Hans ego klarar inte 
Harris popularitet

Demokraternas partikonvent pågår nu i Chicago, där 45 000 demokrater samlats för att nominera Kamala Harris och Tim Walz som partiets presidentkandidater. För Europas säkerhet är det viktigt att Harris vinner. Harris leder i flera opinionsmätningar, med 46,4 procent mot Trumps 43,8 procent nationellt enligt FiveThirtyEights senaste sammanställning. Hon har även ett övertag i fyra av sex vågmästarstater, men marginalerna är små, och Trump leder alltjämt i Georgia och Nevada med knappt en procentenhet.

För Trump har veckan varit svår. Överallt möts han av jublande demokrater på tv och i tidningar, och som den medieperson han är betyder publik och tittarsiffror allt för honom. Nyligen påstod han att fler deltog i hans möte i januari 2021, det som ledde till stormningen av Kapitolium, än vid Martin Luther Kings historiska tal 1963 på samma plats. Trumps fixering vid publiksiffror speglar hans behov av legitimitet och makt, vilket präglade hans tid i Vita huset. Hans ego klarar inte Harris popularitet. 

Sedan Joe Biden meddelade sitt avhopp har pendeln svängt till Demokraternas fördel. Men Harris kan inte ta ut segern i förskott. Hon behöver leverera ett starkt tal under konventet natt mot fredag, svensk tid, och sedan klara av tv-debatten mot Trump den 10 september.

Frågan är om valet av Tim Walz som Harris vicepresidentkandidat spelar någon roll. Även om vicepresidentkandidater sällan avgör valresultat, finns det undantag. När jag var tonåring bidrog Lyndon B Johnsons till John F Kennedys seger 1960. På motsatt sätt blev Sarah Palin ett negativt sänke för Republikanerna 2008.

Tim Walz, guvernör från Minnesota, är tänkt att locka medelklassväljare i mellanvästern, särskilt i vågmästarstater som Wisconsin och Michigan. Men att han skulle fälla avgörandet är optimistiskt.

Å andra sidan är valet av JD Vance som Trumps parhäst ett problem. Vance har haft en tuff start och påminner om Trump i sin retorik, men saknar Trumps karisma. Hans uttalanden, som när han i somras skyllde USA problem på ”barnlösa kattkvinnor” (!), framstår som heltokiga och smetar av sig på Trump. Harriskampanjen har därför börjat attackera Republikanerna som ”weird” (konstiga), ett uttryck som Tim Walz var först med att använda i ett tv-klipp i juli. Walz, med sin bakgrund som guvernör och militär, bidrar till bilden av Harris som det stabila och normala alternativet – en image som kan vara avgörande för många mittenväljare.

Trots framgångarna har Harris kritiserats för att vara vag kring sin agenda och för att ha dröjt med att presentera sitt ekonomiska partiprogram, vilket liknar Bidens politik men kritiseras av republikanerna som socialistiskt.

För att vinna valet måste Harris säkra röster i rätt delstater, särskilt i vågmästarstaterna. Republikanerna har visat att de kan vinna val trots att de saknar majoritetens stöd, som i fallet med Trump 2016, då Hillary Clinton fick tre miljoner fler röster men ändå förlorade.

Valet är långt ifrån avgjort, och mycket kan hända fram till november. Trumps besatthet av hur många som besöker hans eller Harris kampanjmöten kan bli hans fall. För oss i Sverige, och för Europas skull, är det viktigt att Harris och Walz vinner. Låt oss hoppas att Trump fortsätter att prata om publiksiffror.