Gud är vinodlaren,
Gud tar sig an dig

Söndagens evangelietext inleds så här: ”Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren.” 

Den här liknelsen är viktig. Den handlar om en kristen människas relation till Jesus och om hur våra liv kan bära frukt, men också om att hitta sitt fäste i tillvaron och om att få känna sig älskad. 

Ska vi komma till ro och dessutom bära frukt börjar allt med vår relation till Jesus.

Micael Nilsson, pastor i Tabernaklet, Göteborg

Det första ord vi läser är ordet ”Jag”. Det börjar bra. Det börjar med Jesus. Det är det första. Ska vi komma till ro och dessutom bära frukt börjar allt med vår relation till honom.

”Jag är”, säger Jesus. Det är inte vilka ord som helst. Jesus använder Guds namn! När Moses frågar efter Guds namn i 2 Mosebok 3 svarar Gud: ”Jag är den Jag Är.”

Gud ÄR. Orden är som urberget under våra fötter. Gud är orubblig. Gud inte bara var eller ska bli. Gud är ÄR, ständigt och beständigt densamme. Och Gud är alltid hos oss.

”Jag är”, säger Jesus. Ska våra liv bära frukt måste det börja med att vi finner vår vila i honom som är, och som dessutom är hos oss i det som är. För ingen av oss kan leva de liv vi önskat att vi hade. Vi kan bara leva de liv vi fick. Men där är också Gud.

”… min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt.” Det är underbara ord. Våra liv är insatta i ett stort sammanhang. Du är i Kristus som en gren i trädets stam. Han är ditt rotsystem och ditt fäste. Hans liv strömmar genom dig. Och Gud är vinodlaren, den som ser möjligheterna i dig och som tar sig an dig. 

Så annorlunda mot tidens idéer om att du ska förverkliga dig själv. Så hopplöst ensamt! Nej, säger Jesus. Gud är vinodlaren. Gud tar sig an dig. 

Så verkar Gud i en människas liv: ”Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.” Gud verkar genom sitt ord, Hebreerbrevet 4:12: ”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.” 

Bibelordet kastar ljus över våra tankar. Det avslöjar och korrigerar. När insikter blir syndabekännelser frigör förlåtelsen den sargade själen och allt börjar om på nytt. Så ansar vinodlaren sina grenar. 

När den döda grenen skärs bort blöder trädet, men det är bättre att blöda än att vissna och bättre att ansas än att brännas upp. Och vi har inget alls att frukta, även om det skulle göra ont en stund. Gud vet vad han gör. 

Så följer fem verser. I Svenska Folkbibelns översättning återkommer ordet ”förbli”, i olika varianter, inte mindre än åtta gånger. Det är som att Jesus ville hamra in denna sanning i vårt medvetande: – Förbli, förbli, förbli … Först ska man bli en kristen. Därefter ska man förbli en kristen.

”Förbli i mig, så förblir jag i er”, säger Jesus. Och jag måste undra vad lärjungarna tänkte då. För hur ska en liten människa kunna greppa detta under? Du förblir i Jesus. Jesus förblir i dig. Dag efter dag. År efter år. Och så bär du frukt.

I den föreslagna läsningen slutar man vid vers nio. Det förstår jag inte alls. Då avbryter man ju Jesus mitt i hans undervisning. Man får med uppmaningen ”Förbli i min kärlek”, men inte orden i vers tio om hur det ska gå till: ”Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek.” 

Först säger Jesus att han älskar oss som Fadern älskat honom och att det kristna livet är att förbli i denna kärlek, att omskolas från det den här världen lärde oss, nämligen att vi är viktiga för det vi gör, för att i stället lära oss att leva som människor Gud älskar. Och vägen dit är att leva i, och att leva ut, Jesu lära. Orden lydnad och lycka hör ihop. Båda handlar de om att förbli i kärleken. Det är i detta sammanhang och i denna livsmiljö Jesu ord besannas: ”Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt.”

Bön: Gud, lär mig att förbli i dig, som grenen i ett fruktträd. Var mina rötter. Var mitt fäste. Låt ditt liv strömma genom mitt liv så att det bär frukt för ditt rike. Lär mig att hålla ditt ord och att förbli i din kärlek. Amen.