Irans eventuella vedergällning kommer IDF kunna hantera

Kommentar. Det iranska hotet om hämnd kan vara ett strategiskt verktyg för att hålla Israel i osäkerhet, skriver Åke Hällzon.

Beslutet om en hämndattack ligger i ayatollah Khameneis händer, och mycket tyder på att varken han eller den iranska regimen vågar angripa Israel.
Publicerad Uppdaterad

I veckan har Iran genomfört militära övningar i de västra delarna av landet med Islamiska revolutions­gardet. Revolutionsgardet, som bildades efter den iranska revolutionen 1979, skapades eftersom det nya styret vid den tiden inte litade på den nationella militären och därför etablerade en paramilitär grupp för att skydda ayatollans makt.

Övningarna kan ses som en förberedelse inför en potentiell attack mot Israel, men de bör också betraktas som en del av en propagandakampanj avsedd att stärka den iranska regimens ställning efter attentaten som dödade Hamasledaren Ismail Haniyeh och Hizbollahs högsta befälhavare Fuad Shukr. Iran, tillsammans med Hizbollah i södra Libanon, har hotat med vedergällning mot Israel, men hittills har inget hämndangrepp genomförts. Frågan är nu: kommer en attack alls att ske, eller är hotet främst ett sätt att skapa osäkerhet i Israel?

Mycket tyder på att någon större attack inte kommer att äga rum. Den nya iranska presidenten, Masoud Pezeshkian, befinner sig i en komplex situation. Å ena sidan måste han hantera den inrikespolitiska krisen med en svag ekonomi, hög inflation och en regering dominerad av äldre män, samtidigt som han står under press från Revolutionsgardet som kräver ett kraftfullt – och därmed kostsamt – svar mot Israel. Enligt underrättelseuppgifter i israeliska medier i veckan kräver Revolutionsgardet att svaret ska vara mer omfattande än det i april, då hundratals iranska attackdrönare och långdistansraketer skickades mot Israel. 

Pezeshkian har tidigare signalerat en vilja att förbättra relationerna med omvärlden för att mildra de internationella sanktioner som sedan flera år påverkar Irans ekonomi negativt. Utrikesminister Abbas Araqchi, en pragmatisk diplomat med goda relationer både i arabvärlden och i Washington, har nyligen valts in i regeringen och det måste också tolkas som en indikation på Pezeshkians avsikt att undvika en fullskalig konflikt. Det är därför mer sannolikt att en eventuell vedergällning mot Israel kommer att ske i liten skala och därmed kunna hanteras av IDF (Israels försvarsmakt: Israel Defense Forces) utan större problem.

Enligt Times of Israel i veckan har israeliska underrättelsetjänster under de senaste dagarna höjt sin beredskap i väntan på en eventuell iransk attack i veckan. Men trots detta har inga nya varningar eller instruktioner utfärdats till den israeliska allmänheten, vilket ytterligare visar hur osäkert det är om Iran alls kommer att genomföra den utlovade hämnden eller om hotet endast används som ett strategiskt verktyg för att hålla Israel i osäkerhet. Israels försvarsminister Yoav Gallant varnade att Israel kommer att svara med ”aldrig tidigare skådad kraft” om landet attackeras, något som säkerligen ökar den iranska regeringens tveksamhet.

Till sist, i slutändan är det ayatollah Khamenei och inte president Pezeshkian som har sista ordet i Irans utrikespolitik. Beslutet om en attack mot Israel ligger i hans händer, och mycket tyder på att varken han eller regimen vågar angripa Israel.

Powered by Labrador CMS