Drabbande biografi om
framgång och katastrof

Den 18 mars 2018 befinner sig den mycket framgångsrike teaterdirektören Benny Fredriksson tillsammans med sin fru mezzosopranen Anne Sofie von Otter på ett hotellrum i Sydney, Australien. Benny, som tvingats bort från sin tjänst som chef för Stadsteatern och Kulturhuset i Stockholm i samband med anklagelser i kölvattnet av MeToo, har sagt upp sig. Han har följt med hustrun på en turné. De förbereder sig för att påbörja hemresan, men innan avfärd mot flygplatsen ska de se Sydneys berömda konserthus. Sonen Fabian och en kamrat ska möta upp. 

Orolig

Benny är orolig för resan och mötet med Sverige igen. Han tar en kall dusch, lägger sig för att vila. Hustrun vill vila tillsammans med honom, men Benny vill inte. Han säger att han vill vara i fred, går in i svitens angränsande rum och stänger om sig. När Anne Sofie von Otter efter en stund söker upp honom har Benny Fredriksson snabbt och målmedvetet tagit sitt liv. Han blev 58 år gammal.

Nyheten om självmordet sänder en tsunamivåg genom Kultursverige. Hur kunde ett så tillsynes framgångsrikt liv sluta i tragedi? Varför? Vad var det som gjorde att Benny Fredriksson begick självmord? Finns det något svar och i så fall – var och hos vem? 

Johan Hilton, författare och kulturchef på Göteborgs-Posten, redovisar sina försök att finna ett svar eller i alla fall en möjlig förklaring. Boken är disponerad som en tragedi, ett antikt, grekiskt ödesdrama i fem akter. Genomgående finns två parallella spår, ett som berättar om Bennys liv och karriär, och ett som skildrar MeToo-kampanjen från söndagen den 15 oktober 2017 till torsdagen den 7 december, dagen då Benny lämnar in sin avskedsansökan.

Hilton skriver om ett liv och livsgärning präglad av både ljus och mörker, just som de flesta människors liv. Det är spännande, berörande och upprörande. Som läsare vet jag hur det ska sluta och därför blir läsningen stark.

Föddes i ett arbetarhem

Benny Fredriksson föds i ett arbetarhem i Skärholmen 2 juli 1959. Familjen bor i ett etta på 32 kvadratmeter och har det svårt ekonomiskt. I hemmet fanns inga böcker och ingen kultur och Benny kämpar på. Föräldrarna skiljer sig och modern Ulla utvecklar en grav alkoholism som gör att Benny gradvis förlorar kontakten med henne. Han beslutar sig för att uppfostra sig själv och fördjupar kontakten med familjen Lindberg – i deras hem finns det böcker och tidningar. Det är här Bennys klassöverskridande bildningsresa börjar. 

Som 13-åring blir han politiskt intresserad och startar en skoltidning, Världen och vi. Senare läser han Sartres bok om existentialismen och den blir hans följeslagare genom livet. En kväll i oktober 1972 tar hans liv en helt ny riktning. På Stockholms Stadsteater ser han pjäsen ”Tillståndet” och allt förändras. Han bestämmer sig för att snabbt bli vuxen, och att han ska tillhöra överklassen och bli skådespelare. Han startar en teatergrupp och samtidigt söker han sig till kyrkan och finner en gudstro. Den hjälper honom genom livet och han börjar be för att kunna orka med.

Vaktmästare

Han får anställning som vaktmästare på Stockholms Stadsteater och får där kontakt med teaterchefen Viveca Brander som ger honom småroller i olika pjäser. 1978 kommer han in på Teaterhögskolan och utmärker sig för sitt engagemang och sitt brinnande intresse för att utveckla scenkonsten. Han gör praktik vid Dramaten och efter examen 1983 hamnar han i en fri teatergrupp i Järfälla. Han turnerar några år med Riksteatern och möter sångerskan Anne Sofie von Otter. De gifter sig 1989. Han söker jobb på Dramaten, men vill egentligen hellre regissera än skådespela.

1996 blir Benny konstnärlig ledare för Parkteatern, som får ett uppsving under hans ledning. I mars 2002 blir han vd och teaterchef för Stockholms Stadsteater. Han inleder nu ett stort förändringsarbete som innebar fler föreställningar och stor publiktillströmning. Åren som följer blir teaterns ”guldålder” med 1 800 föreställningar om året och mer än en halv miljon i publiken. Samtidigt ökar kritiken mot Bennys ledarskap och enligt några, mot hans maktambitioner.

MeToo

Hösten 2017 briserar MeToo, först i USA, sedan i Sverige. Hilton beskriver utvecklingen i detalj och hur tidningarna, främst Aftonbladet, riktar in sig på Benny och hans ledarskap. ”Har ni något på Benny?”, blir frågan på tidningarnas redaktioner. Benny blir orolig och han får reda på att några anställda vill ha bort honom som chef. En grupp missnöjda samlar i hemlighet uppgifter om honom. I en koordinerad kampanj tillsänds Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg anonyma uppgifter om Benny från olika håll.

Krisgrupp

Han anklagas för maktmissbruk. Han sextrakasserar kvinnor och ska ha tvingat en att göra abort. Han för ett terrorvälde och vill förgöra människor. Den 5 december publicerar Aftonbladet 21 punkter med kritik mot Benny, de flesta anonyma.

En krisgrupp tillsätts på teatern, men det är få som försvarar Benny. Trots vissa försök att övertala honom att stanna kvar och kämpa, orkar han inte och den 6 december begär han entledigande. Han tappar snabbt livsgnistan och livet avslutas på ett hotellrum i Sydney.

Hiltons bok är oerhört välskriven. Han tar tydligt ställning för Benny Fredriksson men döljer samtidigt inte svårigheterna och kontroverserna kring hans ledarstil. Boken beskriver en människa och ledare som är totalt passionerad och hängiven sin uppgift, men som går under i ett hänsynslöst och grymt mediadrev.

Lögner och skvaller

Aftonbladets publicistiska haveri fälldes av Medieombudsmannen men Hilton gräver djupare. Åsa Linderborgs text om att Benny Fredriksson tvingat en anställd kvinna på teatern till abort, som visar sig vara fullständigt felaktig, blottar en tid då det som skrevs på internet ännu inte lästes med den kritiska blick vi har idag. Det kulturredaktionen på Aftonbladet gjorde var att sprida lögner och illasinnat skvaller. Därför är det förbluffande att läsa den senare chefredaktören Lena K Samuelssons svar när Hilton intervjuar henne. Hon har nu omprövat sitt beslut om att hon förut försvarade publiceringen. 

Bokens avslutande sidor, dramats sista akt, är oerhörd läsning. Att Fredriksson avgår verkar vara en sorts panikreaktion. Och visst får han stöd, han förstår vad han varit utsatt för, men ändå klarar han det inte. Det är känslostark och drabbande.