”Förvånande när biskopen inte förstår”

Det är på dagen tre år sedan biskopen i Visby stift fick sluta. Thomas Petersson avkragades av Svenska kyrkans Ansvarsnämnd för biskopar den 1 februari 2021 efter att under flera år ha haft en utomäktenskaplig relation med en anställd kvinna i stiftet.

Sju anmälningar

Nämnden hade behandlat sju anmälningar från gotländska kyrkoherdar och en anmälan från biskopen själv. ”Kyrkan har en förväntan på alla vigda tjänare att orden, handlingarna och livshållningen talar samma språk. En biskops – liksom en prästs och diakons – privatliv är endast i begränsad mening ett privat liv”, skrev nämnden i sitt beslut. Biskopen hade missbrukat sitt förtroende, handlat på ett sätt han inte borde, och förklarades omedelbart obehörig.

Det blåste upp till medial storm, otrohet säljer och reaktionerna på avkragningen var starka. ”Biskopen har brutit mot sina vigningslöften”, försökte Antje Jackelén förklara. Det klargörs också i Svenska kyrkans kyrkoordning. En biskop kan avsättas om han eller hon ”på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en biskop bör ha”. Före detta statssekreteraren Ulf Dahlsten skrev beskt i Dagens Nyheter att avkragningen var ett uttryck för ”intolerans och trångsynthet” och att Jackelén var bigott. P1 Kulturs Gunnar Bolin kallade hanteringen för ”rituell förnedring” och att Petersson offentligt förklarats ”ovärdig”. Biskop Thomas Petersson själv sa ingenting, förrän nu. I veckan kom boken Avkragad – tankar om tro, svek och förlåtelse (Kaunitz-Olsson), skriven tillsammans med journalisten Claes de Faire. 

En god utgångspunkt

I inledningen skriver Petersson att ”man måste våga fråga sig själv: varför har detta hänt?” Det är en god utgångspunkt för en bok som på flera sätt berör det innersta i en människa. Varför handlar vi som vi gör? Vilka är våra innersta drivkrafter? Och hur är det att ta konsekvenserna av de val vi gör i livet? Här ges Petersson möjlighet att berätta sin sida av historien. Varför hände allt detta? Det får läsaren dock inget svar på. Thomas Petersson är mest förvånad. Genomgående verkar han inte alls förstå det som hänt eller varför. Han har gjort fel, ja. Han ångrar sig, absolut. Men han begriper inte varför han avkragades eller varför kollegorna är arga på honom. 

Fler frågor än svar

Petersson ser inte heller att han som biskop aldrig kan vara privat, även om det som skett är av mycket privat natur. Detta blir konstigt, särskilt som lära och liv måste harmoniera för den som är satt att leda andra. På så sätt väcker boken fler frågor än den ger svar. Är det verkligen möjligt att som biskop ha denna uppdelade syn på sig själv, där jaget är frikopplat från tjänsten?

Petersson är arg på kyrkoherdarna som anmälde honom. Han som är snäll och omtyckt av alla, varför dömer de honom så hårt? I en passage beskriver Petersson hur han i samband med att relationen med kollegan skulle diskuteras i en kyrkoherdesamling ville ”skilja biskopen från Thomas i det (han) nu skulle berätta”. Stämningen i salen är laddad, kyrkoherdarna sitter i ring och vill veta hur han tänker. Återigen är Petersson förvånad. Kan inte kyrkoherdarna förstå att relationen han har är privat, den berör honom inte som biskop? ”Jag försökte hela tiden skilja på att vara Thomas och att vara biskop”, skriver han.

Inte särskilt märkligt

Ytterligare en fråga som väcks under läsningen är varför Petersson inte självmant lämnar biskopsämbetet och därmed får behålla sin prästkrage, om än inte som biskop. Att ha en relation med en kollega i beroendeställning hade inte varit accepterat i något sammanhang, varför skulle det tillåtas i en kyrka? Petersson anmäler istället sig själv till ansvarsnämnden, i tron att de ska fria honom. Det gör de inte. För nämnden handlar det inte så mycket om otroheten, snarare om hur biskopen hanterat konsekvenserna därav. De skriver att ”hans handlande i avsevärd mån skadat det anseende en biskop bör ha” och vidare att det är ”särskilt graverande” att Petersson inte ”klart synes inse konsekvenserna” av sina handlingar. 

Hur var det då för kvinnan, kollegan som han under flera år hade en relation med? Hon finns inte alls med i boken, istället omnämns hon i förbifarten som ”en annan kvinna”. 

Ja, det är synd om Petersson som förlorat arbete och anseende. Men kanske inte särskilt märkligt.