet har vi en fiende som absolut inte vill att du och jag ska erfara frälsningsvisshet och vara trygga och frimodiga vad gäller vårt barnaskap. En fiende som har flera namn, han kallas ibland för ”tjuven”, och han vill stjäla vår frimodighet och frälsningsvisshet. Det är han väldigt bra på, och hans metod är att få oss att stirra på oss själva, Ibland med beundran, som denne farisé och ibland med våra egna kritiska ögon: ”Inte kan jag kallas mig kristen, jag som … !” 

Varför kan vi vara säkra på vår rättfärdighet, och vad var det som blev fel för denne farisé som ju hade en sådan bergfast övertygelse på sin egen rättfärdighet?

Jo, hans helt avgörande misstag var att han litade på sig egen förträfflighet och trodde att hans rättfärdighet grundade sig på hans egna goda gärningar.

Om han hade läst ”Hemmets Vän” hade han ju fått reda på att rättfärdigheten alls inte har något att göra med hur bra vi lyckas i våra liv, hur mycket vi fastar eller hur stora gåvor vi ger, hur mycket vi ger i tionde.

Rättfärdiggörelse är en juridisk term och den sker i himmelen där vi förklaras rättfärdiga för Jesu skull.

Bibeln är tydlig med att det inte finns någon som är rättfärdig i sig själv, Romarbrevet 3:10-12.

Oavsett hur mycket man fastar eller ger i tionde … eller hur många psalmer man kan, eller hur ofta man går på bönemöten, eller …

Men att Jesu försoning innebär att utan motprestationer (lag), en rättfärdighet från Gud ges oss som gåva. Romarbrevet 3:21-24.

”Vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Kristus.” Galaterbrevet 2:16

Laggärningar är allt det där som vi skryter med, sådant som vi tror ska ge oss frälsning, det kan vara både världsliga och fromma saker.

Nu ska du få räkna … lägger du märke till ett litet ord på tre bokstäver som återkommer många gånger i dagens text?

Farisén använde ordet jag fem gånger, det visar tydligt vem som är i fokus i hans bön: JAG.

Självklart får man tacka Gud för att man inte är allt det som farisén räknar upp,

Men det är sig själv som han prisar, han har sig själv i fokus, inte Herren.

Han talar om för Gud i sin bön, hur ofta han fastar och att han ger tionde.

Och han räknade med att Gud skulle belöna honom med rättfärdighet för hans lyckade liv.

Publikanen däremot, han stod långt borta, han skämdes …

En publikan var en tullindrivare, föraktad av människorna, och kanske bar han också på ett självförakt för det liv han levde. Vid hans egen jämförelse med den lyckade farisén så utföll den jämförelsen 100 procent till hans egen nackdel!

Han tänkte att inte ens Gud ville veta av honom. Han vågade inte lyfta blicken.

Det är precis så som ”Tjuven” arbetar … han får oss att stirra på oss själva, både våra bedrifter (som för farisén) och på våra misslyckanden(som för tullindrivaren). ”Du som är sån och sån, inte kan Gud förlåta dig? Inte kan du kallas ett Guds barn? Inte kan du kalla dig kristen … tänk om andra i församlingen visste hurdan du är egentligen …"

Tullindrivaren visste om sin synd, och bad om nåd.

Och den som ber om nåd får nåd!

Jesu slutsats är denna: Publikanen gick hem rättfärdig, vilket inte farisén gjorde.