Staten håller på att göra slut – har frikyrkorörelsen förstått vidden av förändringarna?

De inomkyrkliga samtalen domineras just nu av interna processer. Inom Pingströrelsen råder en sorts ledarvacuum. I Equmeniakyrkan pågår diskussioner om kyrkoledarvalet i augusti. Inom Evangeliska frikyrkan är en nyinkommen motion om rörelsens syn på äktenskapet den stora frågan inför kongressen om två veckor. 

Blickarna är vända inåt.

Samtidigt, parallellt med interna diskussioner, finns starka politiska strömningar i riksdag och regering för att i grunden förändra statens förhållande till frikyrkorörelsen och civilsamhället. Det handlar om tuffare kontroll och mindre pengar till kyrkornas verksamheter. Staten håller på att göra slut, om uttrycket tillåts, och regeringens plan är en helt ny sorts relation mellan stat och civilsamhälle. Exemplen och de förlorade miljonerna börjar bli många. 

Ser frikyrkorörelsen det som sker? 

I decennier har frikyrkorna och närliggande organisationer fått betydande medel i statsbidrag. Över tid har trenden varit kontinuerliga bidragsökningar; från 58 miljoner i samfundsstöd år 2012 genom Myndigheten för stöd till trossamfund, SST, till 105 miljoner år 2021 . 

År 2022 hände något. Stödet sjönk drastiskt till 81 miljoner. Ett år senare föreslog regeringen att myndigheten SST ska skrotas och slås samman med Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. 

Genom MUCF har församlingar sedan länge kunnat söka organisations-, projekt- och verksamhetsbidrag. Skillnaden mot SST är att MUCF samtidigt är tydligt drivande i frågor som rör jämställdhet och likabehandling av hbtq-personer i just kyrkor. Myndigheten har publicerat flera rapporter om utsatthet och så kallade omvändelseförsök. 

Det nya upplägget, där MUCF kommer ta över SST:s ansvar för samfunden, skapar ett ekonomiskt tryck på församlingsrörelserna. Signalen från lagstiftaren är glasklar: staten vill ha tydligare kontroll på hur verksamheten sköts – diskriminerar ni utsatta grupper blir det inga pengar. 

Omförhandlingen av kontraktet mellan stat och civilsamhälle gäller även studieförbunden. Där ingår bland annat frikyrkliga Bilda och svenskkyrkliga Sensus. Studieförbundens 1,8 miljarder i anslag förra året ska bli 700 miljoner år 2026. Regeringen och utbildningsminister Mats Persson (L), vill istället satsa på yrkesutbildningar och folkhögskolor. Det är en dramatisk förändring. Flera studieförbund har börjat anpassa verksamheterna till en ny verklighet. 

En tredje frikyrklig arena där staten aviserat ny styrning är biståndet. Regeringen och Sida planerar just nu drastiska förändringar i hur Sverige ska stödja civilsamhällesorganisationer i utvecklingsländer. Detta kommer i grunden förändra förutsättningarna för kristna organisationer som Diakonia och Svenska Missionsrådets arbete. Idag går Sidas stöd till civilsamhället i utvecklingsländer genom organisationer som kristna Svenska Missionsrådet, en av 17 så kallade strategiska partnerorganisationer, SPO. Dessa SPO:er förmedlar sedan medel vidare till små lokala partners i utvecklingsländer. Årligen har Svenska Missionsrådet fått över 200 miljoner av Sida.

Modellen som har funnits sedan 1980-talet hanterar administration för hundratals småprojekt och stärker därmed de mindre organisationernas kapacitet – som EFK:s och Equmeniakyrkans internationella arbete.

Den 15 mars meddelade Sida att alla avtal med SPO:erna sägs upp. Detta på uppdrag av UD att se över anslagen. Alla avtal avslutas i december. Sida föreslås ta över den vidareförmedling av biståndsmedel som ännu sker genom SPO:erna. 

Vad får förändringarna för konsekvenser? Vilka nya krav kommer staten att ställa på samfund och församingar? 

Det är tid att lyfta blicken. Läsa på. Följa utvecklingen. Förändringen är redan på väg och frågan är inte om, utan på vilket sätt, frikyrkorörelsen kommer påverkas.