Profetians löfte om 
Johannes Döparen

Den bibliska historien kan lätt bli en stötesten. Bland annat för att vi lever i en kultur som tänker att det inte finns sanningar och som därför ofta söker förenklade svar på komplicerade frågor. Detta påverkar den kristna församlingen i hög grad.

Varför ska man kunna och läsa sin bibel, om en förkortad och framförallt en förenklad version skulle räcka? Då behövs inte heller tid, reflektion och studier till den fördjupning vi behöver för att förstå Guds frälsningshistoria.

I Bibeln är Johannes Döparen en brygga mellan Gamla och Nya förbundet, en Guds profet som förkroppsligade det Elia och andra profeter proklamerade om tro och moral.

Hans Sundberg pastor och telogie doktor

Johannes Döparen, den högstes profet, kan då lätt lyftas ut ur berättelsen då hans uppgift kan beskrivas vara en sidotanke eller utvikning snarare än en viktig del i huvudhistorien. Men i själva verket är han en oerhört viktig person. I Bibeln är Johannes Döparen en brygga mellan Gamla och Nya förbundet, ja en Guds profet som förkroppsligade det Elia och andra profeter proklamerade om tro och moral. 

Johannes hade till uppgift att kalla sin generation till omvändelse, syndabekännelse och efterföljelse. Skaror av Guds folk sökte upp honom i ödemarken där han bodde för att få höra vad Gud ville. De visste också att han var sänd av Gud till att hjälpa folket till en rätt relation med den levande Guden.

De visste att Johannes var den röst som proklamerade Messias, Jesus, ankomst. När de steg ned i vattnet för att döpas av honom skedde det som alltid sker i väckelsetider: Människor omvänder sig, skärskådar sina liv och bekänner synder, överlämnar sina liv till Gud och gör sig beredda till att tjäna honom med allt de har.

Johannes Döparen var vägröjare för detta skeende. Jesus förklarar i Matteus evangelium 11:11 att: Ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes och i vers 14: Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma.

I Apostlagärningarna 19:1-7 skildrar Lukas skillnaden mellan Johannes Döparens dop och Jesu dop. Johannes dop var ett omvändelsedop, medan Jesu dop innebar något mer.

Det kristna dopet har som förutsättning en personlig tro på Jesus som Herre och Frälsare. I dopet dör man ”med Kristus” ifrån synden och kommer att få leva med honom i hans uppståndelse (jämför Romarbrevet 6:1-13). Paulus frågar några lärjungar de mött i Efesos om de fått den helige Ande. De svarar att de inte hört om Anden, de var bara döpta med Johannesdopet. 

Paulus undervisar då dessa att de skulle tro på Jesus. När de hörde detta lät de döpa sig i Jesu namn. Vid den efterföljande förbönsstunden lade Paulus sina händer på dem och då blev de fyllda med den helige Ande. Lukas vet att Anden manifesterar sig i frukt och nådegåvor: här i tungotal och profetia (jämför Första Korintierbrevet 12:7-11, Galaterbrevet 5:22-23 och Apostlagärningarna 2).

På liknande sätt fungerar det idag när människor kommer till tro på Jesus. De döps i sin tro och bekännelse av Jesus som Herre och Frälsare i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Vid bönen i samband med dopet kommer Andens kraft över personen. Johannes Döparen utgör alltså ingen oviktig detalj i frälsningshistorien, i hans liv verkade Gud. 

Redan före Johannes födelse blev han uppfylld av Guds Ande (vers 15). Texten påminner om att hans födelse var ett mirakel som Gud gjorde, eftersom hans mor, Elisabet, var ofruktsam (vers 7). 

Hans far Sakarias var präst och stod den här avgörande dagen inför Herren med offer som skulle ges till Gud. Då skickade Gud en ängel till Sakarias för att informera om att nu kommer deras bön om barn äntligen att uppfyllas. I denna omskakande andliga upplevelse tröstas Sakarias av ängeln: ”var inte rädd!” (vers 14). 

Ängeln understryker med all tänkbar tydlighet att det är Gud som har skickat honom. Den detaljrika profetiska hälsningen ger honom också barnets namn Johannes. Hälsningen innebär också att Johannes ska bli till stor glädje. Redan här ges redskap i hans karaktär: Varken vin eller starka drycker ska han dricka, han är helt enkelt en Herrens nasir.

Texten ger hopp till vår tid. Gud har alltid en väg som öppnar framtiden. Johannes Döparen pekade på denna väg. Han öppnade människors hjärtan för Gud. Låt oss be om många sådana röster i vår tid.