Gud god trots gängkrig, 
ryska attacker och blodbad 

I dagens samhälle upplever vi mycket av ondska, varje vecka rapporteras negativa nyheter. Denna vecka råder det sorg i Bagarmossen efter en skjutning där en pojke i tonåren dog. Denna skottlossning är den andra på tre dagar i Stockholmsförorten. 

En av de goda nyheterna är att regeringen meddelar att en ny socialtjänstlag ska träda i kraft den 1 juli 2025. Det innebär mer förebyggande verksamhet och tidiga insatser som ska hindra att unga dras in i brott och missbruk.

Frågan om hur Gud kan vara god, rättvis och allsmäktig när så mycket ondska händer i världen uppstår naturligtvis när vi ställs inför nyheter om gängkrig och krig mellan länder och grupper som Ukraina och Ryssland och Israel och Hamas i Gaza – men problemet är långt ifrån nytt. Nyhetsmedia berättar att innevarande vecka har 31 människor dödats i omfattande ryska attacker mot städer runt om i Ukraina. I Kiev träffades ett barnsjukhus. I Gaza beskriver vittnen hur några personer var i färd med att titta på en fotbollsmatch och strax efter blev det ett blodbad utanför Khan Yunis. Precis som de första kristna, blir också vi tvungna att inför världens ondska ändå förlita oss på Guds godhet. De första kristna utsattes regelbundet för förföljelse vilket säkert ledde till mänskliga funderingar om hur den gode Guden kunde tillåta sådant.

Problemet har sedan varit känt som teodicéproblemet och ofta formulerats som en fråga om hur Gud kan vara både god och allsmäktig när det onda finns? Det är knappast en fråga som kan besvaras rationellt och filosofiskt. Endast genom att se vad evangeliet säger om Jesu död och uppståndelse för oss, kan vi relatera till det onda och samtidigt tro att Gud är god.

Det handlar om gudsbild, men också om människosyn. Ett antal så kallade ”gnostiska” rörelser hävdade i den tidiga kyrkan att den materiella världen skapades av en ond och oduglig skapargud. Världen är därför också ond, trodde de. Frälsning innebär att befrias från världen, kroppen är ett fängelse från vilket själen måste befrias. Kristna teologer höll inte med. Kyrkofäderna Irenaeus, 125–202, och Theophilus död 185 efter Kristus, gjorde klart att Gud skapade världen god. 

Kyrkofader Origenes, 185–254 insisterade på att Gud är god, precis som världen skapades god. Ondskan kommer från dem som har vänt sig bort från Gud. Synd betyder skilsmässa från Gud, vilket för med sig ondska. Gud skapade människan god, men gav oss möjligheten att välja det onda. Ondska är frånvaro av gott och en parasit på det goda. Med andra ord är ondska en förstörelse av Guds goda skapelse, brutna relationer, bristande tillit och ovilja att acceptera livet som en gåva. Ondskan som sådan är inte Guds vilja, trodde Origenes, men Gud kan använda ondskan för att forma människor. Gud låter människor känna konsekvenserna av synd så att de kan inse behovet av Gud. Gud straffar inte för straffens skull, utan alltid bara för att utbilda och frälsa. Det kan låta skrämmande för oss moderna människor som är vana vid en annan pedagogik, men poängen är bra, för ondskan är begränsad medan det goda varar för evigt. Målet är återupprättandet av allt, där alla är räddade. När slutet är bra är allt bra. 

I Bibeln kallas djävulen ibland för åklagaren eller anklagaren. Ondskan bryter ned och fördriver det som Gud skapat gott. Anklagaren säger: du duger inte, du är för tjock, det här kan du inte, du är alldeles hopplös. Och vi tror honom och hukar oss, läser nervöst alla tips om hur man blir snyggare, trevligare, mer effektiv och på alla vis en mer tilltalande person. Men tips handlar oftast om att förändra sig, inte om att våga vara sig själv och tro att det räcker. 

Jesus anklagar inte. Han har ingenting att göra med Jantelagens Gud. Jesus Kristus bekräftar, upprättar och försvarar, utmanar oss att växa i tro och tillit.